Per Holm på Anaconda 7c i Geyikbayiri, Turkiet.
Ibland blir man bara inte nöjd med skiten. Förutsättningarna finns där. Leden är estetisk, repet hänger på ett bra ställe, klättraren har sköna färger och ljuset är ok. Men ibland får man bara inte till det. Något som inte helt stämmer, kompositionen, ljuset eller kanske känslan. Ibland kan det vara jäkligt svårt att kliva ut från sina egan ögon och analysera en bild man inte blivit nöjd med. Lätt att känna att man inte är nöjd, men varför? Vad är det som inte stämmer. När man sitter ensam på sin kammare så kan det vara ofantligt svårt att med kritiska ögon granska en bild. Då är man hjärtligt glad över att man har vänner som är hårda, raka och ärliga. Älskar när man får höra uppriktiga och rättframma tankar kring sina bilder. Stärker, vare sig de är positiva eller negativa. Men en sak är jag åtminstone nöjd över med denna bilden. Den första bild jag tagit där Per ser pressad ut. Alltid annars så har han ett ofantligt flin, spelar inge roll om det är uppvärmningen eller 8a os, leendet är alltid där. Men inte nu :) Han grinar illa, han är pressad och jag njuter till fullo.
“Finish each day and be done with it. You have done what you could. Some blunders and absurdities no doubt crept in, forget them as soon as you can. Tomorrow is a new day, you shall begin it well and serenely...”
Ralph Waldo Emerson
