Dåligt med bilder på sistone

Varit ute ganska mycket det senaste. Ganska ofta har jag också haft med mig kameran, men trots det så har det blivit väldigt få bilder tagna. Vart sjukt sugen på att klättra själv och trots att ljuset är på väg tillbaka så är dagarna ännu inte tillräckligt långa för att hinna med båda sakerna ordentligt under en utedag bland klippor och block.
Har däremot börjat fota en del landskap igen. Länge sedan jag både var ute och hade ett rejält sug för det. Dels för att en del av min utrustning har havererat sedan en tid tillbaka, men också för att jag varit mer sugen på klätterfotografering. Nu har jag köpt mig ett nytt kulhuvud samt nya gråfilter, så lite av suget börjar komma tillbaka. I förra veckan medan isen fortfarande låg kvar på havet var jag ute på Stora Amundön. Tanken var att klättra Prostataproblemet och sedan fota solnedgången, men fotograferandet tog över helt.
Imorgon bär det av inåt landet för att fota vertikalt rinnande vatten istället.

Stora Amundön i förra veckan

"A photograph is usually looked at - seldom looked into. "

~Ansel Adams

Swedish chalk up

En go en

På alla möjliga sätt och vis, dag, plats, pöjke, morgon, solstund och även bok. Bokjuven gick varm i lägret den sommaren.

Händer mycket i skogen

En höstdag i Utbys skogar kan betyda full rulle. Om det sedan är med Kilpetare eller Blockklängare vet man aldrig. Här ockuperar horder av borstande bummlingsklättrare Voodoblocket. Inte konstigt att förbipasserande ibland funderar på vad en sysslar med.
Minnesbilder från när jag var liten och låg i tandläkarstolen kommer tillbaka. För att distraheras från den annalkande smärtinvasionen som vissa ingrepp resulterade i så hängde det i taket affischer från Jan Van Haasteren. Satt några kvällar för ett tag sedan och la pussel med motiv av densamme. Behaglig och trivsam förströelse. Speciellt med hans fängslande motiv. Överallt i hans bilder sker det roliga små saker. Detaljerikedomen gör att man sugs vidare och vill bli klar med historien. Man hittar sina favoriter under pusslandets gång. Vissa byts ut och andra stannar kvar. För mig är elefanten i trädet en som stannat kvar.

 Pyssel porrar som vanligt, Jesper gör det han är bäst på västkusten på, spottar, Stella förundras, sniffar och klappar Hannes lena hår, medan Hanne själv funderar på hur tusan Kraftkalas bara kan vara en femma och hur man lättast besegrar den vidunderliga besten, Rikard värmer upp med ljushopp, Erik suger i sig all beta han kan för att sedan kunna krossa, Tumle taggar med öppna händer upp inför ett möte med Babylon, Lova funderar på hur det känns att dö av att få en atombomb i huvudet, Alexei väntar tålmodigt för att få kliva fram och sända, Alex gör vad? och det svarta spöket sitter mest och önskar att hen var någon annanstans?!?

Snart sommar igen!

En välbehövlig vila på vägen upp vid denna sten. På vägen ner bjuder den istället på en fin sittplats att skåda moder naturs vackra färgskådespel som målas upp på himmelen.

Khan Tengri härnäst?

Kommer dessvärre inte ihåg namnet på denna underbara herre som satt och saltade kött när vi kom ut ifrån Quebrada Cayesh i Cordeilla Blanca, Peru. I väntan på vår taxi så spenderade vi lite tid med att prata och skratta med honom och hans vän. De fascinerades även över vår inlevelse i våra schackpartier. 

Jakten på drömbilden

För några veckor sedan var jag på ett mycket intressant och givande föredrag med den duktiga skid- och äventyrsfotografen Fredrik Schenholm. Temat för kvällen var "jakten på drömbilden" och utifrån det så berättade Fredrik på ett väldigt informativt och intressant sätt hur han åkt världen runt för att få till sin tillfälliga drömbild. Som han senare under kvällen kom fram till, så handlar det inte om en bild som skall definiera något slutmål i ens syssla. För inom fotografin så är det lite på samma sätt som för de som är bevandrade inom klättringen. När man väl fått gjort sitt långtstående projekt så njuter man av det under en väldigt kort stund, sedan ändras snabbt fokus och man tittar vidare mot nästa mål, om man inte heter Richard Simpson vill säga. Så jakten på drömbilden är en ständigt återkommande histora, vilket ju någonstans är tur. Annars hade progressionen helt stannat av. Åtminstone inom det område man för tillfället huserar. Så jakten mot sin nästa delmålsbild är en bättre omskrivning som även Fredrik under kvällen långsamt justerade det till.
Fredriks bild är för tillfället att fånga en skidåkare susandes ner för en sluttning medans en vulkan har utbrott i bakgrunden. Detta har fört honom runt om i världen på jakt efter aktiva vulkaner där skidmöjligheter finnes. Nu i skrivande stund sitter han för fullt och följer snödjupet och aktiviteten på Etna för att förhoppningsvis packa sin utrustning och få med sig en skidåkare ner dit.
Själv har jag för tillfället ingen bild som jag jobbar speciellt hårt för att få tagen. Mer filmplaner och olika sekvenser till den som florerar i mitt huvud. Har dock fortfarande min Tobleronebild som jag väntar på. Denna vinter tänkte jag att jag skulle lura med mig några stackars själar ut dit ifall snön ligger fint på träden någon krispig dag. Jesper anmälde sig ju frivilligt förra vintern, så behövs bara en till. Så nu börjar det kanske bli dags att åka dit själv och reka vinklar och se hur omgivningarna ser ut för att vara redo när väl snön kommer, vem vet hur länge den ligger denna vinter.
En drömbild som jag däremot väntade i två år på är den nedan, ifrån raffen ute i Torslanda. Såg för 4-5 år sedan en liknande bild och bestämde mig då att jag ville göra min egen tolkning av den. Åkte därför ut till det enda stället runt staden som erbjöd denna sorts miljö och rekade eventuella platser att få till en bra komposition. Fastnade för platsen nedan, fast i ett lite annorlunda utsnitt. Det ligger en liten sjö framför som jag tänkte skulle göra sig bra med reflektioner. Dessa planer övergav jag under kvällen som jag sedan var där, då de tjocka vassen störde speglingen för mycket. Problemet jag hade med denna bild var att jag ville ha fullmåne på ett visst ställe i förhållande till raffen. Månen var uppe den natten jag var där och rekade och utifrån dess läge kollade jag sedan hur den stod i förhållande till de stora skorstenarna i Kvarnbyn i Mölndal. Ett ställe som jag ser varje dag och kunde ha som riktmärke framöver.
Det första jag gjorde var att genom hemsidor försöka förstå mig på hur månen rörde sig och genom detta räkna ut när den skulle kunna vara där jag ville ha den. Detta gav jag genast upp och började istället, varje gång det närmade sig fullmåne, kolla hur den stod i förhållande till skorstenarna. Månad efter månad rullade förbi. De få gånger som den stod i hyfsat rätt läge rätt tid på dygnet så skulle molnen dit och störa. Närmare två år hade gått när jag en dag kommer körandes hemåt och inser att månen är någon dag ifrån att bli full och att den står på exakt rätt ställe på himlen. Kollar vädret för nästkommande dag. Strålande sol och inga moln så långt ögat kan nå. Kollar när månen kommer upp och åker nästkommande dag ut till platsen jag rekat två år tidigare. Slänger upp stativet och riggar kameran med gott om marginal till månens uppgång. Visar sig bli en kall och lång väntan. Denna dag skulle ju såklart infinna sig när vargavintern slått till som värst mot Göteborg. Där stod jag ute bland raffen, hoppandes, skuttandes och viftandes i 25 minusgrader, väntandes på en måne som jag inte exakt visste vart den skulle gå upp. Detta var min största fasa. Att jag två år tidigare inte varit tillräckligt noggrann utan att månen, när den väl steg upp, skulle vara på helt fel ställe. Plötsligt stiger en knallorange platta upp över raffens cisterner och den visar sig vara på exakt rätt ställe. Bara att vänta ytterligare en 30-45 minuter tills den står alldeles ovan raffen. Till slut satt den. Bilden jag väntat på i två år var äntligen fångad på mitt minneskort. Väl hemma var jag redan fokuserad på nästa bild. Visst det var spännande att se den i datorn och göra de små justeringar som alltid behövs göras innan den färdiga bilden kan träda fram. Men nu hade jag ju den. Dags att sticka vidare mot nästa mål.

Lunch

Lunchdags i skogarna. Vi vanliga människor äter all möjlig föda såsom baguette, ost, crèpes etc. Hanne däremot slukar allt det som omgärdar vår kost. Mmmm plast är nämligen hennes delikatess.

SmIleY

HJÄLTEN

WWW.MAPHOTO.SE

Enda positiva som kommit ut av Bagarns skada. Han har länge varit på mig angående min gamla hemmasnickrade hemsida. Tyckt den var avskyvärd. Någonstans har skammen funnits där. Jag vill inte att den skall spegla mitt fotande, så jag håller inne med att den finns. Hejdlöst tröttsam att uppdatera, gräslig design och värdelös visningsfunktion.
Så helt plötsligt kom vi igång. Skrället skulle bytas ut. Tankar och ideér började bollas fram och tillbaka. Referenssidor mailades kors och tvärs. Ett första utkast dök upp i etern, den ratades dock totalt. Istället började ett nytt foster ta form. Jag hade vissa tankar och åsikter, men visste inte hur svårt det var att implementera och bygga i den mall som Bagarn hade. Niklas satt i andra änden och svarade. Vissa saker dissades hårt, vilket jag ofta i mitt inre redan var väl medveten om. Men vissa saker funkade och användes. Andra togs delar ifrån och vävdes ihop med Niklas ideér. Ibland behövs tankar ventileras och kritiseras för att man skall förstå vad man egentligen letar efter.

Samtidigt var jag nere på Botros kontor. Flashigt som tusan och med utsikt över självmordsbron till och med. Där bollades det istället ideér om en logga. Visste knappt vad jag ville, än mer vad jag behövde och över huvud taget inget om ifall det var något de kunde göra. Vi testade. Även här flög mail med pdf-er fram och tillbaka. Text, storlek, form och visuella detaljer varvades i mail där godzilla tog över kontoret. Till slut började klumpen ta form och alla inblandade verkade väldigt nöjda. En ny logga hade skapats. Något som skall vara flaggskeppet och grunden framöver. Den som alltid skall kopplas samman med det som kommer ur min bildskjutare.

Nu hade Niklas ytterligare något att utgå ifrån. Loggan skall ju trots allt utgöra en väsentlig del av sidan. Även där någon form av grund. Arbetet gick vidare och de flesta undersidorna började hitta sin slutgiltiga karaktär. Allt började bli enhetligt och på ett tillfredställande sätt färdigt framför oss. Dock låg en del smådetaljer kvar. Texter och bilder behövde korrigeras. Det sista småliret som ofta ligger kvar för länge. Det som gör att ett projekt i slutändan kan bli en pina och elände, ett måste som ligger där och retas istället för det roliga det började som. Märkte att vi båda ville vara nöjda och känna att det är något som vi kan stå för. Jag för att det är det forum som framöver skall samla mina bilder och filmer. Fungera som ett digitalt galleri. För Niklas blev det något likvärdigt. Han ville ha något där han kunde visa upp vad han bygger. Även där som en portfolio. Han är grymt duktig på att programmera, men tidigare jobb har allt som oftast varit för kulturvärlden. Där läggs inte så mycket fokus på design utan mer funktionalitet. Nu behövdes en blandning. Användarvänligheten och visningsfuktionen skulle vara en stor del. Men samtidigt gällde det att på ett snyggt sätt bygga en plattform där bilderna fick mycket utrymme att tala.

När Niklas tidigare idag skickade ett sms med orden "IT'S ALIVE" så kändes det osannolikt att den låg uppe. Mitt roligaste projekt så här långt var sjösatt. Snygg som tusan tycker jag den blev också. Något som en semmelbakande Bagare borde vara mycket stolt över. Sen Nikals satte igång tankarna på en ny sida så har mitt fotosug ökats rejält. Om det vanligtvis svänger lite upp och ner så är det på väg upp för skyhöga berg för tillfället. Att fota är just nu sjukt roligt, speciellt eftersom jag nu har en grym plattform att samla allt på. Bara att tacka och bocka för hjälpen Niklas.

CHIFA

Vårt mest välbesökta hak nere i Huaraz. Portioner som till och med Popey hade storknat av för 5-6 soles.

Keep on walking...

Albin & Tumle på väg till höbalarna en regn/vilo-dag i Moisenay.

Bildvisning från Peru på Fabben igår. Många fina bilder från kumpanen. Nu hoppas vi bara att de med en hiskelig fart skall komma ut även här på bloggen framöver.

Vart väljer du att bo?

Bakgatorna vid vårt boende i Peru. Så länge man tog rätt gränd ner mot floden så var man relativt trygg. Då var det bara bekanta, hyfsat harmlösa, hundar som var uppnosiga mot en. Men skulle man villa bort sig så skulle det nog kunna bli rätt läskigt och framförallt aggressivt. Skulle nog lätt känna viss samhörighet med snubben i Shantaram. Har för mig att Padde fick erfara detta en dag när han var ute och rekade boende. Med kameran i högsta hugg så var det en peruan som snällt påpekade för honom att han nog rörde sig i lite fel kvarter.

Rysskjuts

Ryssen får lift ner till den närliggande marknaden för lite inhandling av sjukt goa och billiga, lokala varor.

Ryssen

Kom häromdagen på att jag knappt lagt ut en enda bild på Ryssen klättrandes i Turkiet. Så får bli lite upprättelse framöver. Hittade i gamla gömda mappar, långt in på en hårddisk, ett gäng bilder på herren i fråga. Ingen världsklass på dem. Men det får ni beskylla fotografen för. Ryssen i sig var nämligen uppe och härjade både till höger och vänster om mina fasta rep och bjöd på grymma shower.

Peter Lothigius en tidig morgon i vårat allrum. Tändandes den trilskande, men ack så goa kamaninen.

Svampplockaren

Bagaren ute i skogen och roar sig med sin nya fritidssysselsättning, svampplockning. Eller var det att gå ut i skogen och låtsas att leta goditar medans han istället sätter sig i en glänta och spelar wordfeud mot Indier?

Lomo saltado

Blivit en del turer ut till bergen de senaste. Har även hunnit med att fota en del tack vare mina ständigt trasade fingrar. Många mörka dagar där det svärs för fullt över höga ISO och uttalas virriga funderingar kring blixtar och dess förvirrande ljus. Men det har ändå lett till lite nya alster. Får se när de kommer upp. För tillfället fullt upptagen med att välja ut bilder till ett kommande projekt. Ska bli sjukt spännande att se utfallet av det.

En skön snubbe som satt och saltade kött vid sitt lilla stenhus uppe i dalen. Kändes som att alla aieros vi hade eller stötte på kände varandra på ett eller annat sätt. För mig att så även var fallet med denna herre, Padde hjälp mig.

Ut i naturen med er

Lite väl dålig frekvens på bilduppladdningen här på senaste tiden. För lite tid hemma för att bilder skall hinna redigeras. Men det kommer. Även några på Bagarn till och med. Nu från hans nya fritidsintresse, svampplockning. Så länge får det återigen bli en icke klätterbild. Men likväl en go aktivitet. Blivit lite väl lite sovande i naturen sedan vi kom hem från Peru. Varken i bussen eller tält, får bli ändring på framöver.

Skotska höglandet en superfin vår. 6 veckor med en dags regn, inte ofta det infaller där. Go kultur där mycket folk från storstäderna åker ut och campar runt sjöarna på helgerna. Umgås, fiskar och vissa passar även på att bli kanonfulla, vilket jag fint fick uppleva en tidig morgon.

För gamla minnens skull

Börjar bli en stund sedan Peru va i ens sinne och härjade. Där var man sjukt närvarande och det kändes som att man hade stenkoll på kropp, väder och förhållanden. Nu instängd i en lya känns det oftast som det regnar mest hela tiden. Inte mycket klättrat även ifall man haft fungerande fingrar.
Perubilderna börjar sina i min skrala samling. Dags att elda igång den sovande besten och se till att han skickar upp lite snöbilder snart. Inte en enda sån ifrån min bildskjutare. Fast vem vet, han kanske vill trycka på dem tills den stundande bildvisnings-battlen som skall gå av stapeln i en lokal nära dig inom en snar framtid.

Vyn in mot Cordeilla Blanca sett från hustaket på Caroline Lodging nere i Huaraz

Mini

Ytterligare en Ceüsebild. Denna gång för herr Idegren som igår på sverigecupen skällde ut mig för att jag inte var där nere i somras. Nästa sommar är det ingen tvekan. Då är det åter dags för några sköna månader i baguettelandet och kalkstenshaven.