18 mars 2013
Arla morgonstund
Efter en hel del skitdagar hade vi sett på prognosen att det skulle bli crisp nästa dag. Så upp tidigt och iväg till Mont Sarrazin för att klättra Never Last, en slabb som helt slunkit förbi radarn. Inga crisp conditions direkt utan dimma så tjock att man kunde hugga ut fyrkantiga hål med en machete och drypande vegetation. Håglösa lämnade vi paddorna i bilen för inte kan det vara klätterbart i den här tjockan? Döm om vår förvåning när vi kom fram och allt utom klippan var blött, helt perfekt friktion faktiskt. Sticky damp ska fenomenet tydligen kallas, så kontentan är att alltid åka ut och kolla innan man åker till boulangeriet och tröstäter pain au chocolat aux amandes. Problemet var verkligen av den finare sorten och rekommenderas varmt. Film när jag tror det är Jan från Holland (som vi klättrade med i Targassonne och som gav Daniel goda omen innan han sände Duel) som klättrar Never Last finns här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar