Fjällsport-efter stängningsdags

Summit view

2012-01-25T00:04:00.000+01:00

Utsikt från toppen av Tocllaraju. Massivt!

Kiss the sky

2012-01-23T00:01:00.000+01:00

Paddeluren på toppen av Huapi med Ranrapalca i bakgrunden, fint som snus.

I dessa tider

2012-01-19T12:30:00.001+01:00

är det viktigt med en bra termos, speciellt när man sitter ute i skogen och kurar. Kom förbi butiken och kolla på Fjällsport egen 10 - årsjubileumstermos.

Lova njuter av lite varm te medans starkeman klänger på Dub

Karaktär

2012-01-18T00:21:00.001+01:00

En dam jag sprang på i Havanna, Cuba. Det här med att softa upp porträtt är inte min grej, hon är ju som ett träd där man kan läsa årsringarna. Förolämpade mig gjorde hon också:)

Ranrapalca

2012-01-16T22:29:00.000+01:00

Ranrapalca 6162 möh fotat från läger 1 (ca. 5100 möh) på Tocllaraju. Här ser man både normalturen Northeast Face och North Face. Northeast Face kanske man är sugen på nästa gång om det är lite bättre med snö på den, nu var den sig inte helt lik.

Huapi

2012-01-15T12:49:00.000+01:00

Innan en man företar sig en resa till lite högre berg är det bra om medlemmarna sätter sig ned och pratar igenom förväntningarna på resan. Många är resorna där folk råkar i luven på varandra för att man har haft olika mål och förväntningar. Detta blir på något sätt grunden och det som håller ihop gruppen när man får göra förändringar i planerna, och lita på mig, det får man alltid göra. Man kan sitta och planera ihjäl sig här hemma, läsa kartor och guideböcker osv. Men verkligheten ser nästan alltid annorlunda ut och då handlar det om att vara flexibel och att hela gruppen kan konferera med raka puckar och tillsammans komma fram till en ny väg och strategi där alla känner att de varit delaktiga i beslutet. Har man då inte innan haft samma förväntningar blir det lätt infekterat.

Martin, Kaj och jag pratade en hel del om detta innan vi åkte. Vi skulle trots allt dras med varandra i sex veckor. Att vara kompisar hemma och att vara på resande fot tillsammans i sex veckor är två helt olika saker. Kan man inte kompromissa blir det svårt. Vi ändrade ursprungsplanerna flera gånger och hade flera samtal som skulle kunna betecknas som känslomässigt jobbiga där vi kompromissade fram nya planer, nya berg och nya leder. Jag måste säga att jag tycker vi löste allt med bravur och att vi tog stor hänsyn till varandras olika önskemål och förutsättningar. Jag skulle utan att tveka åka iväg med dessa två pöjkar igen.

Efter Maparaju hade vi tänkt klättra Andavite 5518 möh. Nedifrån BC såg det helt ok ut men när vi fick sett berget från Maparaju insåg vi att vi hade fått klättra i brant rullgrus 2/3 av berget. Inte vad vi kom hit för att göra. San Juan 5843 möh var en annan contender, men efter att ha gjort en rekogniserings runda isåg vi att insteget var borta och att den övre delen såg hårig ut med en stor serac hängandes över leden. Det andra svenska replaget var tuffare än oss och försökte sig på San Juan iallafall och fick fin klättring upp till seracen där dem fick vända.

So, what to do? Från vår dal kunde man se in i granndalen och där fanns ett berg som såg fint ut. Berget finns inte med i någon förare och vi hade inte någon förhandsinfo förutom att det enligt en åsneförare var ok att klättra och att det heter Huapi 5421 möh. Så vi tog vårt pick å pack och begav oss till Quebrada Tullparaju och slog läger vid Laguna Cuchillacocha på runt 4600 möh. Det här var riktigt kul. Vi visste inte vilken väg man skulle ta för att komma fram till berget och vi hade ingen aning om det fanns några leder eller var de isåfall gick. Kaj gjorde en hjälteinsats och hittade en finfin tur hela vägen till topps. Tack Kaj!

San Juan och Huantsan i gryningsljus på väg upp på Huapi. Magiskt!

The long slog upp till ryggen. Solen värmde upp snön så bitvis blev det att simma sig uppåt.

Martin försöker pilla in snoppen, tydligen lättare sagt än gjort;) Pucaranra 6147 möh i bakgrunden och toppen till höger.

Två glada pöjkar på toppen.

Quebrada Cayesh/Maparaju BC

2012-01-13T23:35:00.000+01:00

Här låg vårat basecamp i nästan två veckor. Sämre ställen har man sett. Vilda hästar, tjurar, kolibris, vattenfall att duscha i och vatten som smakar citron (jo, det är sant). På vänster sida ser man glaciären som leder upp till Cayesh och på motsatt sida går approachen till Maparaju.

Burriburr

2012-01-13T01:07:00.002+01:00

Funkar ju inte det här. Blir ju kall ända in i märgen av Paddes alla snöbilder. Får bryta av med lite värme från Fontan. Snart dags att rulla neråt igen. Denna gången lite längre och förhoppningsvis lite helare. Dags att få gjort lite saker som står på önskelistan där nere nu efter två rehabtrippar förra året.

Stella, eller som hon själv tycker, flickan som aldrig får vara med på boulderbilder, här smygandes upp för den numera välbekanta De Fil en Aiguille.

Vart ska vi förresten?

Peruföljetong

2012-01-11T23:27:00.000+01:00

Rädsla är ofta helt ologisk. Det fanns ett ställe i Peru som fick mig att få stora självan och det var på en stig...ja, helt ologiskt som sagt. Stigen hade i och för sig rasat och man fick göra ett flytt på klippa men ändå. Kaj och Martin såg lite frågande ut när jag blev stel som en pinne vid det här stället varje gång. Vi gick förbi det på vägen upp till stashen och ned igen och sen igen såklart när vi skulle toppa ut. Ja ni vet hur ordspråket går-man har inte klarat berget förräns man är nede igen, safe & sound. Men dem flesta borde ju känna sig hemma när man kommit ned till stigen igen, men jag kunde definitivt inte slappna av förräns vi passerat detta ställe på vägen ned. Könstigt!

Efter att ha gått och gått i evigheter i rullgrus och på dammiga stigar kom vi äntligen fram till glaciären. Så jäkla skönt! Allt blir så mycket lättare, renare, ljusare, helt enkelt mer amusant så att säga. Vi mötte morgonsolen och en helt ny utsikt när vi kom över på den andra sidan av berget och blev helt mållösa av utsikten. Änglatrumpeter å hela köret.

Snön var helt perfekt, stegjärnen sjönk knappt ned alls och det var som att sätta yxorna i styrofoam. Allt flöt på hur bra som helst tills Kaj var någon meter från toppen då jag kände att något inte riktigt stämde. Helvetes jävla skit! Jag håller på att skita på mig! Jag skriker till Martin som skriker till Kaj att han får hejda sig för att jag ska göra mina behov. Nu!? kommer det från Kaj. Jupp, nu! Det som orsakade mest rabalder var att jag inte fick av slingorna från swamibältet ned till benslingorna och jag glömmer inte ögonblicket då mina panikslagna ögon mötte Martins mer förvånade uppsyn, tiden stod still. Tills jag helt sonika rev av dem med brute force. Ahhhhh! Min första besudlade topp:)

Dagens tips; gör allt ni kan för att värma upp vattnet i allafall något. Att gå på mer eller mindre tom mage och hälla i sig iskallt glaciärvatten kan få vilken mage som helst att kajka.

Tystnad baserad på respekt av det bättre slaget. Förutom änglatrumpeterna då. Toppen syns i bakgrunden.

Ja ni vet, tiltar man kameran ser det brantare ut;)

Den besudlade toppen. Såklart drog molnen in precis när vi kom till toppen. Kaj gör sin grej:)

Barbam puer

2012-01-10T22:59:00.000+01:00

El Hombre Peludo kanske behöver sig ett nytt smeknamn nu när vikingaskägget nästan har blivit lika karaktäristiskt som hans sparrisar i nacken. Här kör han för övrigt på en av pärlorna som Skaftö har att bjuda på, Hulda & Mandus. Trevligt litet område som bjuder på fin miljö och högklassiga problem. Gäller bara att pricka tidvattnet rätt. Förra gången vi var där uppe hann vi bara klättra i några minuter innan vi stod i vatten och spottade.

Maparaju approach

2012-01-09T20:12:00.001+01:00

Okejrå, det är väl dags för en del Peru-bilder att se ljuset istället för att husera i hårddisken.

En kort sammanfattning för att komma till bilden ifråga. Vi landade i Lima och reservationen på lyxbussen jag gjort hemmifrån hade jag tydligen inte alls gjort, så vi blev kvar en natt i Lima. Lima är ju inte världens höjdarstad direkt, speciellt inte under deras vinter (vår sommar). Tänk er att allt är genomgrått och att man på flera månader inte ser himlen överhuvudtaget pga tjocka från havet. Well, well...vi fick till slut plats i en svårt lyxig buss med säten breda som Fred Nicoles underarmar, dessutom fällbara så de blev en säng, najs. Vi damp ned i Huaraz åtta timmar senare på kvällen och blev shanghajade rätt omgående av en guidebyrå som erbjöd sig att köra runt oss till olika ställen att bo på, man är trött när man ankommer Huaraz och därför oerhört mottaglig för allt som förenklar saker och ting. Vi tackade ja och fick ett djävulsrum...såklart;) Vi bodde dock kvar tills vi tre dagar senare åkte upp till Quebrada Quilcayhuanca där vi planerat att stanna i ca två veckor för acklimatisering och bestigning av diverse berg.

Huaraz ligger på 3052 möh och man bör chilla i iallafall två dagar innan man drar vidare uppåt.
Basecamp i Quebrada Quilcayhuanca (eller egentligen en sidodal som heter Quebrada Cayesh) ligger på ca. 4200 möh. Jag funkar rätt bra på höjd men det är alltid mellan 3-4000 möh jag känner mest. Kanske för att jag tänker att det inte är så högt och tar i mer än jag skulle behöva. När vi kom fram till BC bar vi en massa sten för att bygga skydd till kök och för att förankra tälten, helt plötsligt blev jag helt tom i bollen när jag skulle lyfta en tyngre sten. Tjoflöjt så fick jag ligga ned ett tag...skum känsla det där. Hände förra gången också, note to self-ta inte i så du spricker vid BC.

Planen var att slacka i BC i två till tre dagar innan vi skulle upp på det första acklimatiserings berget. Om jag inte minns fel gick vi andra dagen upp till runt 4800 möh för att stasha rep och skrot för att acklimatisera och för att vara lättare och snabbare på morgonen då vi skulle upp på Maparaju 5326 möh. Dagen efter stashen fick Martins Indonesienknä vila lite för att sedan stiga upp runt ett på natten för summitpushen. Det är nu där vi är i bilden, vi har precis plockat upp stashen på runt 4800 möh.

Martin gör det han gillar mest av allt...går upp tidigt när det är mörkt och kallt;) I bakgrunden Cayesh 5721 möh. Kolla in när Prezelj och House gör nyturen The Calling på Cayesh. Sick!

Jpg å Raw

2012-01-08T14:16:00.000+01:00

Martin, Stella, Micke och jag tillbringade nyårshelgen uppe i bohuslän med tillhörande nyårssupé i bohusstugan. Micke har skaffat sig en ny fin Canon D5 Mark II och när Martin och jag fick reda på att han inte fotade i RAW-format fanns det ingen ände på skällsorden som vällde fram. Hur kunde han köpa en så fin kamera för att sedan låta kameran tolka bilderna åt honom. Häcklet fortsatte under helgen. Tills jag själv kom hem med lite fina bilder på minneskortet och insåg att jag sedan produktfotograferingen nede i Frankrike inte hade skiftat från Jpg till RAW. Sensmoralen blir att kasta gärna sten i glashus men se till att vaddera stenarna lite grann;) Micke ler numera i mjugg.

Martin i Jpg på Hunter S Thompson, Sivik. Minst sagt klurigt sista flytt. Som av ett sammanträffande läste jag precis ut Hunter S. Thompsons enda roman The Rum Diary idag, om ni gillar total dekadens utspelad i karibien rekommenderas denna bok.

Mr. Greene

2012-01-07T19:43:00.000+01:00

Long time no see

Ivan Greene på rödpunktskruxet på västkustklassikern Abstrakt 8a på Nedre Hylte

Med siktet...

2012-01-05T18:06:00.000+01:00

på kanten. Albin gör sig redo för att skicka till juggen på De Fil en Aiguille i Fontainebleau. Varken första eller sista bilden på detta problem. Men fina problem förtjänar att avbildas från flertalet håll och med många olika klättrare.

Snart sommar igen!

2012-01-03T22:02:00.000+01:00

En välbehövlig vila på vägen upp vid denna sten. På vägen ner bjuder den istället på en fin sittplats att skåda moder naturs vackra färgskådespel som målas upp på himmelen.

Khan Tengri härnäst?

2012-01-02T19:16:00.000+01:00

Kommer dessvärre inte ihåg namnet på denna underbara herre som satt och saltade kött när vi kom ut ifrån Quebrada Cayesh i Cordeilla Blanca, Peru. I väntan på vår taxi så spenderade vi lite tid med att prata och skratta med honom och hans vän. De fascinerades även över vår inlevelse i våra schackpartier.

Nyårsaftonsklättring

2012-01-01T20:04:00.000+01:00

Martin nyårsklättrar på Spela död, Sivik.

Mongomatic

2011-12-29T19:15:00.001+01:00

Walker Kearney på Mongomatic i Sandsjöbacka

GoD BabYLoN

2011-12-27T11:32:00.002+01:00

Jakten på drömbilden

2011-12-23T21:07:00.003+01:00

För några veckor sedan var jag på ett mycket intressant och givande föredrag med den duktiga skid- och äventyrsfotografen Fredrik Schenholm. Temat för kvällen var "jakten på drömbilden" och utifrån det så berättade Fredrik på ett väldigt informativt och intressant sätt hur han åkt världen runt för att få till sin tillfälliga drömbild. Som han senare under kvällen kom fram till, så handlar det inte om en bild som skall definiera något slutmål i ens syssla. För inom fotografin så är det lite på samma sätt som för de som är bevandrade inom klättringen. När man väl fått gjort sitt långtstående projekt så njuter man av det under en väldigt kort stund, sedan ändras snabbt fokus och man tittar vidare mot nästa mål, om man inte heter Richard Simpson vill säga. Så jakten på drömbilden är en ständigt återkommande histora, vilket ju någonstans är tur. Annars hade progressionen helt stannat av. Åtminstone inom det område man för tillfället huserar. Så jakten mot sin nästa delmålsbild är en bättre omskrivning som även Fredrik under kvällen långsamt justerade det till.
Fredriks bild är för tillfället att fånga en skidåkare susandes ner för en sluttning medans en vulkan har utbrott i bakgrunden. Detta har fört honom runt om i världen på jakt efter aktiva vulkaner där skidmöjligheter finnes. Nu i skrivande stund sitter han för fullt och följer snödjupet och aktiviteten på Etna för att förhoppningsvis packa sin utrustning och få med sig en skidåkare ner dit.
Själv har jag för tillfället ingen bild som jag jobbar speciellt hårt för att få tagen. Mer filmplaner och olika sekvenser till den som florerar i mitt huvud. Har dock fortfarande min Tobleronebild som jag väntar på. Denna vinter tänkte jag att jag skulle lura med mig några stackars själar ut dit ifall snön ligger fint på träden någon krispig dag. Jesper anmälde sig ju frivilligt förra vintern, så behövs bara en till. Så nu börjar det kanske bli dags att åka dit själv och reka vinklar och se hur omgivningarna ser ut för att vara redo när väl snön kommer, vem vet hur länge den ligger denna vinter.
En drömbild som jag däremot väntade i två år på är den nedan, ifrån raffen ute i Torslanda. Såg för 4-5 år sedan en liknande bild och bestämde mig då att jag ville göra min egen tolkning av den. Åkte därför ut till det enda stället runt staden som erbjöd denna sorts miljö och rekade eventuella platser att få till en bra komposition. Fastnade för platsen nedan, fast i ett lite annorlunda utsnitt. Det ligger en liten sjö framför som jag tänkte skulle göra sig bra med reflektioner. Dessa planer övergav jag under kvällen som jag sedan var där, då de tjocka vassen störde speglingen för mycket. Problemet jag hade med denna bild var att jag ville ha fullmåne på ett visst ställe i förhållande till raffen. Månen var uppe den natten jag var där och rekade och utifrån dess läge kollade jag sedan hur den stod i förhållande till de stora skorstenarna i Kvarnbyn i Mölndal. Ett ställe som jag ser varje dag och kunde ha som riktmärke framöver.
Det första jag gjorde var att genom hemsidor försöka förstå mig på hur månen rörde sig och genom detta räkna ut när den skulle kunna vara där jag ville ha den. Detta gav jag genast upp och började istället, varje gång det närmade sig fullmåne, kolla hur den stod i förhållande till skorstenarna. Månad efter månad rullade förbi. De få gånger som den stod i hyfsat rätt läge rätt tid på dygnet så skulle molnen dit och störa. Närmare två år hade gått när jag en dag kommer körandes hemåt och inser att månen är någon dag ifrån att bli full och att den står på exakt rätt ställe på himlen. Kollar vädret för nästkommande dag. Strålande sol och inga moln så långt ögat kan nå. Kollar när månen kommer upp och åker nästkommande dag ut till platsen jag rekat två år tidigare. Slänger upp stativet och riggar kameran med gott om marginal till månens uppgång. Visar sig bli en kall och lång väntan. Denna dag skulle ju såklart infinna sig när vargavintern slått till som värst mot Göteborg. Där stod jag ute bland raffen, hoppandes, skuttandes och viftandes i 25 minusgrader, väntandes på en måne som jag inte exakt visste vart den skulle gå upp. Detta var min största fasa. Att jag två år tidigare inte varit tillräckligt noggrann utan att månen, när den väl steg upp, skulle vara på helt fel ställe. Plötsligt stiger en knallorange platta upp över raffens cisterner och den visar sig vara på exakt rätt ställe. Bara att vänta ytterligare en 30-45 minuter tills den står alldeles ovan raffen. Till slut satt den. Bilden jag väntat på i två år var äntligen fångad på mitt minneskort. Väl hemma var jag redan fokuserad på nästa bild. Visst det var spännande att se den i datorn och göra de små justeringar som alltid behövs göras innan den färdiga bilden kan träda fram. Men nu hade jag ju den. Dags att sticka vidare mot nästa mål.

Lunch

2011-12-22T12:23:00.001+01:00

Lunchdags i skogarna. Vi vanliga människor äter all möjlig föda såsom baguette, ost, crèpes etc. Hanne däremot slukar allt det som omgärdar vår kost. Mmmm plast är nämligen hennes delikatess.

Tranche de Larde

2011-12-20T20:20:00.000+01:00

Lova på Tranche de Larde i Franchard Cuisinière, Fontainebleau.

Supermongo

2011-12-18T21:42:00.000+01:00

Niklas Forsberg på Supermongo

Hybrid

2011-12-16T14:43:00.000+01:00

En bild från svunna tider när hoppet om uteklättring fortfarande levde åtminstone några dagar i veckan. Nu får man vara glad om det blir en gång varannan vecka istället. Är det inte vädret, så är det ljuset eller nu även ett havererande åbäke till bil som sätter stop.

Här nedan är i varje fall Stella mitt i kruxet på en av Segloras finaste, Hybris. För de som kan använda det, så kan det vara ett av Göteborgsområdets coolaste grepp som definerar kruxet. Själv så får jag kycklingvinga både en, två och tre moves istället. Efter första gången jag var på och kände på denna fina led så satt jag, som så ofta, nersjunken i Fabbens soffor och diskuterade med Herr Gross den sjukt hårda kruxbiten på leden i fråga. Då nämner han, som den mest självklara saken i världen, att man skall använda gereppet som en mix mellan jam och kil. Trä in tre fingrar uppifrån i sloten och njut sedan av ett perfekt lås som du kan dra vidare till krymparen utan större problem med. Glad i hågen återvänder jag någon vecka senare med hoppet om att åtminstone kunna göra kruxet denna gången. Visade sig att mina fingrar inte alls ville fastna på detta sätt, utan jag får glatt köra vidare med gaston-beta.

Greppet i fråga ser ni på bilden nedan. Stellas vänsterhand sitter som limmad i detta underbara grepp. Önskar jag själv kunde använda det på samma sätt. Om inte för att göra kruxet lättare, så åtminstone för att få använda en grepposition som jag aldrig någonsin tänkt tanken på att utföra tidigare.

Stella Plantin dansar här lätt förbi kruxet på Hybrid 7c i Seglora

Duroxmanie

2011-12-13T01:24:00.000+01:00

Lova på Duroxmanie i Cuvier Rempart, Fonatinebleau

Vad händer?

2011-12-11T23:18:00.001+01:00

Vad är det som fått Hanne och Stella att se ut som de precis sett någon klättra slabb med röva först?
Och Lova, du behöver inte känna dig vissen för att du inte får vara med på bild. Du kommer i all din prakt i nästa post ;-)

Graviton

2011-12-09T22:55:00.000+01:00

Jonas kämpade sig i våras upp för denna pärla bland alla pärlor nere i Font. Blev då herrens första 7A någonsin. Nu på hösten hade Lova den som sitt projekt. Även hon va på och gnagde på den redan i våras, men fick den gången se sig besegrad. Nu gick det bättre och efter viss betajustering, efter att först ha försökt klättra med röva först, lyckades även hon ta sig upp för Graviton.

SmIleY

2011-12-06T20:25:00.000+01:00

De Fil en Aiguille

2011-12-05T12:56:00.000+01:00

Hanne Riise på De Fil en Aiguille i Franchard Cuisinière, Fontainebleau, Frankrike.

Inspirationsfilm

2011-12-03T10:27:00.000+01:00

Nu är det bestämt. Nästa sommar åker vi till Rocklands i Sydafrika. Har varit ett drömmål länge nog nu. Filmen bjuder på en liten dos eskapism idag när regnet kommer uppifrån, nedifrån och från sidan. Verkar som brunosarna varit där x antal ggr, kanske har de tips på boende osv? Så luta dig tillbaka med morgonkaffet eller med kvällsvinet och inse att du ska med.

Tomorrow I Will Be Gone from Outcrop Films on Vimeo.

Ailefroide

2011-12-02T23:11:00.000+01:00

Dag två på mutresan åkte vi till Ailfroide. För några år sedan pratade jag med Ola på Highsport efter att han varit där. Långa granitturer på upp till 500 meter och en dal med stora granitblock och Ecrin massivet som backdrop lät väldigt intressant, så det var kul att äntligen få se stället. Vi hade ingen förare eller crashpads så vi åkte lite planlöst omkring och klättrade på det vi hittade. Väldigt fin granit. Kompakt med grym friktion utan att vara som Val di Mello mot huden. Vill definitivt tillbaka med paddor och förare.

Petter på Surprise du Chef, sektor Surprise, Ailefroide.

Mutkolvsresa

2011-12-02T00:16:00.000+01:00

När vi fick erbjudande om att åka ned till Annecy i Frankrike för att kolla på nästa vinters produkter från Arc´teryx var det inte tal om att tacka nej. Så vi lade på tre dagar till för att få till lite skidåkning runt Serre Chevalier. Nu är det ju så att snön lyser med sin frånvaro, det är först från 2000m och uppåt snön har lagt sig. Det blev helt enkelt klättring på schemat istället. Vi bodde hos Stefan och Pia som driver
Mountaintime i en liten by utanför Briancon. Vi följde Stefans råd och åkte till en mindre klippa i en dal som heter Vallé de Clarée. Perfekt väder, snygga omgivningar och bra leder. Kommer tyvärr inte ihåg vad klippan heter. 300 soldagar per år är skäl nog för att börja fundera på att emigrera utomsocknes.

Mountaintime
Petter på en knixig led i Vallé de Clarée.

Vi ska gå hand i hand

2011-12-01T00:04:00.000+01:00

En av skogens finaste...

2011-11-29T13:23:00.000+01:00

om det sedan gäller bouldern eller Lova får ligga i betraktarens ögon att avgöra.

Hur som helst så kommer det framöver komma fler bilder på båda av dem. Lova för att hon har ett helt underbart sätt att slappna av och göra fantastiska miner framför kameran. Både på och av boulderblocken.

Bouldern för att jag länge tyckt att det är ett av de vackrare problemen i Fontanskogarna. Därav så knäppte jag också av en hel del bilder på den under den senaste trippen. Utmed Cuisinière Crête Suds slänter ligger detta block majestätiskt. Mycket som gör att det i mina ögon blir en mycket vacker sten att hänga och klänga på, eller om man så vill, bara vila ögonen på. Klättringen, formationen, strukturen, läget, landningen etc. Mitt i en sluttning, bland mossa och träd, ligger den och lapar i sig av kvällsolens sista strålar. Omgiven av vackra elefantrövar som ramar in en perfekt landning. Hälkrokar, fotprecision, slappar, crimpar, slopar och ett dynamiskt asvlut där känslan när man fångar kanten får en att explodera och skrika: - DENNA SKALL VI HA

Lova på De Fil en Aiguille i Fontainbleau, Frankrike.

Djungel George

2011-11-26T10:42:00.001+01:00

Orchid hunting in Costa Rica from Pontus Aratoun on Vimeo.
Pontus, vår goe nördkompis och medarbetare på Fjällsport var förra året i djungeln på Costa Rica för att leta efter nya orkidéarter. Nu har han pillat ihop lite rörligt material.

HJÄLTEN

2011-11-24T15:52:00.001+01:00

WWW.MAPHOTO.SE

Enda positiva som kommit ut av Bagarns skada. Han har länge varit på mig angående min gamla hemmasnickrade hemsida. Tyckt den var avskyvärd. Någonstans har skammen funnits där. Jag vill inte att den skall spegla mitt fotande, så jag håller inne med att den finns. Hejdlöst tröttsam att uppdatera, gräslig design och värdelös visningsfunktion.
Så helt plötsligt kom vi igång. Skrället skulle bytas ut. Tankar och ideér började bollas fram och tillbaka. Referenssidor mailades kors och tvärs. Ett första utkast dök upp i etern, den ratades dock totalt. Istället började ett nytt foster ta form. Jag hade vissa tankar och åsikter, men visste inte hur svårt det var att implementera och bygga i den mall som Bagarn hade. Niklas satt i andra änden och svarade. Vissa saker dissades hårt, vilket jag ofta i mitt inre redan var väl medveten om. Men vissa saker funkade och användes. Andra togs delar ifrån och vävdes ihop med Niklas ideér. Ibland behövs tankar ventileras och kritiseras för att man skall förstå vad man egentligen letar efter.

Samtidigt var jag nere på Botros kontor. Flashigt som tusan och med utsikt över självmordsbron till och med. Där bollades det istället ideér om en logga. Visste knappt vad jag ville, än mer vad jag behövde och över huvud taget inget om ifall det var något de kunde göra. Vi testade. Även här flög mail med pdf-er fram och tillbaka. Text, storlek, form och visuella detaljer varvades i mail där godzilla tog över kontoret. Till slut började klumpen ta form och alla inblandade verkade väldigt nöjda. En ny logga hade skapats. Något som skall vara flaggskeppet och grunden framöver. Den som alltid skall kopplas samman med det som kommer ur min bildskjutare.

Nu hade Niklas ytterligare något att utgå ifrån. Loggan skall ju trots allt utgöra en väsentlig del av sidan. Även där någon form av grund. Arbetet gick vidare och de flesta undersidorna började hitta sin slutgiltiga karaktär. Allt började bli enhetligt och på ett tillfredställande sätt färdigt framför oss. Dock låg en del smådetaljer kvar. Texter och bilder behövde korrigeras. Det sista småliret som ofta ligger kvar för länge. Det som gör att ett projekt i slutändan kan bli en pina och elände, ett måste som ligger där och retas istället för det roliga det började som. Märkte att vi båda ville vara nöjda och känna att det är något som vi kan stå för. Jag för att det är det forum som framöver skall samla mina bilder och filmer. Fungera som ett digitalt galleri. För Niklas blev det något likvärdigt. Han ville ha något där han kunde visa upp vad han bygger. Även där som en portfolio. Han är grymt duktig på att programmera, men tidigare jobb har allt som oftast varit för kulturvärlden. Där läggs inte så mycket fokus på design utan mer funktionalitet. Nu behövdes en blandning. Användarvänligheten och visningsfuktionen skulle vara en stor del. Men samtidigt gällde det att på ett snyggt sätt bygga en plattform där bilderna fick mycket utrymme att tala.

När Niklas tidigare idag skickade ett sms med orden "IT'S ALIVE" så kändes det osannolikt att den låg uppe. Mitt roligaste projekt så här långt var sjösatt. Snygg som tusan tycker jag den blev också. Något som en semmelbakande Bagare borde vara mycket stolt över. Sen Nikals satte igång tankarna på en ny sida så har mitt fotosug ökats rejält. Om det vanligtvis svänger lite upp och ner så är det på väg upp för skyhöga berg för tillfället. Att fota är just nu sjukt roligt, speciellt eftersom jag nu har en grym plattform att samla allt på. Bara att tacka och bocka för hjälpen Niklas.

Chapeau Chinois

2011-11-23T14:51:00.001+01:00

Stella på Chapeau Chinois i Roche aux Sabots, Fontainbleau.

Who said white man can't jump?

2011-11-21T18:57:00.002+01:00

Dags att skita i att gissa och istället beskåda. Daniel är onekligen för skillad för att luras av plan.
Ovan Walker Kearney, mannen som hävdar att han dyna icke kunna. Här fullt utrsträckt på Henriks Catch, en dag när hösten fortfarande tillät klättring ute. Nu börjar vintern komma, och med det även vätan som allt för ofta ligger kvar och trycker på ens rentina.

VART är Tumle?

2011-11-18T17:34:00.003+01:00

Daniel är ju onekligen kungen när det gäller att spotta problem i Font. Är herr Erhard aspirant på samma titel när det gäller Göteborgsområdet, eller är det någon annan som kommer vissa oanade skills.
Vart är det Tumle hänger och dinglar?

Tumle på väg uppåt på en av Utbys klassiker, Dub.

Nu j#?lar!!!

2011-11-17T19:38:00.002+01:00

Tar du denna med en gång Daniel så vet jag inte vad jag gör med dig. Blir i varje fall Fontförbud för dig de kommande åren i så fall.

Lova på Passage à l'Acte i Roche aux Sabots, Fontainebleau

Nåt att bita i

2011-11-16T01:57:00.002+01:00

Då ska vi se gossar små, om ni kan klura ut denna nöten. Tumle på en av skogens många pärlor. Men vilken av dem alla kan det vara mån tro?

Clin d'Œil i Apremont, Fontainebleau

Vart är vi?

2011-11-15T12:19:00.003+01:00

Jonas Nilsson på Norrlands Guld 6C i Mellby

Låt oss gå å bowla!

2011-11-14T20:00:00.000+01:00

Så det gjorde vi! Lugn och skön dag i Kullavik utan överviktiga överklassherrar i badrock från Gant som skriker.

Achille Talon

2011-11-14T03:53:00.003+01:00

Albin försöker hålla sluttarna efter skuttet på Achille Talon 7A i Rocher aux Sabots, Fontainebleau.

CHIFA

2011-11-13T04:19:00.001+01:00

Vårt mest välbesökta hak nere i Huaraz. Portioner som till och med Popey hade storknat av för 5-6 soles.

Keep on walking...

2011-11-12T15:32:00.001+01:00

Albin & Tumle på väg till höbalarna en regn/vilo-dag i Moisenay.

Bildvisning från Peru på Fabben igår. Många fina bilder från kumpanen. Nu hoppas vi bara att de med en hiskelig fart skall komma ut även här på bloggen framöver.

Mr. Lova lova

2011-11-10T12:52:00.001+01:00

Då var nästa Fontantripp till ända. Sjukt vemodigt att köra av färjan i Helsingborg och se termometern stå på 3 grader. Vantar, vad tusan är det? Men uppenbarligen behövs det ju nuförtiden när man cyklar iväg på kvällen.
En tripp med ett helt nytt posse. Ett gött sådant också. Bodde i ett riktigt skönt hus och vi hade i varje fall hyfsat tur med vädret. Två regndagar för att vara okt/nov är ändå ok. Blev även två dagar i Berdorf med lite sportklättring. Bra stop på vägen hem.
För egen del blev det som vanligt mest rehabklättring då jag min vana trogen har söndertrasade fingrar. Andra gubbar sände både åt höger och vänster och fick med sig imponerande ticklists hem, gummor stukade fötter och hoppade runt de sista och första dagarna i skogen, gubben va sjukt stark trots alientå och flashade en hel del fina saker, gumma visade grym form och fick gjort sitt projekt, tjoman hängde mest gäng, goman fick en regnig födelsedag i Paris, gogubbe var imponerande disciplinerad och lyckades även plugga en massa och paddington fick sin första frassebuckla efter ett kärleksmöte med en citroen.

Hälsning från Font

2011-11-01T22:39:00.003+01:00

Regn och påtvingad vilodag, men likförbannat ganska gött här nere ändå. Bättre än att stå och fixa inför en stundande garagesale. Dansmoves svingas som aldrig förr, brasan brinner och Pyssel och den andra rastamannen saknas.

Hybrid

2011-10-27T12:36:00.001+02:00

Stella på den gamla goa tiden när det fortfarande kunde klättras. Då lekte hon sig förbi kruxet på Hybrid 7c i Seglora. Såg oförskämt oberörd ut dessutom. Nu är både fingrar och fot döda. Inatt bär det av till Font, så får se hur mycket som kan bestigas bland block och löv där nere för damen. Alltid gött att ha med en kaffekokare annars.

Violant acts of beauty

2011-10-25T08:42:00.000+02:00

Martin från Torsklanda på flykt från verkligheten men ändå mot ett bestämt mål. Violant acts of beauty, Utsikten, Tjörn.

Peekaboo

2011-10-24T17:00:00.000+02:00

Martin kikar på juggen på Animal (Fuck Like a Beast).

The Slacker

2011-10-23T21:06:00.000+02:00

The Slacker på Animal (Fuck Like a Beast) på Utsikten, Tjörn. För att vara skadad är han rätt bra...ändå.

Vem, var, när & hur?

2011-10-23T00:32:00.001+02:00

Vart väljer du att bo?

2011-10-20T00:28:00.003+02:00

Bakgatorna vid vårt boende i Peru. Så länge man tog rätt gränd ner mot floden så var man relativt trygg. Då var det bara bekanta, hyfsat harmlösa, hundar som var uppnosiga mot en. Men skulle man villa bort sig så skulle det nog kunna bli rätt läskigt och framförallt aggressivt. Skulle nog lätt känna viss samhörighet med snubben i Shantaram. Har för mig att Padde fick erfara detta en dag när han var ute och rekade boende. Med kameran i högsta hugg så var det en peruan som snällt påpekade för honom att han nog rörde sig i lite fel kvarter.

K-pop

2011-10-17T21:32:00.001+02:00

Jonas på den fina K-pop i Ulvås. Ett område som bjuder på en del guldkorn. Matte i bakgrunden med en klassisk Göteborgsspottning.

Rysskjuts

2011-10-16T19:16:00.002+02:00

Ryssen får lift ner till den närliggande marknaden för lite inhandling av sjukt goa och billiga, lokala varor.

Targasonne

2011-10-14T21:53:00.001+02:00

Padde på en lätt uppvärmningsslabb en tidig morgon uppe i Pyrenéerna. Ju längre in på trippen vi kom desto tidigare mornar blev det, allt för att komam åt friktionen som under dagen var obefintlig i sommarsolen.

JONAS NILSSON

2011-10-13T01:11:00.001+02:00

Slaktad Mazda

2011-10-11T23:39:00.003+02:00

Stella på Slaktad Mazda 7a+ i Hakered. Skit i klippet och slipp markfall. Bulta fornborgen och riskera fängelse.

Ryssen

2011-10-10T13:14:00.003+02:00

Kom häromdagen på att jag knappt lagt ut en enda bild på Ryssen klättrandes i Turkiet. Så får bli lite upprättelse framöver. Hittade i gamla gömda mappar, långt in på en hårddisk, ett gäng bilder på herren i fråga. Ingen världsklass på dem. Men det får ni beskylla fotografen för. Ryssen i sig var nämligen uppe och härjade både till höger och vänster om mina fasta rep och bjöd på grymma shower.

Peter Lothigius en tidig morgon i vårat allrum. Tändandes den trilskande, men ack så goa kamaninen.

Gammal going!

2011-10-08T02:01:00.003+02:00

Satt idag, i en kall solnedgång nere på Röda sten, tillsammans med den stundande heroinisten, och valde ut bilder till en ny hemsida. Då, mitt i en bitande höstbris, påpekade den bättre av oss påpassligt att denna gamla bild ännu inte varit en del av bloggen. Så då är det väl helt klart på tiden att den flyger upp här.

Christine Balaz på en 7b+ i Desplomilandia, Spanien.

Svampplockaren

2011-10-06T17:10:00.000+02:00

Bagaren ute i skogen och roar sig med sin nya fritidssysselsättning, svampplockning. Eller var det att gå ut i skogen och låtsas att leta goditar medans han istället sätter sig i en glänta och spelar wordfeud mot Indier?

Lomo saltado

2011-10-05T14:31:00.000+02:00

Blivit en del turer ut till bergen de senaste. Har även hunnit med att fota en del tack vare mina ständigt trasade fingrar. Många mörka dagar där det svärs för fullt över höga ISO och uttalas virriga funderingar kring blixtar och dess förvirrande ljus. Men det har ändå lett till lite nya alster. Får se när de kommer upp. För tillfället fullt upptagen med att välja ut bilder till ett kommande projekt. Ska bli sjukt spännande att se utfallet av det.

En skön snubbe som satt och saltade kött vid sitt lilla stenhus uppe i dalen. Kändes som att alla aieros vi hade eller stötte på kände varandra på ett eller annat sätt. För mig att så även var fallet med denna herre, Padde hjälp mig.

Ut i naturen med er

2011-10-04T12:00:00.001+02:00

Lite väl dålig frekvens på bilduppladdningen här på senaste tiden. För lite tid hemma för att bilder skall hinna redigeras. Men det kommer. Även några på Bagarn till och med. Nu från hans nya fritidsintresse, svampplockning. Så länge får det återigen bli en icke klätterbild. Men likväl en go aktivitet. Blivit lite väl lite sovande i naturen sedan vi kom hem från Peru. Varken i bussen eller tält, får bli ändring på framöver.

Skotska höglandet en superfin vår. 6 veckor med en dags regn, inte ofta det infaller där. Go kultur där mycket folk från storstäderna åker ut och campar runt sjöarna på helgerna. Umgås, fiskar och vissa passar även på att bli kanonfulla, vilket jag fint fick uppleva en tidig morgon.

Turkisk flyglinje

2011-09-27T20:24:00.000+02:00

Bagarn klagar på att det är för mycket annat krafs såsom landskapsbilder och dylik skit här på bloggen istället för klätterbilder. Så får väl tillfredställa herren lite så han håller sig lugn i några dagar. Skulle dock kunna skylla avsaknaden på klätterbilder delvis på densamme då han helt håller sig borta från klippan och kamerasökaren genom att fejka skada. Det är vad som kallas dålig stil. Ungefär i paritet med att choppa bultarna på Elektriska gatan.

Okänd schweizare, polack, eller vad tusan han nu var, på Turkish Airways 8a+ i Geyikbayiri, Turkiet.

För gamla minnens skull

2011-09-23T01:24:00.003+02:00

Börjar bli en stund sedan Peru va i ens sinne och härjade. Där var man sjukt närvarande och det kändes som att man hade stenkoll på kropp, väder och förhållanden. Nu instängd i en lya känns det oftast som det regnar mest hela tiden. Inte mycket klättrat även ifall man haft fungerande fingrar.
Perubilderna börjar sina i min skrala samling. Dags att elda igång den sovande besten och se till att han skickar upp lite snöbilder snart. Inte en enda sån ifrån min bildskjutare. Fast vem vet, han kanske vill trycka på dem tills den stundande bildvisnings-battlen som skall gå av stapeln i en lokal nära dig inom en snar framtid.

Vyn in mot Cordeilla Blanca sett från hustaket på Caroline Lodging nere i Huaraz

Pappa vart har du lagt nyckeln?

2011-09-20T12:44:00.008+02:00

Tre gubbar, i ett rum för sex, med tillräckligt med utrustning för att belägra Stalingrad. Detta resulterade i att vi tyckte att vi knappt fick plats i vårt krypin. Motståndarlaget körde budgetvarianten och hade ungefär 2 kvadratmeter ledig yta mellan sina tre sängar. Kanske hade vart bättre. För vår miljö var alldeles för bra för mig och Padde som har en förkärlek till att jävlas med varandra och gömma saker. Svårt att veta när man själv lagt tandkrämen i en av de trehundra högarna eller ifall Peludo varit framme och lagt den längst ner i spantiken.

Nyckeln satt för övrigt i låset på dörrens utsida upptäckte vi nästa morgon. Låt aldrig barnet hantera krypinets viktigaste beståndsdel.

Gissa leden/problemet

2011-09-19T17:07:00.001+02:00

Den som lyckas klura denna nöten vinner en påse luft från toppen av Chopicalqui.

Mini

2011-09-18T14:26:00.002+02:00

Ytterligare en Ceüsebild. Denna gång för herr Idegren som igår på sverigecupen skällde ut mig för att jag inte var där nere i somras. Nästa sommar är det ingen tvekan. Då är det åter dags för några sköna månader i baguettelandet och kalkstenshaven.

Gissa leden/problemet

2011-09-16T13:32:00.002+02:00

Ratackses lyckades snabbt skåda att sloparna på förra bilden var de små goa på Envy. Läckert problem som gäckar än.

Handen på bilden tillhörde allas vår egen Pansarwagon.

Pansarwagon i Ceüse

Nedan El Hombre Peludo på något okänt problem. Någon som lyckas ta den?

Per Holm...

2011-09-14T14:27:00.003+02:00

denna bouldergigant.
Nu för klen och fet för att ställa upp i SM.
Men då, inknuten i skarpa och krossade allt. Som nedan, på en sjukt imponerande onsight av Correspondance imaginaire.
Verkar ha fortsatt på det viset lite överallt. Rodellar, Kina, Turkiet etc. så jag har svårt att se hur denna man skulle bli fet. Mer troligt feg ;)

En tidig morgon med grym klättring uppe på Cascade i Ceüse.
Här Per Holm på väg upp på blick på Correspondance imaginaire 7c+.

Gissa leden/problemet

2011-09-13T13:18:00.003+02:00

Dags för en gammal klassiker för att hålla Bagarn vid gott mod nu när inga nya bilder plåtas i spöregnet som slår mot fönstret.

Vilket problem? Vem klättrar? Fin/ful-beta?

För övrigt så borde alla som har någon form av attraktion till snö, i alla dess olika former, kika på denna film... titta och njut av Travis Rices sjuka skills på bräda. Detta är kärlek, och så jävla vackert. Överlägset den bästa produktionen jag någonsin sett, alla kategorier.

"VI SKRATTAR INTE FÖR ATT VI ÄR GLADA. VI ÄR GLADA FÖR ATT VI SKRATTAR."

Hatun Machay

2011-09-12T16:40:00.002+02:00

Efter 4-5 veckor med höga berg, kyla och lidande så bestämde vi oss för att åka och testa ett sportklätterställe som låg någon timmes väg från Huaraz. Väl där insåg vi att detta var det ultimata acklimatiseringsstället. Man bodde i en refugio som låg belägen på 4.200 m.öh., eller som vi gjorde, campade utanför. Refugion låg vackert belägen uppe i ett platålandskap 30 minuters körning på små grusvägar upp i bergen.

Relativt nyutvecklat ställe som först för 5-6 år sedan verkligen började blomma upp. Blockområdet på bilden är bara en bråkdel av vad området hade att erbjuda. De största stenarna som ligger där nere är 30-40 meter höga och potentialen för otaliga leder är ofantlig. Gick en dag upp på höjden i högerkant på bilden och blev där helt hänförd över storheten i landskapet runt omkring. Detta fält med stenar, var bara ett av 10-15 stora fält som låg neråt i dalen.
Hade det inte varit för den sunkiga stenkvaliten så hade det utan tvekan haft potential för att bli ett av världens bättre och större sportklätterställen. För det fanns otroligt coola formationer och linjer. I den spartanska pappersföraren föraren stod det att det var mestadels granit med inslag av vulkanisk sten. Vi motsade oss dock detta ganska snart och insåg att det näst intill bara var rutten vulkanisk sten. Till och med på de en av de mest klassiska och först uppsatta lederna så lyckades jag dra av en nyckelcrimp på mitt första press. Gav upp repklättringen efter första dagen och gick därefer mest runt och njöt av omgivningarna istället. Efter några dagar dök Padde och Kaj upp efter sitt fruktlösa försök att attackera Chopicalqui. Då blev det någon dag med bouldering, och sedan än mer njutande av lugnet och stillheten i bergen. Ingen el och uppvärmning genom braskamin i refugion var en bra ingrediens för sköna och lugna schackvällar.

3 sekunder, kontrollerat...?!?

2011-09-11T01:34:00.003+02:00

Stella på en självstyrande maskin 7c på Korpaberget

Huaraz

2011-09-10T00:50:00.000+02:00

Utsikten från vårt krypin nere i staden, Caroline Lodging. In i dalgångarna ligger Cordeilla Blanca med dess kalla snötäckta kullar.

Trainspotting

2011-09-08T18:56:00.003+02:00

Amerikanen har lämnat landet och världen är som vanligt igen. En helt enormt speciell karaktär som bjöd på go underhållning. Men ack så jobbig att valla runt. Ens egen klättring kom i skymundan för att istället guida runt den lille korta till de bästa ställena som västkusten har att erbjuda. I Häller försökte vi visa honom de finaste linjera, vilket slutade med att han istället vända blicken 180 grader ner i något svart hål. Om det var den dåliga formen eller hans bisarra smak av linjer som var upprinnelsen till detta beteende låter vi vara osagt. En sak var i varje fall säkert. Amerikanen var verkligen inte i form. Första dagen hängde han på Göteborgs klassiska projekt, Trainspotting. Dock helt chanslös. Var svårt att se hur stark han då var. Emellanåt exploderade han och man kunde se att långt där inne fanns något som kanske ändå kunde ta honom upp för lite hårda saker. Resten av veckan visade dock att formen var långt bort. En boulder (Kermit) och en led (Mefisto) fick han gjort. Sen kantades resten av veckan av projekterande av suspekta linjer bredvid fina boulders, troligtvis för att slippa gå bet på de redan etablerade sakerna. Veckans höjdpunkt blev ändå när han efter en halvtimmes slit på Labyrint säger till Niklas att fira ner honom. Kruxet stoppade honom med besked. Väl nere mummlar han surt att han går runt och rappellerar ner från toppen och rensar. Niklas säger då glatt att vi istället skickar upp "The homsexual hippie", ett smeknamn jag tidigare i veckan fått då han till slut insåg varför han tyckte jag var så lik Sharma, för att rensa. Detta var inte populärt och resulterade i att han gick iväg ut i skogen för sig själv medan jag stack upp. Inte varje dag man får rensa leder åt Amerikanska nymfomaner.
Dock verkar det som att Sverige och vårat eviga häcklande (i sann Göteborgsanda) gjorde ett gott intryck på honom. För nu är han åter hemma i New York. Tränande för fullt för att i Oktober komma tillbaka och ge sig på alla otaliga projekt han gav sig på under veckan han var här.

Ivan Greene på Trainspottingprojektet vid Partille station

Pausbild

2011-09-06T19:58:00.001+02:00

I denna stundande internetskuggan får det bli lite random landskapsbilder här på bloggen, istället för nya klätterbilder eller Perubilder. Jobbigt att skriva någon intressant text till bilderna i fråga när man sitter stressad på café. Så här istället en bild från förra vintern och Stora Amundön. Hoppas innerligt på att det inte blir en tredje vinter med 4-5 månaders snö. Nu har vi ju redan varit och härvat bland höga berg och snö, så nu behövs det inte övas något mer på detta nedrans ishackandet. Så länge inte KashTorgny lyckas övertala en om Kirgizitan nästa sommar.

Robot

2011-09-02T12:04:00.001+02:00

Någon ond själ har kapat mitt intranät där hemma. Så blir lite glest med uppdateringar den närmaste veckan.

Här Stella på Robot 7c under en regnig dag på Korpaberget.

En till från Ceüse

2011-08-29T01:03:00.001+02:00

För gammla sommarminnen och Hannas skull.

Leden som det fajtades med både kycklingvingar, knälås, hälkrokar, no-hands vilor och inte minst för Hannas del en drös med mindre goa gubbar från Italien. Åsikterna om dess kvalite går isär. Men likväl är det en klassiker. En klassiker bland annat därför att det inte finns så många lättare på denna sektorn. Så den klättras en hel del. Både som uppvärming men även som projekt. Därav får man näst intill alltid räkna med kö på denna led. Spektakulär klättring på stora grepp med lagom avstånd emellan dem.

Ida på Super Mickey 7b i Ceüse sektor Cascade

Mr. KHADEJHA

2011-08-27T21:02:00.000+02:00

Finbesök från staterna
Ivan Greene på Abstrakt, 8a i Hylteberget

Ceüse

2011-08-25T02:48:00.002+02:00

En pausbild för Niklas som tycker att vi uppdaterar detta skrälle för sällan.

Ceüse sett ifrån petite Ceüse, som för övrigt är en längre promenad än vad man först tror.

Shelter

2011-08-24T02:21:00.002+02:00

Walker Kearney på Shelter, Tjörn.

Tillbaka på spåret

2011-08-19T16:46:00.002+02:00

Dags att dra igång den här, för tilfället läskigt vilandes, bloggen igen.
Tillbaka från resor både hit, dit och tillbaka. Peru var mäktigt och otroligt roligt att uppleva. Ska försöka få fram någon bild därifrån framöver. Blev inte så många från min bildfångare. Padde fick dock desto mer. Kommer nog upp lite från hans bildmojäng här så småningom också. Men som jag pratade med Padde om häromdagen, man blev rätt mätt på allt som hade med bergslandet att göra när man kommit hem. Så har istället försökt fota lite här hemma. Insåg att jag inte hade så mycket bilder på repklättring ifrån Göteborgsområdet. Så ska försöka komma ut lite under hösten och se vad man kan få till. Svår blandning, som alltid, med klättra/fota. Men så länge dagarna inte blir som i söndags, då vi låg bak i bilen i fem timmar och kollade in ett helst sjukt skådespel av naturen, så kommer MAN nog hinna med båda två ett tag till. Åtminstone någon månad kvar innan mörkret börjar komma smygandes.

Korpa i förrgår. Tog det dock alldeles för mañana under dagen, så när det väl blev dags att fota var det sjukt mörkt. ISO 4000 och slutare på 1/80 leder inte direkt till skarpa bilder med krisp i. Synd, för det blev rätt sjysst action och coola moves i cruxet på Robot. Så blir nog tillbaka relativt snart. Både för att klättra leden i fråga, men också för revansch med bilder.
Kanske som Niklas igår sa till mig, dags att börja lära sig blixtfotografering. Försökt komma in i det några gånger, men det är otroligt svårt att lära sig och få till bra. Eller i varje fall för mig. Men hösten skall ägnas en hel del till att bli bättre på denna konst. Blivit lite inspirerad efter att jag nere i Turkiet satt och pratade lite om just blixtfotografering med Johan Marklund. Han jobbar med det och är otroligt skicklig. Kolla här så får ni se lite sjyssta klätterfoton.

Så sorry KashTorgny, ingen Perubild ännu.

Här istället Stella på klassikern Mefisto. Länge velat se ifall jag skulle kunna få till någon bra bild i laybacken. Väldigt fina former på stenen just där. Blev dock hängandes för långt ut, så missade helt blicken där uppe.

Peru

2011-07-29T20:47:00.001+02:00

Quebrada Quilcayhuanca på väg in mot Quebrada Cayesh. Berget längst till vänster är Pucaranra (6156 möh)"una montana muy peligrosa" enligt alla guider och arrieros. Bakom kan man skymta Chinchey (6309) och berget i högerkant är Andavite (5518)

Joserru, nu sitter man här hemma med ett glas rött och reflekterar över vad som egentligen hände i Peru. Det började i november 2009 egentligen. Mick Fowler hade bildvisning i gbg och inspirerade stort. Efter föreläsningen gick vi självklart till klätterbaren "Staggen" för att släcka törsten efter rödvinet vi smugglat in i nalgeneflaskor till bildvisningen. Till historien hör att jag länge längtat efter ett lagom äventyrligt äventyr men inte riktigt hittat ngn jag skulle vilja (våga) göra det med, alla gamla äventyrliga kompisar har gått vidare i livet (ja inte riktigt kilat vidare utan mer skaffat knyten å sånt). Men mitt i dimman på Staggen fick jag plötsligt en uppenbarelse...Martin, lagom salongsberusad för att ha en nedsatt motståndskraft till plötsliga förslag. Helt väntat tackade han ja till att följa med till Peru i juni 2011. Det visade sig vara bra med lite framförhållning med tanke på att Martin aldrig hade haft på sig ett par stegjärn innan, han var för övrigt överlägset den sämsta jag hittills sett på isklättring första gången han provade. Här har ni filmbevis på hans färdigheter. Som en fjäril i sommarbris! När jag väl övertalat Martin var det inte svårt att övertyga Kaj (eller numera Kashtorgny), en kuf som ofta strök omkring på Fjällsport och verkade trevlig (dessutom hade han den största och färskaste alpina vanan av oss, men det lät vi inte honom veta förrän vi var i Peru). Nu var replaget samlat, nu var vi ostoppbara!?! I stil med värsta Rockyfilmen tränade vi som besatta för den kommande fajten med viktade benböj, löpning, cirkelträning (eller crosstraining för dem tuffa), isklättring och att gå långt med storskor, tung packning och utan mat. Eller nej förresten, det var bara jag och Kaj som tränade. Martin åkte till Indonesien med ett dåligt knä och slappade i två månader innan som uppvärmning. Hur skulle detta gå? Skulle The Dynamic Trio i överhuvudtaget komma iväg? Och om så skedde, skulle vi vara tvungna att bära upp Martin på topparna som den lilla spädgris han är? Frågorna var många och fortsättning följer...

Mina två kompanjoner Martin och Kaj mitt inne i ett av de flera hundra partier som spelades under resan. Ser onekligen som Martin ligger pyrt till. Platsen är vårat basecamp i Quebrada Cayesh.

Radiotystnad

2011-07-05T05:46:00.003+02:00

Inte mycket nytt pa denna gamla blogg dessa dagar. For er som emellanat halkar in har och undrar vad som hant sa kan jag meddela att bade jag och min medbrottsling (Padde) befinner oss nere i Peru och klattrar snotackta berg for tillfallet. Inga nya bilder just nu, men kommer garanterat bli en hel del nar vi aterkommer till Sverigeland i slutet av Juli. Padde offrar liv, lem och kamera for att fa fina bilder ifran bergen. Sjalv ligger min kamera kvar nere i Huaraz (sydamerikas motsvarighet till Chamonix) da jag behover all kraft jag kan tankas uppdaga for att fa min vita, taniga rumpa upp pa topparna. An sa lange har det gatt utmarkt och vi ar 100% med de berg vi gett oss pa. Tva aklimatiseringsberg och senast i raden en kulle i variant storre. Laskigt, kallt och jobbigt men samtidigt ofantligt gott nar man star dar uppe pa toppkammen. For trott for att byta till fotobrillorna medans KajTorgny glatt star bredvid och viftar i segerpose med yxan. Dar far man for att man valde varme och surf istallet for storskor och Anggardsbergen. Far se vad kroppen ytterligare orkar med. Ytterligare tre veckor kvar. Nasta plan ar ytterligare en stor kulle. Sedan blir det eventuellt lite sportklattring for att om kraften tillater avsluta med ytterligare en kulle. Kanske en lite svarare bara for att se hur langt man kan lyckas komma innan skracken och formagan tvingar en att vanda. Vi later framtiden vara oviss och nojer oss med att konstatera att det inga bilder blir uppskickade annu. En sak vi namligen har lart oss ar att planerna allt som oftast revideras bada en, tva och tre ganger nar man val ar uppe i dalar och berg och harjar.
Radiotystnaden kommer nog allra troligast att hallas fram tills vi kommer hem nu. Sen far vi skarpa oss och slanga upp bilder med en hiskelig frekvens.

Du ska inte tro det blir sommar...

2011-06-03T00:11:00.001+02:00

ifall du sticker iväg till Peru.
Avresan närmar sig med stormsteg. Vissa förbereder sig genom att kapa bort alla lappar på kläder och annan mjukvara. I en utmaning så tror denna någon av oss att man åtminstone kan spara 15 gram på detta vis. Andra peppar upp sig genom att besöka östkusten och testa vad sportklättringen på den sidan Sverige har att erbjuda. En tredje sitter hemma på kammaren och rättar osaliga mängder tentor. Vilken uppladdning som ger bäst resultat återstår att se. Imorgon träffas vi för att bland annat snacka roller vad gäller glaciärtraskande och eventuella besök i glaciärsprickor. Vad vill man helst egentligen? Susa ner i en mörk skreva och veta att två erfarna och goa gubbar håller fortet där uppe? eller se pansarvagnen Peludo gå igenom och bara snällt invänta rycket hårt greppandes sin yxa?
Fortfarande rädd för kylan som komma skall. Nu när det äntligen börjar bli gött här hemma så ska man bege sig ner till snö och is. Nåt som gick fel på vägen. Var nere i Kjuge i början av veckan. Nu förstår jag varför alla varnar för denna goa plats under den ljusa delen av året. Myggorna var stora som kattungar med vingar och lika många per kvadratcentimeter som groparna på en golfboll. Sprang igenom lätta cirkeln första dagen och övergav allt vad bouldering heter efter 30 minuter andra dagen. Kom då på en av anldeningarna till att jag rymt landet de senaste somrarna. Niklas tyckte detta kunde bli en bra motivator för mig att bege mig till kylan. Kan instämma, det var vidrigt. Pendlar snabbt mellan lycka att kunna klättra så länge man kan i detta ljuset samt sköna och varma grader på termometern, till elände när det gäller myggornas ankomst och för dålig friktion när man skall pressa sig.

En skön sommarkväll på tjurpannan. Åkte upp dit med förhoppningar om att få till lite fina bilder med långa slutartider och ett vilt hav. Hört att det skall vara vanligt med riktigt hård sjögång runt omkring detta ställe. Blev ordentligt förvånad när jag började komma ut mot havet och inser att det ligger helt spegelblankt. Fortfarande inte kommit tillbaka dit ännu. Så de vilda havsbilderna från denna plats väntar fortfarande på mig.

Okänt problem

2011-06-02T23:53:00.001+02:00

Micke på ett annat okänt problem på Hamburgö, definitivt ngn som varit på det innan. Kul och lite ovanlig klättring.

Forex

2011-05-31T03:08:00.003+02:00

Johan Svensson på den korta och intensiva "boulderleden" Forex 8a i Hylteberget. 8 meter, tre bultar och där en del av cruxet är att klippa den tredje slingan, som Johan här precis har klippt och härefter är på väg upp i slutcruxet.

Känns som en relativt vanlig svensk granitled. Varenda gång man kommer hem från Europaresor med pump man aldrig sett maken av innan så förundras man över hur fasiken man kan pumpa ur på dessa leder. Men något magiskt svårt är det med dessa goa, korta crimpfester. Populär 8a i dessa bouldertider säger föraren, men jag måste säga att det är långt ifrån samma känsla som på bouldering för mig på leder av denna karaktären. Hade jag haft ett paddhav under mig så hade jag garanterat varit mer avslappnad. Att veta att man vid varje klipp kan flyga i backen, där stenar, block och hårda Vänerbsorgare nu istället väntar, får i varje fall mig att nypa extra hårt, och därmed också pumpa ur. Spelar ingen roll om man bara dagar innan sprängt alla sina tidigare pumpgränser på 40-meterstufor.

Slot machine

2011-05-29T02:50:00.004+02:00

Ett monster är fött. Ida glider upp för Slot machine 7- i Utby. Detta under en av sina dagar med såkallad "softklättring" under sin rehabperiod. En avsliten palmaris longus verkar inte direkt stoppa denna dam. Själv har jag bara hemska minnen av vånda, ångest och dåliga säkringar på denna korta men fina led mitt i hjärtat av Utby.

Åter i bekant miljö

2011-05-27T02:56:00.004+02:00

Efter att ha manglat över en varan med tvåhjuling, upplevt ett galet supporteruppror, pallat passionsfrukt, grillat krabba på en avlägsen ö, ensam och undrande haft feberyrningar i en bungalow, förstått sig på hur mutningskulturen fungerar och allmänt blivit en del av ett skumt samhälle, så är jag nu tillbaka på platt, säker, strukturerad och framförallt lagstadgad mark.
Min ursprungliga plan som involverade campande och liftande övergavs relativt snabbt, då det visade sig vara svårt att lifta och än svårare och vidrigare att campa. Någonstans i min naiva världsuppfattning så trodde jag det skulle bli skönt med värme och tält, detta trots att jag en gång tidigare varit en längre tid i Indonesien. Men regnperiod, myror och bebyggelse i all oändlighet hade försvunnit från mina minnesbilder jag hade därifrån.
Blev istället till att hyra motorcykel och brumma runt på. Inte fel att placera sitt lama arsle på en bönpall och därmed kunna se de avlägsna platser som var svåra att lifta till. Var ju även perfekt träning inför den stundande Peruresan. Med tanke på att det efter motorcykelinförskaffandet inte blev många meter gångna får vi hoppas på att kroppen redan var i form innan. Dock inte så himla troligt med tanke på att båda mina knän gav upp under en monsterpush under en dag upp och ner på Mount Rinjani. Stapplade ner som en pingvin med blåsor under paddlarna och kunde sedan inte röra mina stackars lemmar på fyra dagar. Hört att man kan åka taxi upp till toppen av Alpamayo, någon som kan bekräfta? Något liknande mirakel jag får hoppas på för att lyckas där nere i SydAmerikatt. Har dock en nödplan som involverar 100 kidnappade marsvin som med vindens fart skall få dra mig upp på en släde. Funkar inte den så står mitt sista hopp till en av medlemarna i vårt replag som mer och mer börjar visa tecken på att bli en speedad junkie. Så lyckas han dras ner i fördärvet så kan man alltid locka med lite mer power-gels och vingummin i utbyte mot att få sitta i en Babybjörn på densammas rygg.
Var för övrigt ganska förvånad över hur lite jag saknade min kamera under resans gång. Valde att lämna allt som hade med elektronik hemma, förutom en pannlampa och min käre Ipod. Trodde jag skulle se bilder jag gick miste om överallt. Har en tendens att se världen utifrån ett bildperspektiv lite väl ofta för att vara sunt skulle jag tro. Men jag lyckades koppla bort detta tänk och har bara två minnesbilder som jag verkligen hade velat fota och föreviga.
Fram mot slutet började jag dock sakna att kika in i sökaren, komponera och fånga en bild. Därför var det otroligt gött att i förrgår få komma ut och hängandes i ett rep fånga lite action på bergsväggen. Efter mina tre första klätterdagar (10 dagar i Font borträknat) sedan innan jul så var kroppen relativt sliten. Man blir rätt soft av att traska runt i värme och flip-flops i två månader. Fötterna gnäller över att tryckas ner i klätterskorna återigen och huden ömmar och tjoar när man hänger i alla juggar, för nåt annat pallar inte musklerna med än så länge. Så när man då försöker komma igång igen och väcka kroppen till liv så är det rätt gött att ha kameran att fördriva lite tid med ute i skogen. Suget är nästan lika stort över att trycka ner avtryckaren som att ge sig upp i skarpa änden. Men än så länge ligger skarpa änden en bit före som tur är.
Får se ifall man vågar lägga upp sina senaste alster efter alla skolor här och där om hur bilder skall vara, se ut och byggas upp. Trodde det var något som inte behövde någon vidare eftertanke, utan kom inifrån. Antingen gillar man skiten eller inte. I min värld behöver man inte följa några specifika punkter för att få en tilltalande bild. Antingen gillar jag det jag ser i min sökare, eller så testar jag andra varianter, kompositioner och vinklar tills jag gör det. Men alla tänker tydligen inte likadant, så då är det ju gött att vi ändå har möjligheten att inte beskåda dessa verk något mer. Trots allt inte någon som prackar på någon något utan man väljer själv vart ens vägar i cyberrymden bär av. Finns ju oändliga möjligheter dessa dagar, så bara att klicka sig vidare till nästa underhållande blogg, hemsida eller vad det nu kan vara då istället.
Får bli en bild ifrån förra sommaren denna gången istället. Ida som njuter av vyerna runt La Grave. Blir lite melankolisk på tanken att inte spendera de tre sommarmånaderna i Frankrike och Spanien som en gjort de senaste åren. Men jag har svårt att tänka mig att Peru skulle vara något dåligt alternativ i och för sig.

Livada Beach

2011-05-26T09:20:00.000+02:00

Padde på ett sjysst lite lätt sandbaggat problem i sektor Livada Beach, Tinos.

Los Mambises

2011-05-16T18:47:00.000+02:00

En trevlig musiker från bandet Los Mambises i Habana.

Judojoel

2011-05-11T08:34:00.001+02:00

Judojoel på okänt problem på Hamburgö. Vad kritan högt uppe på högra aretekanten/sprickan, från hyllan Joel är på väg till kommer ifrån har vi ingen aning. Kan det ha ngt att göra med att att herrarna Olausson & Sennerlöv var uppe två veckor tidigare?

Havsöring och Tiramisu

2011-05-09T16:24:00.000+02:00

Ytterligare en fin helg på Hamburgö. Micke som stack upp kvällen innan stod och fiskade när vi kom och hade lyckan med sig, en havsöring av anständig storlek ligger nu och lurar i min frys. Här är Joel precis på väg att skicka sista flyttet på Tiramisu.

Hynnötaket

2011-05-02T22:21:00.000+02:00

Paddeluren på fina Hynnötaket. Precis som Walker skriver på sin blogg är det på sin plats med hyfs gällande uppförande och kontakt med de som bor i anslutning till boulderområdena. Walker skrev om området Stenkyrka men detta gäller även området Hynnö, framför allt gällande parkering. Kör inte vägen ned till Hynnö och parkera där hur frestande det än är, parkera vid hamnen och se promenaden som uppvärmning.

La Isla de Hamburguesa

2011-05-02T00:13:00.000+02:00

Sommarklättring på Hamburgö. Micke på Piraten.

Hällerslabben

2011-04-28T23:22:00.000+02:00

Madmike på den fina slabben i Häller. För att göra det extra spännande slant Bagarn precis där Mike är på bilden, nervösa skratt fyllde sedan skogen när han ändock sände.

Sandefjord

2011-04-26T22:19:00.000+02:00

En fin kväll i Sandefjord, Norge. Någon som är på i höst?

Fettot...

2011-04-25T23:31:00.000+02:00

från rymden i galet motljus. Gizmo funderar på om han ska dra på sistaflyttet eller inte.

Festin de Pierre

2011-04-25T00:22:00.000+02:00

Le Bummel på Festin de Pierre. Crafty tåkrok men det är ju hälkrok som gäller.