Hanna & Hilde

Tack Hanna och Hilde för grymt sjyssta bildvisningen i tisdags. Inspirerande. Det bästa är att de får det att kännas som om vem som helst skulle kunna dra till Grönland och klättra storväggar. Ingen elitistisk inställning till klättring på hög nivå utan bara glädje över att kunna förmedla inspiration och så frön till framtida drömmar. Det som kanske var mest framträdande i bildvisningen var känslan av kamratskap och hur väl de kompletterar varandra som klätterpartners.

Hanna och Hilde slackar i portan Ulla.

Hilde gillar inte att hissa grisen.

Fjollsportmingel.

Rikard Eckiehead tillbaka från Frankrike, visar tydliga tecken på ohyfs.

Pontus in the belly of the beast.

Bildvisning från Grönland

Hanna och Hilde visar bilder från sin klätterresa till Grönland. Se bilder och lyssna till rövarhistorierna från deras 25-timmars bestigning av British Route på Nalumarsortoq och deras 6-dagars tur på Ulamersortuaq.

Bildvisningen är på Fjällsport tisdag den 8:e december klockan 19:00 och det är gratis!!! Vin och saft finnes:)

Comeback

Jag vaknade en höstmorgon för snart två år sedan och kunde nätt och jämt lyfta högerarmen. En nervskada menade läkarna. Sedan följde åtta månaders sjukskrivning. Jag tog mig igenom de första stegen i bergsguidesutbildningen med vänster hand. Typ. Efter en ordentlig operation såg framtiden ljus ut men något hände. Skadan blev värre och utbildningen fick läggas på is. Himlen mörknade. Minst sagt.
Bara några dagar senare ringde Erik från Black Diamond till Fjällsport. Grönland? I mitten av juni? Hmm, jo, ja, varför inte. En ljusglimt. Det var fanemej på tiden. Jag köpte en dyr flygbiljett, började rehabträna seriöst och höll tummarna.

De lyckliga kompisarna i Tasermiut Fjord. Peter S, Moi
och Peter L. Nalumasortoq till höger och 4 timmar bort.


Nalumasortoq, nu 45 min bort. Engelska leden startar
alldeles just vänster om lägsta punkten på väggen. 5.12+
650 meter. Vi klättrade den som 5.11+ A0. 27 timmar
tält till tält.



Peter S på första replängden. Nej, det flackade aldrig av.
Ibland blött, ibland brett och ibland brant. Ibland extra allt.








Replängd 12 kanske. Mina arma biceps. Hilde hade tidigare tappat
sin kamera från replängd 9. Den landade i snön och höll. Vi höll fast
i vår.


Det lönar sig att hålla i tummarna.
Tack Peter, Peter, Hanna, Hilde, Oskar och Erik för ett underbart äventyr.

/Magnus