Los Mambises

De goa snubbarna i bandet Los Mambises, Havanna, Cuba.

Baracoa, Cuba

En av våra guider uppför floden Yumuri, Baracoa, Cuba.

Reversed chipping

Jo, så var det här med att komma över vissa trösklar här i livet. Mitt finger har varit paj nu i runt åtta månader och då skulle man kunna tro att jag har massa tid över för att fota klättring och posta här på bloggen. Men nej...jag tappar typ all lust för att fota något som jag älskar att göra. Det blir för frustrerande helt enkelt. Men nu börjar jag så smått att belasta fingret igen och vips så smyger sig lusten att fota tillbaka. Så här kommer några stapplande steg till att få bloggen levande igen.

 Jag har en förmåga att chippa, fast till det svårare istället för lättare. Man skulle kunna säga att jag tänker på framtidens klättrare. Otaliga är problemen där jag dragit bort nyckelgreppen. Fråga bara doktor Reichenberg som jobbat större delen av dagen på en av de stora klassikerna i Targassonne. Han hittar tillslut en sekvens som funkar och springer glad i hågen bort till mig och frågar om inte jag också vill testa. På första försöket drar jag bort det fina greppet som han tänkt använda sig av. Syntax Error på doktor Reichenberg som blir helt tyst och går därifrån. För att vara säker på att ingen ska fula sig och limma tillbaka greppet stoppar jag det i fickan med intentionen att ta med det till Sverige och ge det som en framtida present till doktor Reichenberg när han blivit lite lugnare. Tyvärr tappades det bort vid någon obskyr sittstart innan vi hann tillbaka till campingen.

Ytterligare ett problem som utsatts för reversed chipping. Ett troligen obestiget fint problem i området Prado de Esculturas på Cuba. Problemet börjar med en hoppstart till greppet jag håller med vänsterhanden för att sedan sloppa sig upp på slopers. Tyvärr hann jag aldrig göra problemet innan jag drog bort greppet man hoppar till.

Baracoa, Cuba

Far och jag gjorde en liten utflykt uppför floden Yumuri nästan så långt österut på Cuba som man kan komma. Man måste anlita en guide för att ta sig uppför floden, gör man inte det följer de ändå med och man blir i slutändan ändå tvungen att betala. Trots att man inte kan ta sig uppför floden utan guide rekommenderas turen starkt, en liten bit av paradiset gömmer sig en bit upp. Floden löper genom en canyon med höga klippväggar och har små smaragdblå djuphål som gjorda för att bada och DWS:a i. Namnet Yumuri kommer av en sägen (eller var det på riktigt?) när slavar begick kollektivt självmord genom att kasta sig från klipporna ned i floden (Yo morir betyder "jag dör", därav namnet Yumuri).

Vår guide, rätt snygg kille om jag får säga det själv.

Karaktär

En dam jag sprang på i Havanna, Cuba. Det här med att softa upp porträtt är inte min grej, hon är ju som ett träd där man kan läsa årsringarna. Förolämpade mig gjorde hon också:)

Los Mambises

En trevlig musiker från bandet Los Mambises i Habana.

Fricción

Goa slopers på fint block tills jag i vanlig ordning drog bort startgreppet man hoppar till. Story of my life. Prado De Esculturas, Santiago De Cuba, Cuba.

So you think you are a player?

The original player in Habana, Cuba. Han har ju tom sängen med sig:)

The Cuba Kids

De grymma kidsen som guidade mig runt blocken i Prado de Esculturas utanför Santiago de Cuba. Killen högst upp var riktigt stark, satt som en terrier i greppen.

Rauls finca

Rauls finca var ett skönt hangout både före och efter klättringen. Raul är bonden som äger marken där det mesta av klättringen finns i Vinales. En klassisk dag kunde se ut så här; upp ur sängen, ät en minimal frukost, klättra hela dagen i 30 graders värme med två 14-åringar som klättrar häcken av dig, stappla bort till Raul och häv i dig 2 guarapo med rom för att få upp blodsockret för att sedan dricka än mer rom tillsammans med cubanska vänner och slutligen ät middag några timmar senare-självklart med rom till maten. Perfekt för en blek svensk med vätskebrist och med ett visst agg mot värme=) Efter detta kunde tom jag "lajma".

Cabdriver!

Skynda, skynda! Ja måste verkligen hinna med bussen! -Du pysen, lugna raj! Här på Cuba skyndar vi inte nånstans. Sa taxichauffören och körde in till trottoaren för att snacka lite skit med en polare. Santiago de Cuba.

Ahi-nama!

Oj, oj, oj! Som ett barn i en godisbutik. Gigantiska granitblock utspridda i en park alldeles för mig själv. Detta blocket kvalade in som det finaste i Prado de Esculturas. Hård start till lättare urtoppning men desto större problem att ta sig ned igen, det hade jag inte kollat innan såklart=)

Cuban bouldering

En guldgruva uppdagades i närheten av Santiago de Cuba på östra delen av ön. Stora fina friliggande block i finaste granit som ligger i en förfallen park som heter Prado de Esculturas. Mitt i ingenstans ungefär. Hade man slängt ut dessa block i fontan hade de varit klassiker hela bunten, synd bara att det var 30 grader varmt.

Cuuuba!

Ok, nu börjar jag pumpa ut lite bilder från Cubaresan i januari. En lite längre beskrivning om hur det är att resa på Cuba och framför allt om klättringen såklart kommer när matförgiftningen släppt sitt grepp om mig (den fick jag dock här hemma). Bilden är från Vinales väster om Habana och det är främst därifrån klättringen är känd och utvecklad. Ett slättlandskap där det sticker upp stora kalkstenstorn/berg (mogotes) från kaffe, banan- och ananasplantage.