Osedlighetsroteln rapporterar

Albin gör  Fettot för första gången.

Och firar med ett uppfriskande bad.

Tocllaraju Basecamp

Kaj precis efter att ha smakat på Perus starkaste chili. Martin och Kaj gillar stark mat och höll på att dissa chilin vi fått med oss till basecamp. De åt större och större bitar av de olika sorterna och orerade tills de smakade på den gula...då blev det tyst på dem minsann.

Martin med chilikoma. Kaj diskar. Tocllaraju övervakar. Pojkarnas tält ser ju ut som en böjd sjögurka, troligt att överdosen av gul chili (starkt hallucinogen och framkallar storhetsvansinne) var orsaken till detta.

Tocllaraju

Tocllaraju, berget jag suktat efter sedan 1998 då vi var här första gången. Ett vackert berg. Här är vi på anmarschen till basecamp och de första vyerna över berget dyker upp, skön känsla.

It´s a dogs life

På väg till Huaraz efter att ha klättrat Tocllaraju i väntan på vår eminente taxichaufför. Vi var inte de enda som var hungriga. Efter bilden blev tagen kom även en mulåsna och sällade sig till kören av bedjande ögon.

FONT - EN PASSION

Underbart att Peludo har fått igång suget på att redigera lite bilder igen och kör ett Peruryck. För att avlasta honom lite i någon dag så kommer här en liten go Fontanfilm som klipptes ihop av det material vi samlade på oss under en vecka där nere. Min vana trogen var jag ju skadad när det var resdags och kunde därför lägga mer tid än vad jag egentligen ville på att filma. Testade en dag att köra en blå cirkel, funkade i 5-6 problem, sen när foten slant på en urtoppning så sa armbågen ifrån. Blev ett lite hastigt påkommet filmprojekt det här som matchades bra med en filmkurs i skolan. Skapade dock ännu mer sug på att sätta igång något lite större och längre projekt här hemma. Så hoppas att det håller i sig.

Chopicalqui

Japaner, italienare, spanjorer och deras bärare på väg ned från läger 1 på Chopicalqui. Från att ha varit stabilt i ca fyra veckor blev vädret sämre med mycket snö som resultat. Detta skulle bli det sista berget på resan men väder och hälsa ville annat. Kaj blev sjuk i Huaraz och smittade i sin tur Martin som blev än sjukare. Jag satt som på nålar och väntade på min tur och kände efter allt jag kunde men...nej, jag klarade mig! Trodde jag, 20 meter från filurerna på bilden fick jag min beskärda del. Jag i princip låg bland blocken och gjorde mina behov, men utsikten var fin. När det stod klart att jag inte skulle kunna fortsätta uppåt tog vi beslutet att gå ned nästa dag. Och såklart vaknade vi till perfekt väder, nu gjorde det ont i magen av andra orsaker när vi påbörjade nedstigningen. Men berget ligger kvar och nästa gång ska jag inte besudla det så våldsamt, då ökar troligtvis chanserna för att Chopicalqui ska låta mig komma upp. Chopicalqui 6354 möh, Cordillera Blanca, Peru.

Maparaju

Kaj och Martin på väg ned från toppen av Maparaju 5326 möh, Cordillera Blanca, Peru. Synkade steg kör de med också.

Kajmanen och Martinator

Ja, ni ser. Så här var det hela tiden. The loonies på vårat hostel under första frukosten för dagen. Najs utsikt mot Huascaran och Chopicalqui. Tyskens strumpor hänger fint vid frukostbordet. Martin får mig att tänka på Edvard Munchs målning Skriet.

Behind the scenes

Två loonies på väg ned till Huaraz efter två veckor uppe i bergen, sjukt taggade på rengöringsfaciliteter och allsköns mat. Dessutom hade vi världens bästa och mest pålitliga taxichaufför som jag hela tiden glömmer av namnet på. Martin? Kaj?

Frukost och schack

En mellanlandning mellan berg i Huaraz. En typisk vilodag såg ut så här; frukost på hostelet följt av 1-2 parti schack. Sedan till Café Andino för "second breakfast" och kanske 3-4 parti schack. Planlöst strosande för att sedan äta middag på någon restaurang tillbaka till hostelet och kanske lite mer schack. Här är Kaj och Martin på Café Andino under en "second breakfast". Kaj pillar på sin favoritröra, någon stark mangosalsa om jag inte missminner mig. I bakgrunden en alpinist av okänt ursprung som fastnat i "the thousand yard stare", trots försök att bringa honom åter var han hjälplöst förlorad.

Huapi, Peru

Idag var det dags för en av de ganska sällsynta bilderna på Martin i alpin miljö. Men här är han i all sin prakt precis innan sista branta partiet mot toppen på Huapi 5421 möh, Cordillera Blanca, Peru. I bakgrunden ser man Chinchey 6222 möh.

Aldrig sist!

Hahaha, det ser nästan ut som Daniel kryper fram på marken i en Gollumliknande position på väg mot kameran. I vart fall sänder han här Never Last, Mont Sarrazin, Fontainebleau.

Chicken Island

Padde pillar på Fettots erogena zoner.

Jag skrev på!

Godtyckligt agerande (censurering av inlägg, senare hela tråden och att avsluta oliktänkande personers konton), eventuellt fabricerande av personer för att styrka sin egen syn på saken och att utsätta enskilda personer för en massiv opinionsbildning med Sveriges största klättersite i ryggen är inte ok. Man bör tänka sig för hur man uttrycker sig och i vilken position man är i förhållande till personen som utsätts för eventuell kritik.

Efter noggrant övervägande skrev jag under här.

Detta inlägg syftar inte till att få dig att skriva under eller tycka samma sak som mig, utan att tänka efter ytterligare en gång innan man går på som en ångvält på diverse forum och hur det kan påverka människor. Det som har hänt på 8a´s forum är djupt tragiskt.

 För mer information kring detta gå in på följande ställen;

 # The Umeå Show
 # Borrbult.nu
 # Boulderingsthlm

Bilda dig en egen uppfattning!
/Padde