Targasonne

Padde på en lätt uppvärmningsslabb en tidig morgon uppe i Pyrenéerna. Ju längre in på trippen vi kom desto tidigare mornar blev det, allt för att komam åt friktionen som under dagen var obefintlig i sommarsolen.

Gissa området!

En relativt svår en denna gången. Inte ens en klättrare på bilden. Se ifall någon ändå kan luska fram vart det är.

Grisar på väg!

Ja då är de på väg nu då. Den lille tjocke tog sin pansarvagn och rullade ut genom garagedörren på Fjällsport direkt efter stängning. Först ett stop för att plocka upp glasfingret Johan, sedan allt mellan 15- och 20 timmars sträckkörning ner till bokskogarna utanför Paris. Med tanke på formen Padde var i idag på jobbet så får vi hoppas att de ens kommer ner helskinnade.
Även ifall det kliar i ens egna fingrar och avundsjukan är på topp, så är det ändå något helt annat som ligger som en nagel i ögat på mig. Den ligger där långt utanför synfältet, men ändå så hemskt störande för lugnet. Man känner den finnas där. Restamt ligger den och ibland gör sig påmind. Pillar, ömmar och sticker i näthinnan. Det jag tänker på är att Den lille tjocke har fått för sig att grisa ner min drömboulder. För mig är denna helig och jag har byggt upp en aura kring den som bara blir större och större. Detta började redan första gången jag besökte Fontan. Sparky berättade myter, skrönor och inte minst legendariska historier om en Göterborgsduo som skapat klätterhistoria i Göteborg med denna underbara slabb involverad. Genast blev detta något som någon dag skulle bestigas. Även om det låg långt bort så hade tankarna på att någon dag kunna klättra den fått fäste. Inte nog med att jag gillar slabbar, utan den är även sjukt tilltalande. Uppe i skogarna i Cuisinière ligger den ståtligt på ett stort maffigt block.
Nu har Den lille länge gått och häcklat och skrämt mig med att han ska dit och klafsa. Inte för att han tror att han har någon chans ännu. Inte heller för att den är så vacker som den är. Nä denna gången är det bara för att retas för att jag själv inte kunde åka med. Det läskigaste är att jag tror att han kommer göra det med. Efter att själv inte velat gå på den förrens man känner att den finns inom räckhåll, så känns det nu som en bouldermässig våldtäkt kan komma att ske. Och nu sitter man här hemma i isblocksdödande Göteborg och kan inget göra. Hemskt tanke att behöva se videos på när de respektlöst klafsar runt på min dröm. Men det är detta man har vänner för. Åtminstonde börjas processen äntligen och nu kanske man själv till och med vågar sig på den nästa gång man är där. Hade ju varit förödande om man vid sin död inte ens vågat sig upp och känt på sin dröm i varje fall.

Blev ingen ytterligare historia om Gnago denna gång. Va tvungen att avreagera mig på kommande hemskheter istället. Får bli nästa långa natt istället. Nedan El Hombre Peludo i Targasonne, Frankrike sommaren 2008

Resa utan kamera

Efter att ha spenderat närmare tre månader i Europa med att klättra, surfa och vandra i dalgångar så känns det nu lite tomt när man sitter här hemma på kammaren och mörkret faller på. För en gångs skull valde jag att inte ta med min kamera när jag reste iväg. Även om valet kändes rätt innan, under och även efter resan så är det ju inte helt utan att man ångrar sig nu när man inte kan bläddra bland några nya bilder från alla vackra ställen vi hann med att uppleva. Får bli lite gamla bilder från tidigare resor i detta inlägg istället.

(Crillo i Targasonne)

Dels var detta ett val för att mer kunna lägga all energi på att klättra. För att få några vettiga bilder inom klättringen så känns det som att man ibland måste lägga ner väldgt mycket tid på att skapa tillfällena. Rigga fasta rep, jummarera upp, hitta rätt vinklar och positioner och sedan det viktigaste vänta på att klättraren ska närma sig detta ställe. Vill man själv klättra så blir det ofta svårt att kombinera dessa två saker under en dag.

(Mattias i Magic Wood)

Det samma gäller lite med landskapsbilder, som jag även det gillar att försöka fånga på bild. Fast där handlar det mer om att hitta fina ställen och sen både en och två gånger återkomma när ljuset faller på rätt. En dalgång kan ju vara väldigt vacker för ögat mitt under dagen, men på bild blir det ganska hårt, kontrastrikt och intetsägande. Att istället återkomma när solen är på väg ner eller upp och himlen har ett av sina fantastiska skådespel med moln som svävar fram kan höja ett landskap och en bild något enormt.

(Roca Puta i Spanien)

Visst saknade jag kameran under stunder där nere, men samtidigt var det skönt att kunna slappna av och bara njuta av dagarna istället. Min önskan under våren var att jag skulle hinna komma hem och åka upp till Sarek under en 10 dagar eller så. Att få vandra i naturen och hela dagarna få se ljuset skifta och med det även landskapet. Tror det är en riktigt häftig upplevelse som naturfotograf när man går där och helt fokuserar på bilder i huvudet. Blir som motsatsen till hur jag nu reste. Får nu hoppas att det blir av en annan gång istället.

(Pyreneerna)

Istället får man sitta här hemma och vara avundsjuk på vännerna som inom några dagar åker ner till Spanien för tre veckors bouldering. De har matat en med filmer, bilder och historier för att locka med mig. Men dessvärre blir det till att stanna hemma denna gången.

(Isle of Sky, Skottland)

(Mattias i Targasonne)

"If you surrender completely to the moments as they pass, you live more richly those moments."
Anne Morrow Lindbergh

Kalle Kebab

Kalle blir dissad när han sänder Kebab Trauma, sektor Taz i Targasonne.


Kebab Trauma from Patrik Svensson on Vimeo.

Elixir

Martin klättrar den fina Elixir, sektor 3 Grasses i Targasonne.


Elixir from Patrik Svensson on Vimeo.

Längtan

Nu när väderprognoserna börjar svikta och regn och rusk är på väg in, då får man dels glädja sig över att det har varit en hel månad med perfekta klätterförhållanden. Men jag börjar också så smått längta till sommaren och den kommande roadtripen ner till europa. 2 månader i soliga Frankrike med baguetter, vin, meloner, handsvett och förhoppningsvis även lite klättring i vad som antagligen kommer vara en värmebölja.

Padde i Targasonne

Varit nere i europa två somrar tidigare. Visst det är varmt, men det är bara att lägga ambitionerna och guideboken åt sidan. Istället får man åka ner för upplevelserna och försöka njuta desto mer. En vad som i perfekta förhållanden är en relativt lätt led, kan i en gassande sol bli ett krig, men genom detta också en helt annorlunda och rolig upplevelse.
Då jag själv helt klart föredrar värme och sol framför bitande kyla och ispansar så passar det mig perfekt med lite extra handsvett och softare klättring.

Kvällsutsikt över dalen i Targasonne

Ska även bli intressant att se hur min minibuss klarar varma förhållanden. Varit över i Storbritannien i 6 veckor för att fota förra våren. Då funkade det alldeles utmärkt. Men jag antar att det behöver fixas och trixas lite med ventilation innan man styr kosan mot södra breddgrader. Blir en hel del pill inför varje ny resa med den. Nya planer och ideér dyker upp titt som tätt. Senaste tillskottet på "att göra listan" är att försöka installera ett kylskåp. Med det kommer även problem som el och eventuella solpaneler. Man undrar hur länge och mycket man ska orka pilla med den. Lagom tills man tycker att man har allt man behöver i den så kommer den väl braka sönder och samman. Då kommer man stå där dum som ett fån och gråta över bussen som man lagt ner sin själ i. Att jag inte kan ett smack om motorer gör det hela bara ännu värre. Det kommer vara en liten sten i maskineriet som till slut stoppar hela fabriken. Och det hade säkert kunnat förebyggas genom något så enkelt som att inte köra slut på soppan i en dieselbil till exempel. Men så länge den är hel och brummar på så är det oslagbart att vakna upp i en skön säng, öppna bagageluckan och beundra utsikten.

Calle på en klassiker i Targsonne, som senare blev chippad av en arg klättrare

Fortfarande inga nya klätterbilder då jag helt är upplsukad av kilarnas magiska värld. Känner mig som en guldfisk som precis släppts ut i ett avloppssystem. Vill nosa på allt som en helt ny guidebok har att erbjuda. En del helt underbara leder, men samtidigt en del mindre trevliga upplevelser. Både på skrämmande, obehagliga och obskyra sätt. Men tack vare bristen av nya bilder så får det istället blir lite gamla bilder från resor runt om i världen. Allt för att ytterligare spä på min egen längtan ner till kalkstenens, sandstenens och fruktens härliga lockelse i Frankrike.

"Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken."
Joan Rivers