29 november 2010

Garagesale

Återigen dags för garagesale.
Kom in med gamla friluftsprylar ni inte längre använder. Sätt ett pris och låt sakerna sedan gå i arv till någon mer behövande. Själv kanske du hittar något annat du behöver.
Lördag 4:e dec är det som gäller. Kom in med era prylar innan dess om ni vill försöka få dem sålda. Garaget vägg i vägg är platsen för tillställningen.



Öarna Eigg & Rhum i bakgrunden. Bilden tagen från fastlandet på Skottland.

28 november 2010

Fondoblo, Tinos

Padde på uttoppningen av Fondoblo. Löjeväckande nog kom jag inte upp efter att äntligen klarat kruxet.

27 november 2010

Fondoblo, sektor Kakia Skala, Tinos

Padde på som Bummel skulle ha sagt "uuuultra fina" Fondoblo. I guiden står det "a bit morpho", jag trodde den inte och tänkte med berått övermod att jag skulle flasha den. En halv dag senare gör jag kruxet bara för att inse att jag inte klarar av att toppa ut. Ett av problemen som verkligen skapade ett habegär, troligtvis det första problemet jag skulle åka tillbaka till vid nästa resa till Tinos.

25 november 2010

Håll tungan rätt i mun!

Maria koncentrerar sig med tungan på helt rätt ställe. Troligtvis var det inte så här förstabestigaren gjorde med tanke på problemets namn-Walrus=)

24 november 2010

Supermongo

Padde på Supermongo, 7C, i Sandsjöbacka

Vad hände? Alla var jättesugna, bilderna haglade, betor byttes och grepp rycktes av, i frustration eller stundens hetta, vem vet? vem bryr sig? Det klättrades som satan på detta fina problem. Nu bortglömt. Luckan mellan myggen och snön blev kort. Gör mig inget nu ändå, dags för rep istället. Inne på plasten. Allt för att locka tillbaka pumpen som förhoppningsvis ligger där långt bak någonstans, i träda kanske? nu är det Turkiet som gäller. Får hoppas på mycket tufor där vi kan vila våra sargade kroppar halvvägs upp, om nu den nedrans "fienden" pumpen inte vill infinna sig.
Annars är det ju dags att ge sig ut med hackorna igen. För Peru? eller bara för att hålla själen vid liv genom att på ett eller annat sätt få komma ut i naturen. Läskig miljö att befinna sig i där man står med fyra små punkter fastsatta i isen. Förgäves hoppas man att de sitter kvar, för uppenbarligen gör de inte det för mig i varje fall.

23 november 2010

Oanade möjligheter!

Block så långt ögat kan se. Ytterst lite av det ni kan se på bilden är utvecklat och detta är bara ca en tredjedel av denna dalen med tillhörande ryggar. Det finns fler dalar, fantastiska möjligheter. För att ni ska få en känsla av storleken på blocken kan jag säga att de större blocken på höjden närmast kameran är runt 12-13 meter höga (några ännu högre). Det är kanske här den finns, den renaste linjen. Bilden är tagen från sektor Volax på Tinos.

22 november 2010

Kontraster

Vilka ställen snackar vi om? och framförallt, vilket av dem föredrar du?
Nu är det ju lite mer än en månad kvar tills nyår. Men på det ena stället skall El hombre peludo spendera de nya dagarna på året med storskor, pannlampa och mörker i Utbys skogar. På det andra stället ska vi slappisar låtsas att vi genomför Peruträning medans vi istället slappar, klipper en och annan bult, badar och framförallt käkar go kebab.


The Apple, sektor Paradise, Tinos

Padde på "The Apple" i sektor Paradise. Finaste problemet jag klättrade, eller kanske inte finaste men det jag är mest nöjd över när man slår ihop alla subjektiva variabler över vad som utgör ett fint problem. Klassiskt "sting in the tail" problem.

20 november 2010

Sektor Paradise, Tinos

Varje boulderområde av rang har ett block eller ett problem som heter "Valen". Fontan, Cresciano, Targasonne har alla en val. Här en trevlig schweizare på problemet "The Mangler" på Tinos variant av...ja, ni gissade rätt, valblocket i sektor Paradise. En pyttesektor mitt i ett hav av block, skönt ställe och trestjärniga problem på fin klippa.

19 november 2010

Livada Beach, Tinos

Maria på "Zamonien" i sektor Livada Beach.

18 november 2010

Sektor Meadow, Tinos

Maria på "Anakata" i sektor Meadow. Najs havsutsikt, i viken nedanför ligger en av surfstränderna.

17 november 2010

Meadow

Maria på "Amphore" i sektor Meadow på Tinos. Häftigt ställe med helt fristående block och bättre landning får man leta efter, helt platt!

Tinos

Padde på Chickenhead i sektor Katsika efter ha insett att bilden i guiden ger extrem fulbeta. Var beredda på att få ett hål i handflatan av detta problem.

Det började med att Kalle nämnde Tinos för säkert ett år sedan när vi var på Fabben. Hade aldrig hört talas om det innan. Jag surfade runt lite och hittade en guide jag beställde bara för att jag inte hade något bättre för mig. Tanken hade varit att jag och Maria skulle till Fontan men det är alltid kul med något nytt, och Maria gick igång på idén att dra till ett okänt ställe. Det är ju alltid en chansning, fotografer har en förmåga att få vilket ställe som helst att se bra ut. Som med fallet El Cogul t ex. När jag skannat diabilderna får ni hela den historien också, troligtvis starkt censurerad dock. Ni kan ju fråga Martin varför;)

Resan i korthet; ta flyget till Aten, ta sedan en färja till Tinos. Lätt som en plätt om inte Lufthansa slarvat bort vårat bagage.

Klättringen i korthet; det är granit, ganska grovkornig. Det bästa jag kan jämföra med är Buttermilks. Samma typ av sten och samma typ av block dvs stora barbapappaformer. Det finns ca 6-700 utvecklade problem att skava på och ska man göra en grov gissning är det bara 5-10% som är utvecklat. Den första sektorn vi besökte var Livada Beach. Det blev en besvikelse, eller kanske inte en besvikelse men jag började bli orolig att all klättring skulle vara som där. Livada Beach är en av de mest utvecklade sektorerna med runt 120 problem. Stenen är fin, omgivningarna går inte att toppa (najs strandhäng, surf, slackline och bouldering) men problemen var ju inte direkt mäktiga. Ganska låga och några rätt krystade linjer. Jag skulle rekommendera stället som en slapp bad- och boulderdag. Om ni googlar på bouldering på Tinos är det från Livada Beach de flesta filmklippen kommer, så hav förströstan-det är inte representativt. De andra sektorerna är grymt mycket bättre med fina stolta och estetiska linjer, fast utan strand då.

Vi var där i oktober. Det var varmt! Runt 27 grader och de flesta problemen är sydvända. Man vänjer sig dock och det blir samtidigt lite vanlig semesterkänsla över det hela med bad å allt. Vill man sända på allvar rekommenderas januari-februari, med den sedvanliga risken att vädret är so-so och om man inte är valross är det mest troligt ganska kallt i vattnet också.

Som sagt är utvecklingspotentialen enorm och om rätt folk åker dit och utvecklar stället ser jag ingen anledning till att det inte skulle bli ett av europas större boulderområden till problem sett. Vi borstade upp en del och det hade varit grymt kul att åka dit med 5-10 borstsugna individer, om inte vi gör det så får tyskarna äran (guiden är gjord av en tysk). Jag ska försöka återge lite av känslan att vara där och hur mycket sten det finns i kommande inlägg. Nu börjar vinet ta överhanden, gonatt!

15 november 2010

Mont Dauphin


Nattvy ut över dalarna, sett ifrån Rue de Masque. Hade en ganska spännande natt här med ett helt sanslöst oväder som kom in mitt under kvällsmaten. Grillningen fick först fortsättas under Dectahlons högst mediokra vindskydd för att sedan tvinga oss in i bilarna.
Kan ju summera draget med att lämna tälten kvar i Ceüse som ett av de sämre just då. Molnen skingrade sig dock efter ett tag och vi kunde klämma in oss i bussen. Med öppen dörr kunde vi njuta av en grym stjärnhimmel. Det var en kväll man kunde ligga och stirra ett bra tag. En kväll där man känner tystnaden som följer efter ett rejält oväder. Allt är nytvättat och naturen börjar om i en ny skepnad. Nästan en natt i klass med dem vi fick uppleva uppe i dalarna ni ser i bakgrunden på bilden. Entrayges ligger där i krokarna och bjuder på relativt cool klättring i en grym miljö. Snötäckta berg tillsammans med en kaffe sätter igång morgonen innan det är dags att vada över bäcken. Nu ska det nog finnas en stock att traska på också. Campar gör man på en perfekt äng belägen längst in i dalgången.

12 november 2010

Chevy-57

Mike jobbar på den låga starten. Tillför mycket fin, balansig klättring och blir rätt mycket jobbigare när den väl blir gjord. Någon som testat innan?

10 november 2010

Vilket problem?

Bohuslän igen, men vilket problem kör Calle på?

09 november 2010

Z-sprickan

Alla log i mjugg när de närmade sig Z-sprickan. Innerst inne trodde deras egon att de skulle flasha problemet och åtnjuta de andras beundran under hurrarop och den där goooa klappen på axeln som gör att man känner sig bekräftad och att man är en organism värd att leva livet som det var menat;) Ingen kom upp, det var kanske därför de gick åt vinet extra hårt i bohusstugan under natten?

Niklas förtjänar sin klunk vin.

08 november 2010

Interpretive Dancing

Mike toppar ut Interpretive Dancing, hua!

En helg i bohuslän

Den här helgen får nog räknas som en av de bästa i mannaminne vad gäller vädret. Martin, Mike och Niklas drog upp till bohuslän i fredags och åkte till skaftö. Blev inga barn gjorda där på grund av grov missräkning av tidvattenståndet. Jag åkte upp på lördagen och vi möttes upp på Häller. Konstigt nog fick vi (förutom Ida, Emma, Bobbo och Calle som hängde på de lite högre väggarna) hela stället för oss själva. En fin dag. Efter en blöt natt i bohusstugan åkte vi dagen efter till Hogen och vi hade lyckats lura med Calle från den mörka sidan. Jag som klättrade slut min kropp i Grekland sysselsatte mig med att försöka lura upp pojkarna på de hårigaste linjerna så jag kunde få fina fototillfällen. Detta lyckades över förväntan när alla gick på Walkers arete (odöpt och ograderad överhängande, hög arete med uttoppningskrux till höger om Dance Quintet). Makalöst spännande klättring där Mike var den enda som höll ihop det hela vägen, det killade lite mellan benen när han toppade ur. Nu har jag tagit mig i kragen och redigerat lite bilder, först kommer the bohusweekend unrevealed för att sedan följas av bilder från granitbouldermekkat Tinos i Grekland.


Martin på den läskiga förtoppen på Walkers arete. För en gångs skull har mannen som alltid ser ut som han sover uppspärrade ögon;)

05 november 2010

Var är vi?

En gammal going från svunna tider

03 november 2010

Vilodag

Le zombie & Pansarwagon kurerar sina slitna kroppar i hängmattan under en vilodag i Ceüse.

01 november 2010

Cent Patates

Fransk snubbe vid namn Theo klättrandes på Cent Patates 7b+ i Ceüse, Frankrike.

Här fick jag se en av mina mer minnesvärda klätterupplevelser. Det var David Fält som stod för den när han tokskrikandes tog sig meter för meter upp för sitt dåvarande projekt. Verkade inte som det speelade någon roll hur han tog sig upp till slut. Han skulle bara upp och få ner sina slingor. Ordet f**ta ropades under belägringen av denna klassiker oräkneliga gånger. En bra show helt enkelt.