Restonica

Restonica är en dal som ligger mitt på Korsika. För 13 år sedan härjade en skogsbrand i dalen och satte djupa spår. Området blev av med mycket av sina fina träd och tursimen dalade neråt de följande åren. Nu när vi var där verkar det som att dalen har repat sig på båda fronter. Dalen var frodig och fin, även om man fortfarande såg ganska tydliga spår av branden, och bilarna susade upp och ner för de smala vägarna i dalen och skapade många roliga möten där folk fick backa långa sträckor på snirkliga och branta vägar för att hitta fickor att passera varandra på. Stella berättade att när hon var där för 10 år sedan så såg de bilar som kört av vägen och låg nere i botten av ravinen, en skräcktanke som slog mig flertalet gånger när vi körde upp med bussen på vägarna.

Le Brahmane à rebours 6A i Restonica på Korsika

Nää, det växer ingen svamp i Sverige.

Fina alvliknande svampar i Puiselet Le Paradis, ett av mina absoluta favoritställen i Fontan.

Ett problem som har varit med på min lista i mååånga år är À l´Impossible, Nul n´est Tenu. När jag skavde på det nu under denna resan stod det en äldre herre bakom och betraktade mig noga. Jag kände igen honom som en gammal bleusard men kommer tyvärr inte ihåg vad han heter. Han kom naturligtvis fram och visade alla olika beta på problemet och efter det blev det en rundvisning i Roche aux Sabots mest konstiga ställen. 8a och 8a+ traverser hit å dit och diverse "approved beta" på andra problem. Vi hade det ganska trevligt gubben å jag så när jag skulle tillbaka till bilen slog han, hans dotter och hans barnbarn följe till parkeringen. Min skolfranska sedan gymnasietiden gör ingen fransman glad men vi kunde konversera om än på en fyraårings nivå. När han frågade om vi hade champinjoner växandes i Sverige så svarade jag såklart nej. För det har vi ju inte i vilt tillstånd så vitt jag vet. Han tyckte det lät väldigt märkligt men godtog faktan eftersom jag verkade så övertygande. När jag kom hem till giten började jag fundera på konversationen vi haft och googlade lite. Det visade sig att svamp heter champignons på franska. Då undrar jag ju såklart vad champinjon egentligen heter på franska? Märkligt...

Blandade småsprätt

Jag vet inte riktigt om den här bilden återspeglar Jonas nya smeknamn;). Men det frenetiska skuttandet gav nästan resultat. BH på Entorse igen.

Belle homme

Jag har kommit att bli bundis med Marie (damen som har en gite i Larchant). Jag blev godkänd efter att hennes Yorkshireterrier accepterade mig och t o m gillar mig. Mycket ovanligt enligt Marie så nu är det kindpussar för hela slanten. Hon förklarade också att granntanten spanat in Jonas och utropat "Belle homme, belle homme!". Så det naturliga blir ju såklart att Jonas nya smeknamn är Belle homme. Här hoppar BH på Entorse, man riktigt ser ju att det är en vacker pojke man har att göra med.

Ny nivå av chipping

I Annot märkte vi ganska snabbt att det var en skumm ränna på toppen av många block. Först reflekterade vi inte så mycket över det utan tyckte bara att den var en skön slutjugg. Ju mer vi klättrade bland blocken insåg vi dock att det måste ha varit någon som gått loss och karvat ur rännan i den mjuka sandstenen. Uppenbarligen har folk förr i tiden hängt runt bland blocken av helt andra orsaker än vad vi gör i dessa dagar. De använde dem istället som skydd. På många områden finns murar, dörrar och andra tecken kvar i stor utsträckning. Dessa karvade rännor fungerade troligtvis som vattenavledare för boningarna som fanns i anslutning till de större blocken.

Olo 8a

Att slutföra projekt är en konstart som många eftersträvar men få behärskar. Herr Sennelöv har till och från under ca. tre års tid projekterat ett problem i Lexby. P g a problemets natur har det enligt utsago varit svårt att få någon kontinuitet i projekterandet. Detta för att allt vatten i Göteborg tar en omväg via detta problem när det regnat, och det regnar ju en del i Göteborg...det vet ju alla. Herr Sennelöv är en sann projektledare minsann för härom dagen satte han upp Olo som fick graden 8a. Vattenslipad bomberklippa med en sloper lika ikonisk som de på Hypothese i Bas Cuvier borgar för ett riktigt klassikerproblem...om det inte regnat på ett tag vill säga. Problemet har redan sett en repetition av unge herr Tumle. Vad Olo betyder förtäljer inte historien och tolkas nog som man vill. Jag tolkar det som Oeufs Lait Oranges.

Grit de luxe

Stella på den fina vattenslipade Grit de luxe 7A+ i Magic wood, Schweiz

Korsika

Då vi kom till ön mitt i stekande sommarsol så var det tidig uppgång som gällde. Både för att det skulle bli någorlunda vettigt ljus att fota i, men framförallt för att det var omöjligt att klättra efter 09:00. Solen stekte och graniten svettades. Sen att det var rejält grovkornigt gjorde det än värre. Efter att ha klängt i någon timme på kvällen innan så var Stellas hud såpass förstörd att hon hade svårt att motivera sig nästa morgon. Inte för att huden var tunn, utan för att den gjorde ont. Har varit med om detta en gång tidigare. Det var en sommar i Targasonne. Det var som att nerverna i fingertopparna var superkänsliga och det gick knappt att nudda stenen för att det gjorde så ont.

Stella på den läckra formationen "Le fond de la quille" 5 i Capineru

Verdon

Efter ungefär en månad på rullande däck så mötte vi upp med familjen Kero, Nicki, Hannes och Katrin i Briancon där Hannes och Katrin skulle tävla i världscupen. Imponerande att se Hannes ta sig till semifinal. Direkt när han ramlat, knutit loss sig och kommit ner till oss i publiken så frågar han om vi skulle dra och bouldra i Ailefroide, pojken ville klättra hela tiden.
Nedan en bild ifrån Verdon dit vi åkte efter Briancon. Timo hade lite skola med Hannes i multipitchklättring och 2 minuter efter denna bilden togs så öppnar sig himlen och slänger ur sig hagel stora som puttekulor. Vi uppe på toppen hann ta skydd bakom buskar och utstickande kanter, men stackars Timo fick snällt klättra upp på en allt blötare slabb där han hade problem att ens kika uppåt mot nästa grepp för allt hagel.

Morning glory

I lördags gick jag upp kl. 02:50 för att hinna fota Henrik Sennelöv på sin kreation "My pussy tastes like Pepsi Cola" i soluppgången. Kort fönster för bra ljus vid soluppgång (ca. 20 min.) gjorde att vi ville vara ute i god tid. Det blev en trevlig morgon med mycket mygg, foton och morgonfika. Här är iallafall förstabestigaren på sitt problem vid femtiden på morgonen.

Hassan Chop

Armbågen spökar fortfarande och har därför lett mig tillbaka till tradklättringen sen vi kom tillbaka från söder. Som tur är har jag lyckats få med mig lite folk ut. Trots ganska liten erfarenhet av att placera egna prylar så imponerar både Bill och Bull. Skarpt replag som tar sig upp för lederna. Sedan om det är under belägring eller i god fri stil lämnas än så länge osagt. Roligt är det i varje fall att se och skoj är det när vi försökt fota en gammal traditionell skola inom Gärdsås/Utby/Fjällbo-klättringen. Mer bilder och historier kommer inom kort från det. Nedan kör i varje fall Stella på det fina hörnet Hassan Chop som blev en bra uppvärmning för den kommande skolan.

Stella på Hassan Chop 7+, Skälefjäll

Titt tut

Vi mjukstartar lite så här efter sommarlov och semester med att kika fram runt hörnet lite försynt med en första bild ifrån hemtrakterna. En sommar i Europa har resulterat i en hel del besök på både nya och gamla klippor och med det även massvis med nya bilder. Favoriten rent fotomässigt var tveklöst Korsika där vi tvingade upp oss själva vid soluppgången för att kunna klättra och fota lite innan solen steg för högt och stekte för hårt.

 

Stella kikar fram runt den fina areten för att se om bulten kan klippas på Supernova 7a i Fjällbo.

Vista del Mar

Martin på Hönöklassikern Vista del Mar. Jag håller på med ett litet fotoprojekt på Hönö som förhoppningsvis kommer knytas ihop relativt snart, där just Vista del Mar ingår. Dock kommer det vara en mer photogenique person på de bilderna;)

Kriget mellan Hönö och Öckerö

Förstabestigaren på sin kreation Grantjuven. Namnet kommer från traditionen att spara och gömma sina julgranar för kommande påskbrasor. På öarna smög man över till motståndarön för att stjäla granar för att på så sätt få den största påskbrasan. Detta ledde sedermera till hangemäng och polisärenden i rena rama vilda västern stil. Calle Sellman problemkreatör och Lars Carlbrand namnkreatör.

Take off!

Calle Sellman lyfter på Superfettot.

Tillbaka i BC

Redigt trötta tillbaka i Base Camp i Quebrada Ishinca. Det är inte vin som färgat Martins goa läppar utan brist på saker att andas. Kaj spelar tuff i bakgrunden.

Tillbaka till ABC

Glada pöjkar och en najs backdrop.

Kashtorgny

Kaj, som efter resan till Peru fick namnet Kashtorgny, spanar ut över nejden i bohuslän.

Semesterlunk

Även Martin och jag har blivit smittade av semesterlunket. Bloggen uppdateras därför inte lika frekvent. Kaffepaus på Tjörn i söndags.

Lugnet efter stormen

När vi gick upp till ABC fick vi höra att dåligt väder var på väg in. Det gjorde att vi tog beslutet att skippa vilodagen vi hade tänkt ha dagen efter vi slagit upp ABC och fick slita lite extra på toppdagen. Tur var det för natten efter att vi varit uppe kom det dåliga vädret. Ingen förutom en spanjor och hans bergsguide gick upp på berget. Det blev tydligen en smått dramatisk bestigning för spanjoren trillade ned i en glaciärspricka och blev räddad av bergsguiden.