29 juli 2011

Peru

Quebrada Quilcayhuanca på väg in mot Quebrada Cayesh. Berget längst till vänster är Pucaranra (6156 möh)"una montana muy peligrosa" enligt alla guider och arrieros. Bakom kan man skymta Chinchey (6309) och berget i högerkant är Andavite (5518)

Joserru, nu sitter man här hemma med ett glas rött och reflekterar över vad som egentligen hände i Peru. Det började i november 2009 egentligen. Mick Fowler hade bildvisning i gbg och inspirerade stort. Efter föreläsningen gick vi självklart till klätterbaren "Staggen" för att släcka törsten efter rödvinet vi smugglat in i nalgeneflaskor till bildvisningen. Till historien hör att jag länge längtat efter ett lagom äventyrligt äventyr men inte riktigt hittat ngn jag skulle vilja (våga) göra det med, alla gamla äventyrliga kompisar har gått vidare i livet (ja inte riktigt kilat vidare utan mer skaffat knyten å sånt). Men mitt i dimman på Staggen fick jag plötsligt en uppenbarelse...Martin, lagom salongsberusad för att ha en nedsatt motståndskraft till plötsliga förslag. Helt väntat tackade han ja till att följa med till Peru i juni 2011. Det visade sig vara bra med lite framförhållning med tanke på att Martin aldrig hade haft på sig ett par stegjärn innan, han var för övrigt överlägset den sämsta jag hittills sett på isklättring första gången han provade. Här har ni filmbevis på hans färdigheter. Som en fjäril i sommarbris! När jag väl övertalat Martin var det inte svårt att övertyga Kaj (eller numera Kashtorgny), en kuf som ofta strök omkring på Fjällsport och verkade trevlig (dessutom hade han den största och färskaste alpina vanan av oss, men det lät vi inte honom veta förrän vi var i Peru). Nu var replaget samlat, nu var vi ostoppbara!?! I stil med värsta Rockyfilmen tränade vi som besatta för den kommande fajten med viktade benböj, löpning, cirkelträning (eller crosstraining för dem tuffa), isklättring och att gå långt med storskor, tung packning och utan mat. Eller nej förresten, det var bara jag och Kaj som tränade. Martin åkte till Indonesien med ett dåligt knä och slappade i två månader innan som uppvärmning. Hur skulle detta gå? Skulle The Dynamic Trio i överhuvudtaget komma iväg? Och om så skedde, skulle vi vara tvungna att bära upp Martin på topparna som den lilla spädgris han är? Frågorna var många och fortsättning följer...
Mina två kompanjoner Martin och Kaj mitt inne i ett av de flera hundra partier som spelades under resan. Ser onekligen som Martin ligger pyrt till. Platsen är vårat basecamp i Quebrada Cayesh.

05 juli 2011

Radiotystnad

Inte mycket nytt pa denna gamla blogg dessa dagar. For er som emellanat halkar in har och undrar vad som hant sa kan jag meddela att bade jag och min medbrottsling (Padde) befinner oss nere i Peru och klattrar snotackta berg for tillfallet. Inga nya bilder just nu, men kommer garanterat bli en hel del nar vi aterkommer till Sverigeland i slutet av Juli. Padde offrar liv, lem och kamera for att fa fina bilder ifran bergen. Sjalv ligger min kamera kvar nere i Huaraz (sydamerikas motsvarighet till Chamonix) da jag behover all kraft jag kan tankas uppdaga for att fa min vita, taniga rumpa upp pa topparna. An sa lange har det gatt utmarkt och vi ar 100% med de berg vi gett oss pa. Tva aklimatiseringsberg och senast i raden en kulle i variant storre. Laskigt, kallt och jobbigt men samtidigt ofantligt gott nar man star dar uppe pa toppkammen. For trott for att byta till fotobrillorna medans KajTorgny glatt star bredvid och viftar i segerpose med yxan. Dar far man for att man valde varme och surf istallet for storskor och Anggardsbergen. Far se vad kroppen ytterligare orkar med. Ytterligare tre veckor kvar. Nasta plan ar ytterligare en stor kulle. Sedan blir det eventuellt lite sportklattring for att om kraften tillater avsluta med ytterligare en kulle. Kanske en lite svarare bara for att se hur langt man kan lyckas komma innan skracken och formagan tvingar en att vanda. Vi later framtiden vara oviss och nojer oss med att konstatera att det inga bilder blir uppskickade annu. En sak vi namligen har lart oss ar att planerna allt som oftast revideras bada en, tva och tre ganger nar man val ar uppe i dalar och berg och harjar.
Radiotystnaden kommer nog allra troligast att hallas fram tills vi kommer hem nu. Sen far vi skarpa oss och slanga upp bilder med en hiskelig frekvens.