Peru

Quebrada Quilcayhuanca på väg in mot Quebrada Cayesh. Berget längst till vänster är Pucaranra (6156 möh)"una montana muy peligrosa" enligt alla guider och arrieros. Bakom kan man skymta Chinchey (6309) och berget i högerkant är Andavite (5518)

Joserru, nu sitter man här hemma med ett glas rött och reflekterar över vad som egentligen hände i Peru. Det började i november 2009 egentligen. Mick Fowler hade bildvisning i gbg och inspirerade stort. Efter föreläsningen gick vi självklart till klätterbaren "Staggen" för att släcka törsten efter rödvinet vi smugglat in i nalgeneflaskor till bildvisningen. Till historien hör att jag länge längtat efter ett lagom äventyrligt äventyr men inte riktigt hittat ngn jag skulle vilja (våga) göra det med, alla gamla äventyrliga kompisar har gått vidare i livet (ja inte riktigt kilat vidare utan mer skaffat knyten å sånt). Men mitt i dimman på Staggen fick jag plötsligt en uppenbarelse...Martin, lagom salongsberusad för att ha en nedsatt motståndskraft till plötsliga förslag. Helt väntat tackade han ja till att följa med till Peru i juni 2011. Det visade sig vara bra med lite framförhållning med tanke på att Martin aldrig hade haft på sig ett par stegjärn innan, han var för övrigt överlägset den sämsta jag hittills sett på isklättring första gången han provade. Här har ni filmbevis på hans färdigheter. Som en fjäril i sommarbris! När jag väl övertalat Martin var det inte svårt att övertyga Kaj (eller numera Kashtorgny), en kuf som ofta strök omkring på Fjällsport och verkade trevlig (dessutom hade han den största och färskaste alpina vanan av oss, men det lät vi inte honom veta förrän vi var i Peru). Nu var replaget samlat, nu var vi ostoppbara!?! I stil med värsta Rockyfilmen tränade vi som besatta för den kommande fajten med viktade benböj, löpning, cirkelträning (eller crosstraining för dem tuffa), isklättring och att gå långt med storskor, tung packning och utan mat. Eller nej förresten, det var bara jag och Kaj som tränade. Martin åkte till Indonesien med ett dåligt knä och slappade i två månader innan som uppvärmning. Hur skulle detta gå? Skulle The Dynamic Trio i överhuvudtaget komma iväg? Och om så skedde, skulle vi vara tvungna att bära upp Martin på topparna som den lilla spädgris han är? Frågorna var många och fortsättning följer...

Mina två kompanjoner Martin och Kaj mitt inne i ett av de flera hundra partier som spelades under resan. Ser onekligen som Martin ligger pyrt till. Platsen är vårat basecamp i Quebrada Cayesh.