27 februari 2010

Grisar på väg!

Ja då är de på väg nu då. Den lille tjocke tog sin pansarvagn och rullade ut genom garagedörren på Fjällsport direkt efter stängning. Först ett stop för att plocka upp glasfingret Johan, sedan allt mellan 15- och 20 timmars sträckkörning ner till bokskogarna utanför Paris. Med tanke på formen Padde var i idag på jobbet så får vi hoppas att de ens kommer ner helskinnade.
Även ifall det kliar i ens egna fingrar och avundsjukan är på topp, så är det ändå något helt annat som ligger som en nagel i ögat på mig. Den ligger där långt utanför synfältet, men ändå så hemskt störande för lugnet. Man känner den finnas där. Restamt ligger den och ibland gör sig påmind. Pillar, ömmar och sticker i näthinnan. Det jag tänker på är att Den lille tjocke har fått för sig att grisa ner min drömboulder. För mig är denna helig och jag har byggt upp en aura kring den som bara blir större och större. Detta började redan första gången jag besökte Fontan. Sparky berättade myter, skrönor och inte minst legendariska historier om en Göterborgsduo som skapat klätterhistoria i Göteborg med denna underbara slabb involverad. Genast blev detta något som någon dag skulle bestigas. Även om det låg långt bort så hade tankarna på att någon dag kunna klättra den fått fäste. Inte nog med att jag gillar slabbar, utan den är även sjukt tilltalande. Uppe i skogarna i Cuisinière ligger den ståtligt på ett stort maffigt block.
Nu har Den lille länge gått och häcklat och skrämt mig med att han ska dit och klafsa. Inte för att han tror att han har någon chans ännu. Inte heller för att den är så vacker som den är. Nä denna gången är det bara för att retas för att jag själv inte kunde åka med. Det läskigaste är att jag tror att han kommer göra det med. Efter att själv inte velat gå på den förrens man känner att den finns inom räckhåll, så känns det nu som en bouldermässig våldtäkt kan komma att ske. Och nu sitter man här hemma i isblocksdödande Göteborg och kan inget göra. Hemskt tanke att behöva se videos på när de respektlöst klafsar runt på min dröm. Men det är detta man har vänner för. Åtminstonde börjas processen äntligen och nu kanske man själv till och med vågar sig på den nästa gång man är där. Hade ju varit förödande om man vid sin död inte ens vågat sig upp och känt på sin dröm i varje fall.

Blev ingen ytterligare historia om Gnago denna gång. Va tvungen att avreagera mig på kommande hemskheter istället. Får bli nästa långa natt istället. Nedan El Hombre Peludo i Targasonne, Frankrike sommaren 2008

25 februari 2010

Uppvärmningen!

Genom skogen hör man Crillos härliga stämma ljuda.
-Åhhh, den är så fin. Brukar alltid värma upp med den. Kan vi inte köra på den?
Bouldern hon pratar om är den i förra inlägget nämnda Le Trou du Simon. Vi andra kan inte annat än instämma. Den är fin och det är en bra uppvärmning. Så vi börjar lägga ut paddorna, krita på och en efter en sträcka oss efter det karaktäristiska starthålet för att göra processen kort.
Problemet denna dagen är att det inte riktigt vill sig för Crillo. Hon får inte riktigt till balansen och lyckas inte hålla kvar i slopern under tiden hon ska upp med den höga foten i starthålet. Första försöket följs av ytterligare fruktlösa och frustrerande försök. Snart börjar vi inse att gamla Gnago är tillbaka. Hon vägrar ge sig. Även om hon inte är i form så vägrar hon att förlika sig med tanken på att hon inte ens kommer upp för det som hon så stolt någon timme innan deklarerade var hennes uppvärmingsboulder. Fontan, stället där grader och hets försvinner för att ersättas av stolthet och inre kamper. Här är det viktigare att visa för sig själv att man faktiskt kan komma upp för den där 5+ slabben varje gång man är här (Science Friction), eller som jag tillsammans med den sedan länge försvunna Lill-Jon fick erfara, lägga 1 timme på en 4B som vi överhuvudtaget inte fattade något alls av. Gick varken med kraft, vilja eller puttningar. Till slut fick egot ta sig en rejäl smäll och vi fick inse oss vara besegrade av något som bara skulle vara ett snabbt avklarat hinder under våran vilodagscirkel.
Gnagarnas favorit- eller hatställe, Fontan, bjuder på otaliga boulders att fastna, bli frustrerad och ibland även knäcka sticks och sparka buckets på. Även hur frustrerande det än kan vara att vara just den som håller på att explodera av frustration, så är det ibland sagolikt skoj att bevittna denna kamp hos någon annan.

Nästa inlägg kommer ytterligare berättelse om frustration. Nedan Gnago på ovan nämnda uppvärmningsboulder.

23 februari 2010

Le Trou du Simon

Ja, man måste nog medge att den bittra, hemska människan i en kommer fram mer och mer. Snart åker de iväg ner till sandstensmeckat i bokskogarna runt Paris. Själv får man skörda frukten av en beslutsam ideé om att bygga upp en fasad av seriositet. Plugget kallar alldeles för mycket för att man ens ska kunna tänka tanken på att ens ta en långweekend ner och hälsa på.

Nedan Micke på den superfina Le Trou du Simon som välkomnar en i Bas Cuvier.

21 februari 2010

Alpina förhållanden

Ja nu när det råder alpina förhållanden här i Gbg kanske det vore på sin plats med en film om hur man beter sig i sådan terräng-se det som en överlevnadsfilm. Jonathan Griffith och William Sim klättrar den slovenska starten på croz spur/grande jorasses.


Croz spur with Slovenian start- Grandes Jorasses from Jonathan Griffith on Vimeo.

19 februari 2010

Patagonien

Läs sista bergsskildringen från Patagonien på www.hannavirrpanna.blogspot.com

Snart kommer han hem, min sambo:)Då har jag två.

17 februari 2010

The Season 4

Brädåkning denna gång.


The Season Episode 4 from Fitz Cahall and Bryan Smith on Vimeo.

16 februari 2010

Gullmarnsfjorden

Äntligen va det dags att sticka ut och testa den nya utrustningen. Även ifall det blev en snabb kvällssession bland isarna vid Delsjömotet i förra veckan så väntade framförallt skorna på det riktiga testet. Lite svårt att hitta tid nu när plugget dragit igång för fullt. Padde njuter i fulla drag att det för en gångs skull är jag som är upptagen och får tacka nej till att följa med på Fontanresa till exempel.


Utrustningen vi snackar om är nya yxor (Black Diamond Viper) men framförallt storskorna som ska med mig upp på topparna i Peru. För en frusen själ som mig fanns det inget annat val än Spantik. Ett stort dilemma var dock storleken. Ville kunna använda dem till att hugga is här hemma, men samtidigt ha dem tillräckligt stora för att funka på hög höjd med luft och svullna fötter där framme. Svår balans som enligt David alltid slutar i katastrof där de blir värdelösa till båda. Därför var jag extra nyfiken på hur de nu skulle funka när vi äntligen fick en heldag i den ogästvänliga miljön bland det frusna vattnet. Roligt att för en gångs skull ha egen utrustning istället för att låna grannens.


Söndagen blev perfekt med lagom temperatur och även lite sol som kikade fram emellanåt. På väg till Munkedal beslutade vi oss istället för att testa isarna ute på Gullmarnsfjorden. Efter guidning över telefon av Hanna så gav vi oss ut på isen. Anna höll fast vid att det var en ganska bra promenad utåt i fjorden. Efter 20 minuter och en del klagande från min sida med värk i hålfoten så vänder vi tillbaka några hundra meter och testar några isar som vi gått förbi. Ett samtal med Stina får oss att bli lite molokna när hon berättar att isarna låg åt andra hållet från hamnens läge. Vi får dock senare reda på att det finns ett tiotal isar utåt också.


Isarna var perfekta och framförallt skorna funkade perfekt. Efter en hel del snack, råd och tips från både Padde, David, Lars och Petter så blir man ju nästan bara snurrigare än klokare. Alla kommer med sina egna teorier och till slut får man bara slå till och hoppas att det blir bra. Som sagt, alla gav knep om hur skorna skulle vara för olika ändamål.


Anna var som i himlen med nya stegjärn, tog sig lekande lätt upp för alla fall hon gav sig på och tyckte nästan att det var fusk. Hon hade nyiligen köpt nya tekniska stegjärn efter att tidigare bara ha kört med alpina stegjärn. Då jag själv och David inte alls hade psyket med oss så blev det istället Anna och Ida som fick vara topguns idag. Ida svingar på i oerhört imponerande stil hon med och idag beställdes det även där ett par nya storskor.

Det blev helt enkelt en väldigt skön dag i lugn anda och med trevligt sällskap. Också extra roligt att all våran nya utrustning skulle visa sig funka bra.

15 februari 2010

Obsession/Rich Simpson

Både lunchfilm och historia på samma gång. Klassiker och en must see.


Obsession from Chris Doyle on Vimeo.

13 februari 2010

The Season 3

Numero tres, hombres y mujeres!


The Season Episode 3 from Fitz Cahall and Bryan Smith on Vimeo.

The Season 2

Numero dos, verlo!


The Season Episode 2 from Fitz Cahall and Bryan Smith on Vimeo.

The Season 1

Här kommer en serie med kortfilmer som påminner oss om vad som är viktigt här i livet. Props till Bryan Smith och Fitz Cahall som gjort denna serie. Håller grymt hög kvalité. Här kommer The season 1.


The Season Episode 1 from Fitz Cahall and Bryan Smith on Vimeo.

12 februari 2010

Colin Haley

Strömhäll kom in i butiken idag och berättade att han sett en sjysst film där Colin Haley solar Aguja Guillaumet i Patagonien. Colin filmade med sin hjälmkamera vilket ger ett annorlunda perspektiv och framkallar bitvis sjösjuka. Här har ni den-å sicken topp!


BD athlete Colin Haley wears a helmet camera during a solo ascent of Aguja Guillaumet in Patagonia from Black Diamond Equipment on Vimeo.

09 februari 2010

Ny happytrailer!

Lika stilsäkert som Sighsten Herrgård levererar Pontus ytterligare en trailer från en trip, 2008 tror jag året var. Tacksamt nog befriad från tuff hiphop och reggae och förlitar sig istället på en svensk klassiker.


Happyboulder Europe Trip Trailer 1.0 from Pontus Aratoun on Vimeo.

08 februari 2010

The Dream Never Dies

Nu när fontan närmar sig är man extra motiverad till att hitta material på nätet. Här kommer lunchfilm nr 2. Jag har alltid undrat hur britter fortplantar sig, nu vet jag.


The Dream Never Dies from Adam Lincoln on Vimeo.

07 februari 2010

Happy i Annot 2007

Pontus på www.globalbouldering.com har knåpat ihop en sjysst Annot trailer, det är bara att hoppas på mer.


Annot trailer 1 from Pontus Aratoun on Vimeo.

Patagonien 4

Nu finns det lite bilder på Hannas blogg från de två turerna Mangan å Martin fått gjort. Enligt Mangan verkar det som det kommer in bra väder nu, bara att hoppas att det tillräckligt långt fönster för turen.

06 februari 2010

Lillesjö

Från en fin dag i Lillesjö. -8 och sol, lill-lars på Münsterland.

03 februari 2010

Team 5:10

Nu under hårdtestning. Följande tester kommer genomföras på denna till synes välgjorda sko; hur bra kan man klättra efter en flaska vin? (inte helt oviktigt i Spanien och Frankrike), om man snubblar på en baguette så att man trampar på en brie-kan man fortfarande köra Jazzbyxa no-hands?, kan man köra 1-5-9 på fabbens campus?, blir Martin bättre på isklättring?, blir viktvästen lättare?, kommer det att kännas som om bultarna sitter tätare?, kommer Padde att gå ned från 105 kg till 68 kg innan Fontan i mars?, blir det lättare att gå upp på morgonen? Om några veckor kommer labbresultaten att presenteras. Den stora invasionen väntas i början av mars, häng på låset då!







Tredje rapporten!

För omväxlings skull är det Martin som skrivit från Patagonien. Gå in på www.hannavirrpanna.blogspot.com för att läsa.