Kolla snubben

Kunde man inte tro för något år sedan. Du kunde man på sin höjd skymta honom vid någon suspekt förortskklippa, en varm sommardag, klättrandes mossiga fyror. Nu plöjer han väg. På sitt rätta element i kylan, då tänder han till. Även uppe i skarpa änden som aldrig förr. Ge honom en vinter, sen röjer han väg åt oss i Peru som vilken annan sloven du än kan komma att tänka på.

5+4=11 som är halvvägs till 30?

Tänkte vi skulle försöka få ihop åtminstone 15 isklätterdagar var denna vinter. Så länge detta vädret håller i sig lär det inte vara några större bekymmer att nå det målet.
Ingen klättring för min del idag. Fingret mådde inte så bra efter gårdagens äventyr i Lexby. Skrämmande hur skraj man kan vara och med det även klämma hårt runt yxorna. Tog det till en ny nivå när båda yxorna satt helt värdelöst lite för långt över senaste skruven för att jag skulle känna mig bekväm. Fick panik och slängde in näven mellan två tappar och försökte handjamma. Sa till Niklas att jag själv inte fattade varför en fortsätter att leda saker på is. Det är ju hemskt. Niklas tyckte att det åtminstone delvis borde ha med Peru att göra. Sant, det var väl så det hela började. Trodde aldrig jag skulle köra is överhuvudtaget under min livstid. Men måste ändå medge att det finns någon osund böjelse för det långt där inne. Enorm tillfredställese och en svårbeskrivlig känsla av att man verkligen lever när man kommer över krönet och vet att man tagit sig upp. Det är den som på något sätt rycker en vidare. Sedan pallar jag bara en lead per dag än så länge, kräver allt psyke jag har förmåga att uppbåda under en dag.
Idag blev det istället lite fotande. Mike fick hybris och utan att han aldrig lett en isled innan så stack hans blick snabbt upp till en fin pelare på övre etagen. Blev en uppvärmning på det nedre, lite mer förlåtande fallet först. Mike ville testa att leda den efter att Padde slagit bort sjukt stora tallrikar över i stort sett hela fallet. Blev mäkta imponerad när han balanserade kvar på väggen då ett flak stort som ett medeltida fågelbad flög rakt mot bröstet på honom.
När väl Mike kom upp till toppen, efter bra krigande, så kom en lite mer ödmjuk kille fram. Nu hade även han fått känna på rädslan och gick med på att bara topprepa pelaren istället.
Lägg förresten märke till Kürts nya skalbyxor. Finns eventuellt att spana på i butiken inom kort. Någon som kan gissa vilket märke det är?

"Life is brought down to the basics: if you are warm, regular, healthy, not thirsty or hungry, then you are not on a mountain... Climbing at altitude is like hitting your head against a brick wall - it's great when you stop."

Chris Darwin

Debutanten slår tillbaka!

Bara tre dagar efter den skräckinjagande filmen på Debutanten, där han envisades med att bara ha en punkt i klippan/isen (hängandes i en arm mestadels)slår han tillbaka med att leda sin första tur på is. Maken till utvecklingskurva får man leta efter. Med mantrat "Jerry Moffat-on toprope!" tog han sig förbi alla svårigheter och stod snart på toppen. Snyggt jobbat!



Klassiskt buttshot. Debutanten på väg mot nya erfarenheter.



En nöjd men kall debutant.



Debutanten kontemplerar över sina nya erfarenheter.