Offpist med stort O

Liften upp till Aiguille du Midi bjuder på ett av världens längsta (liftburna) skidåk, varje meter nedåt med fantastisk utsikt. Boel och Isaac pausar vid Seracs du Geant.
Foto: Gustaf Larsson

Det är inte bara lidande

Jag fick ett mail från Gustaf (tidigare kollega på Fjällsport och kompis) som befinner sig i Chamonix sedan ett antal månader tillbaka. Han tyckte att det var dåligt med uppdateringar på bloggen och jag kan inte annat än instämma. Så nu har vi en utrikeskorrespondent som förser oss med najsa bilder från alperna. Tack så mycket Gustaf! Förhoppningsvis får vi i o m detta upp momentet med postandet igen för bildbankerna är fulla med bilder från Hampi, flugfiskebouldering, fontanbilder och lite vandringsbilder. Men nu...Fjällsport efter stängningsdags presenterar Gustafs Chamonix!

Simon tar det lugnt på vägen ned från Petite Aiguille Verte, en av Chamonix' alla alpina koseleder. I bakgrunden syns den fantastiskt vackra Aiguille de Chardonnet.
Foto: Gustaf Larsson

Lamborghini

För första dagen på läääänge kom vi äntligen ut i måndags. Öarna var givet med tanke på hur vattensjuka markerna är och att det blåste frisk där ute. För första gången har jag upplevt "screaming barfies" vid bouldering. Det blev inte så mycket screaming, utan det blev istället en beprövad klassiker; fosterställning med händerna i skrevet. Jonas kör en blandning av open hand och open crimp på Lamborghini.

Mannen med tre förare

För en gångs skull kommer jag hem utan någon egen förare. Brukar alltid köpa på mig förare så fort som möjligt när jag kommer till ett nytt ställe. Helst vill jag till och med ha den innan så att jag kan sitta och bygga upp suget innan man åker iväg. Denna gången hade jag en gammal förare över området, men den är onekligen knapphändig. Det släpptes en ny förare för någon månad sedan, och den är otroligt välgjord och bra. Dessvärre var den slutsåld nere i Hampi. Padde hade beställt en från Tyskland innan vi åkte, men den kom dagen efter vi drog. Till slut fick vi låna en av en svensk kille som skulle vidare upp norrut i landet. Efter någon vecka så kom det också in en ny skeppning till Tom & Jerry som har en liten klätterbutik i ett skjul på huvudgatan. Padde nöjde sig inte med att ha en som väntade på honom hemma och en lånad där nere, utan han köpte en till. Så därför tänker jag att han får fylla på med vad problemet nedan heter och på vilken sektor det är.

På väg

Snart ska vi tillbaka. Men vilka två områden ligger närmast på denna vägen?

Doktor spetälsk

Doktorn på Le Lépreux direct. Den gången hade Botoxen inte hunnit ta slut men känner jag BH rätt kommer den förstärkas med Antihydral till nästa gång. Livrem och hängslen så att säga.

Den perfekta kanten

Le Bummel på L'Angle Parfait. Ett drömproblem för mig. Aretar är svårslagna när det kommer till epitetet rena linjer, dessutom kräver de oftast mer teknik än styrka. Ungdomsbetan medger en statisk avslutning men det är mest sannolikt inget för mig.

Ten Eleven direct

Denna hade BH som i en liten laxask om det inte varit så att havet som laxarna simmar i hade börjat strila över toppgreppen som blev lika hala som en västkustål. Ten Eleven direct, Cuisinière, Fontainebleau.

Spetälskkonungen direkt

Kim the slim på Le Lépreaux direct. Jonas spottar på behörigt avstånd. Båda trillade av från toppen. Merde!!!

Ett ölställe värdigt andra lång.

Äntligen ett najs ölhäng i Fontan. Inte nytt för världen men för mig. Pierros trevliga hak i Tousson bör inte missas vid en fontantripp.

Hjärna Fontan!

BH på Le Mouton  i Franchard Cuisinière, Fontainebleau. Könstigare än vad man kan tro vid första anblick.

Rétrofriction

Belle homme på Rétrofriction, Franchard Cuisinière, Fontainebleau. Men vad har han gjort med sin mun?

Tillbaka från värmen

För varmt var det. Helt otroligt att detta är den kallaste tiden på året på detta ställe. Möjligheterna för klättring mitt på dagen är näst intill obefintliga. Det är 2-3 timmar på morgonen och detsamma på eftermiddagen som gäller. Aningens frustrerande då man mitt på dagen ligger i dvala i skuggan och inget hellre vill än att klättra.
Inom en snar framtid så kommer det troligtvis hållas en bildvisning på Fjällsport där Padde kommer stå för merparten av bilderna då jag av olika anledningar hade svårt för att motivera mig för att fota något under denna resan. Här nedan är i varje fall en av de få klätterbilder som min kamera lyckades fånga på minneskortet.

Padde på Instructors Arëte 6C på sektorn Egg Boulders

Chippad till tusen

Stella på en galet chippad 7c i Cuenca som jag inte hittar namnet på i föraren.
(Om det är någon som vet varför blogger helt plötsligt gör så det blir ett gigantiskt rödstick i bilderna så får ni gärna hojta till.)

Grotte de galetas

Hannes Puman går Mauvais Noël 7c i Grotte de Galetas på halvblick. Första halvan kände han på när det var uppvärmning på en annan led, sen krigades denna fina led hela vägen till tops.

Pärssons dyno

Smulan skuttar för sitt liv för att nå kanten på Pärssons dyno i Kjuge

Long time no see

Länge sedan det hände något här på bloggen och samtidigt länge sedan jag träffade Smulan som i somras tog sin väska och flyttade till Stockholm. Nu är han tillbaka i stan på besök och det firar vi genom att försöka väcka denna, för tillfället, sporadiskt uppdaterade blogg till liv igen.

Smulan på en mossig slabb i Kjuge

Restonica

Restonica är en dal som ligger mitt på Korsika. För 13 år sedan härjade en skogsbrand i dalen och satte djupa spår. Området blev av med mycket av sina fina träd och tursimen dalade neråt de följande åren. Nu när vi var där verkar det som att dalen har repat sig på båda fronter. Dalen var frodig och fin, även om man fortfarande såg ganska tydliga spår av branden, och bilarna susade upp och ner för de smala vägarna i dalen och skapade många roliga möten där folk fick backa långa sträckor på snirkliga och branta vägar för att hitta fickor att passera varandra på. Stella berättade att när hon var där för 10 år sedan så såg de bilar som kört av vägen och låg nere i botten av ravinen, en skräcktanke som slog mig flertalet gånger när vi körde upp med bussen på vägarna.

Le Brahmane à rebours 6A i Restonica på Korsika

Nää, det växer ingen svamp i Sverige.

Fina alvliknande svampar i Puiselet Le Paradis, ett av mina absoluta favoritställen i Fontan.

Ett problem som har varit med på min lista i mååånga år är À l´Impossible, Nul n´est Tenu. När jag skavde på det nu under denna resan stod det en äldre herre bakom och betraktade mig noga. Jag kände igen honom som en gammal bleusard men kommer tyvärr inte ihåg vad han heter. Han kom naturligtvis fram och visade alla olika beta på problemet och efter det blev det en rundvisning i Roche aux Sabots mest konstiga ställen. 8a och 8a+ traverser hit å dit och diverse "approved beta" på andra problem. Vi hade det ganska trevligt gubben å jag så när jag skulle tillbaka till bilen slog han, hans dotter och hans barnbarn följe till parkeringen. Min skolfranska sedan gymnasietiden gör ingen fransman glad men vi kunde konversera om än på en fyraårings nivå. När han frågade om vi hade champinjoner växandes i Sverige så svarade jag såklart nej. För det har vi ju inte i vilt tillstånd så vitt jag vet. Han tyckte det lät väldigt märkligt men godtog faktan eftersom jag verkade så övertygande. När jag kom hem till giten började jag fundera på konversationen vi haft och googlade lite. Det visade sig att svamp heter champignons på franska. Då undrar jag ju såklart vad champinjon egentligen heter på franska? Märkligt...

Blandade småsprätt

Jag vet inte riktigt om den här bilden återspeglar Jonas nya smeknamn;). Men det frenetiska skuttandet gav nästan resultat. BH på Entorse igen.