30 december 2010

En annan typ av fingerbräda...

Mina två julklappar-en bok från Martin och en fingerboard från Mike. Efter den obligatoriska julaftonssupén med förlorade klättersjälar visar Mike upp oanade talanger, här en reversed kickflip (tror jag).

29 december 2010

Julaftonsklättring!


Martin i Lexby på julafton. Mike står och säkrar i stretchjeans och utan handskar i 40 minuter.

27 december 2010

Kolla snubben

Kunde man inte tro för något år sedan. Du kunde man på sin höjd skymta honom vid någon suspekt förortskklippa, en varm sommardag, klättrandes mossiga fyror. Nu plöjer han väg. På sitt rätta element i kylan, då tänder han till. Även uppe i skarpa änden som aldrig förr. Ge honom en vinter, sen röjer han väg åt oss i Peru som vilken annan sloven du än kan komma att tänka på.

26 december 2010

5+4=11 som är halvvägs till 30?

Tänkte vi skulle försöka få ihop åtminstone 15 isklätterdagar var denna vinter. Så länge detta vädret håller i sig lär det inte vara några större bekymmer att nå det målet.
Ingen klättring för min del idag. Fingret mådde inte så bra efter gårdagens äventyr i Lexby. Skrämmande hur skraj man kan vara och med det även klämma hårt runt yxorna. Tog det till en ny nivå när båda yxorna satt helt värdelöst lite för långt över senaste skruven för att jag skulle känna mig bekväm. Fick panik och slängde in näven mellan två tappar och försökte handjamma. Sa till Niklas att jag själv inte fattade varför en fortsätter att leda saker på is. Det är ju hemskt. Niklas tyckte att det åtminstone delvis borde ha med Peru att göra. Sant, det var väl så det hela började. Trodde aldrig jag skulle köra is överhuvudtaget under min livstid. Men måste ändå medge att det finns någon osund böjelse för det långt där inne. Enorm tillfredställese och en svårbeskrivlig känsla av att man verkligen lever när man kommer över krönet och vet att man tagit sig upp. Det är den som på något sätt rycker en vidare. Sedan pallar jag bara en lead per dag än så länge, kräver allt psyke jag har förmåga att uppbåda under en dag.
Idag blev det istället lite fotande. Mike fick hybris och utan att han aldrig lett en isled innan så stack hans blick snabbt upp till en fin pelare på övre etagen. Blev en uppvärmning på det nedre, lite mer förlåtande fallet först. Mike ville testa att leda den efter att Padde slagit bort sjukt stora tallrikar över i stort sett hela fallet. Blev mäkta imponerad när han balanserade kvar på väggen då ett flak stort som ett medeltida fågelbad flög rakt mot bröstet på honom.
När väl Mike kom upp till toppen, efter bra krigande, så kom en lite mer ödmjuk kille fram. Nu hade även han fått känna på rädslan och gick med på att bara topprepa pelaren istället.
Lägg förresten märke till Kürts nya skalbyxor. Finns eventuellt att spana på i butiken inom kort. Någon som kan gissa vilket märke det är?


"Life is brought down to the basics: if you are warm, regular, healthy, not thirsty or hungry, then you are not on a mountain... Climbing at altitude is like hitting your head against a brick wall - it's great when you stop."

Chris Darwin

24 december 2010

GOD JUL

"Most people live - wether physically, intellectually or morally - in a very restricted circle of their potential being. We all have reservoirs of life to draw upon of which we do not dream"

God Jul får man väl säga till er alla nära, kära och annat löst folk som firar denna fina högtid.

Dags att röra sig till sydligare breddgrader nu. Som seden sig bör så försöker jag alltjämnt få till lite klättring på kalksten under de mörkare månaderna här hemma. Går ju dessvärre inte så bra. Som så fint Padde varnade en gemensam vän häromdagen:
- Du borde väl veta bättre än att åka iväg med Martin för att klättra på vintern

Började för två år sedan. Två veckor innan min och Jespers planerade månadstrip med bussen i sydeuropa gick jag och bröt handen på ett slottstak. Gjorde ju inte det hela bättre att jag även var utklädd till jultomte när handen skulle knaka till. Slutade med att vi istället åkte till El Chorro där jag inte klättrade en meter. Jag fick de första dagarna säkra en tung Pansarvagn med bruten hand, senare sammanslöt vi med team america och jag kunde då hänga runt vid klipporna istället. Blev åtminstone en och annan bild ifrån den trippen.

Förra vintern skulle det bli budgetresa till Siurana. Planen var Ryanair, lifta ut och sedan bo i en grotta. Allt funkade bra tills vi började närma oss Siurana och vi inser att det ligger 4 decimeter snö vid vägkanten. Väl framme vid den pittoreska bergsbynbyn slänger vi upp bivibagsen och sover under stjärnorna första natten. Blir väckta med rimfrost på säckarna av vår franska vän Thomas, som kommer med morgonkaffe. Han berättar att han precis fått ett samtal från sin chef och att två av hans vänner var med i en lavin. Han måste åka tillbaka till Frankrike och jobba resten av säsongen som bergsguide i sina vänners frånvaro. Där rök vår bil som skulle hjälpa oss med inhandlandet av mat och eventuell förflyttning till andra klippor under våra veckor där nere. Han skjutsar ner oss till Siurunella där vi omfamnar varandra och önskar varandra en njutningsbar vinter på olika håll.
Mike och jag sätter oss på en bar och spelar schack, väntandes på att eftermiddagen ska närma sig, och med det öppna butiker. När vi väl inhandlat mat för någon vecka framöver så är det dags att röra sig tillbaka. Omöjligt att få lift, så när mörkret börjar träda in i leken så inser vi att det bara är till att traska. Jackorna hade vi såklart lämnat uppe på parkeringen, då solen värmde gött mitt på dagen och vi inte alls räknat med att vara borta länge. Flertalet timmar senare inser vi att det blir sjukt kallt när solen försvinner. Men humöret är åtminstone fortfarande på topp. Dags att hitta vår boplats under de kommande veckorna. Mike har, hårt ansatt, intensivt förespråkat att det är en ordentlig grotta vi ska bo i. Var på honom otaliga gånger och frågade om det var vädersäkert. Svaret var självklart positivt i olika ordalag alltjämnt. Att han sedan var där under våren när det inte regnade en droppe ändrar ju hans synvinkeln på ordet vädersäkert aningens. Grottan visar sig vara ett överhäng på max tre meter. Platta hyllor att sova på under, men blev rejält skeptisk till vilket skydd det skulle ge vid eventuellt sämre väder.
De kommande dagarna skulle visa sig testa vår karaktär rejält. Första dagen var det fortsatt strålande sol och blå himmel. Men när vi vid lunch traskat ner till Ollianasektorn och var grymt taggade på att äntligen få klättra så inser jag att min sele ligger kvar i "grottan". Blev till att spendera dagen med att kika på två starka britter som krossade alla leder vi själva ville köra på istället. Visade sig även att de under kvällen innan kört förbi oss på väg upp till byn. Mamman i familjen hade prompt insisterat på att fadern skulle köra tillbaka ner och plocka upp oss, då hon var livrädd att vi skulle frysa ihjäl på vägen upp. Hon hade lagt märke till att "två idioter" traskade runt i bara hoodies i minusgrader. Men deras bil hade dessvärre fastnat i snödrivorna när de skulle backa ut, så vi fick traska vidare i mörkret. Vi kommer ganska tydligt ihåg deras bil när vi pratade med dem. Detta var nämligen den enda bil som passerade oss på vår vandring upp mot toppen och fick erfara våra köldslagna liftartummar.
Dagen efter började helvetet. Plusgraderna kom, och med det även regnet. Inte nog med att det mer och mer började regna in under överhänget. Det började även rinna smältsnö från toppen. Varje natt framöver så låg vi tokvakna och flyttade oss runt för att hitta torra fläckar att spendera några timmar på. Klättringen blev obefintlig och vi blev mer och mer som de djur vi redan kände oss som, utmärglade, av minimalt med sömn och knapphändigt med mat. Vi hade knappt någon torr plats att dra igång köken på så det fick bli mycket torrfoder. Ändå blev måltiderna som något heligt, vad det än var så njöt vi i fulla drag av det. Då vi fick mindre och mindre mat kvar, samtidigt som vi insåg att vi inte skulle komma åt någon ny inom en snar framtid, så njöt vi än mer av den. Blev fina stunder under dagen då maten skulle intas. Mike överraskade ibland och pillade fram något oväntat som ytterligare höjde njutningen.
Det som till stor del i övrigt höll humöret uppe var de utdragna schackmatcherna som fyllde delar av dagarna. Vi spenderade mycket övrig tid överblickandes dalen och följa väderskiftningarna. Från dimma, till regn, till storm för att sedan sluta i mörker och emellanåt en stunds uppehåll. Visst var det mäktigt att vara en del av naturen och se dess skiftningar så nära och intensivt under flera dagar, men va fan hände med klättringen, sömnen och maten? Vädret hade oss utan tvekan i schack. Vi var glada om vi lyckades komma bort till byn och hämta vatten vissa dagar. Nätterna började bli värre och värre då vi fick besök av vildkatter som skrämde halvt ihjäl oss och rävar som åt upp vårt matförråd.
Julafton kom och då vi inte trodde det kunde bli värre så sveptes vår gaslampa med i en rejäl vindpust och slogs sönder. Sittandes i mörkret bestämde vi oss för att det faktiskt var julafton och att vi skulle unna oss varm mat och en öl på restaurangen i byn. Väl där så insisterar jag hårt på att vi måste äta paella, speciellt eftersom Mike aldrig tidigare ätit det. När tallriken väl kommer in så klämmer Mike en mening jag sent kommer glömma.
- Det ser ut som räkor
- Ja, det är skaldjur
- Men jag är ju allergisk mot skaldjur

Slutar med att Mike sippar på sin öl och knaprar bröd medans britterna äter upp hans del av tallriken.
Efter detta infinner sig äntligen en dag med fint väder igen. Återigen dags att bege sig ner mot Olliana. Denna gången med selen i väskan. Efter lite uppvärmning så bestämmer vi oss för att gå på superklassikern Mandragoria. Vi blir brutalt stoppade på första kruxet och inser att vi fysiskt är helt förstörda. Kroppen reagerar knappt när vi försöker ta i och vi känner oss lika avslappnade som David Fält på Cent Patates i somras. Jag går upp en sista gång för att testa ny beta och i annat fall plocka ner slingorna. Slutar med att jag setnhårt smackar in i väggen och slår upp fotskadan som jag några månader tidigare drogs med efter en session på Walk the Line. Haltar efter detta runt under resterande tiden av vår tripp. Väl hemma i Sverige igen blir det till att spendera andra julen i följd på Mölndals akut tillsammans med alla halkandes, halvt ihjälslagna, gamlingar.
Denna dagen blev droppen för oss. Vi försökte få kontakt med vännerna där hemma och fick till slut köpt två nya flygbiljetter. Vi liftade med en Kanadensare till Barcelona och försökte väl där återigen bli människor. Mike dansade tjuvarnas speciella tango med aningens suspekta medborgare på gamla stans bakgator. En av få gånger där jag känt att vi troligtvis behövde röra på oss jävligt snabbt jävligt snart. Men man måste ge cred till Mike att han lyckas knycka tillbaka sin egen plånbok från en hustlers bakficka för att därefter ge honom fingret.
Blev till slut nyår hemma i Sverige med goda vänners sällskap. Visst trevligt, men att lägga ut 5.000:- för att få klättra 3 leder på kalksten kanske är lite väl i överkant när man skulle på budgetresa.
Tyckte Mike sammanfattade denna tripp ganska bra ikväll när vi satt på Karlssons garage:
-Frågan är ifall man ska prata om det, eller om man bara ska lämna det bakom sig och aldrig mer tänka på det

Denna vinter blir det Turkiet och troligtvis go sportklättring i lite behagligare klimat. Men återigen inte en meter klättring för min del då jag för två veckor sedan drog en pulley. Traditionen håller i sig. Men nu blir det i varje fall lite fotat istället och nya klätterbilder på bloggen framöver förhoppningsvis.

Senaste julen jag kan komma ihåg där jag faktiskt fick klättrat något är i El Cogul. Denna tripp var dock kantad med andra rejält skumma saker. Men detta lämnar vi till Padde att återberätta då han sagt att han ska skriva en reseskildring därifrån när han väl får scannat sina diabilder. Vi får hoppas på att det blir en vacker dag lååångt fram i tiden. Jag är själv för traumatiserad för att komma ihåg något.

Imorgon (idag) julfirande i Lexby hackandes på is. Sedan bär det av hem till Padde för lite julmiddag med couscousröra och alternativ julgris.

Alternativa julgris? Icke! Denna sköna tös vaknade vi upp med i Entraygues i somras. 
Kontraster - ungefär som Lexby -15 och is, gentemot Geyikbayiri +20 och sol.

22 december 2010

Gissa leden

Dags att bryta av Frankrikebilderna lite och köra en gammal klassiker i form av gissa leden.
Denna gången är det allas vår Kürt som är uppe och krigar på en go klassiker. 
Vilken?

18 december 2010

Pausbild

Får slänga in lite vilodagsbilder nu medans jag letar fram lite fler klätterbilder ifrån sommarens eskapader.
Här har delar av gänget åkt till Gorge de la Meouge för att bada lite i de naturliga vattenrutschbanorna som naturen här har skapat. Kan sabba både en och två klätterdagar ifall man inte ser upp med fötterna när man lekands glider fram i forsen och slänger sig ut för vattenfallen. Vi klarade oss dock relativt bra allihopa vad jag kan minnas, men nära var det.
Den som lyckas med konststycket att namnge alla aporna på bilden vinner en pedikyr av Padde.

11 december 2010

Sovplatser IV


Denna gången nordsidan av Gorges du Verdon. Kvällen innan slog vi läger en etage upp, dock till vår stora förtret. Första natten på hela sommaren som vi märkt av myggor. Alla fick ordentligt med bett och Panzar fick mitt i natten slänga upp ett provisoriskt tält. Denna natt var bra mycket behagligare och vi väcktes med en sjysst dimridå som drev in i dalgången under den tidiga morgonen.

07 december 2010

Sovplatser III


Åtminstone go utsikt åt ett håll på denna annorlunda sovplats i Verdon. Här på sydsidan av dalen för att senare under dagen bege oss ner till Bauchet för lite grym tufaklättring och gubbattacker på Rattlesnake (väntar fortfarande på filmen Pansar). Trots liggunderlag under bar himmel så var vi relativt ostörda fram till efter frukosten. Då började turisterna komma upp i bergen för sina sedvanliga sightseeings under dagarna. Med skeptiska blickar kikade de på oss när vi i lugnan ro fortsatte ockupera halva parkeringsfickan stillsamt drickandes våran morgonkaffe.

04 december 2010

Sovplatser II

Lite go morgonsurf vid Praa sands i sydvästra England

03 december 2010

Sovplatser I

Tänkte att  nu när klätterbilderna börjar sina så smått så får det bli dags för något annat. Så här kommer en första bild på temat goa sovställen i bilen.
Vi får hoppas på att kylan håller i sig så hackorna åker fram snart. Ska bli intressant att testa att fota isklättring i vinter, jag som fryser ihjäl med dubbla vantar på. Får bygga någon form av specialare till kameran så man kan trycka på knapparna med feta tumvantar. Om inte annat står hoppet till lite goa bilder ifrån Turkiet där de starka pöjkarna garanterat kommer stå för lite härlig action igen.

Återigen Black Cuillins ryggar som stoltserar i bakgrunden

01 december 2010

Black Cuillins

Eftersom jag igår hade så dålig koll på min geografi och därmed ljög för Kaj om vart bilden var tagen så känner jag mig nu tvungen att bjuda på en riktig bild med Black Cuillins i bakgrunden. Kaj har för övrigt lovat att köra laps på alla ryggar ni ser där bak. Både med storskor och ögonbindel.


Lilla fiskebyn Elgol på Isle of Skyes sydvästra spets, Black Cuillins toppar visar sig i bakgrunden

f.ö extrapoäng till den som finner ett fel i bilden

29 november 2010

Garagesale

Återigen dags för garagesale.
Kom in med gamla friluftsprylar ni inte längre använder. Sätt ett pris och låt sakerna sedan gå i arv till någon mer behövande. Själv kanske du hittar något annat du behöver.
Lördag 4:e dec är det som gäller. Kom in med era prylar innan dess om ni vill försöka få dem sålda. Garaget vägg i vägg är platsen för tillställningen.



Öarna Eigg & Rhum i bakgrunden. Bilden tagen från fastlandet på Skottland.

28 november 2010

Fondoblo, Tinos

Padde på uttoppningen av Fondoblo. Löjeväckande nog kom jag inte upp efter att äntligen klarat kruxet.

27 november 2010

Fondoblo, sektor Kakia Skala, Tinos

Padde på som Bummel skulle ha sagt "uuuultra fina" Fondoblo. I guiden står det "a bit morpho", jag trodde den inte och tänkte med berått övermod att jag skulle flasha den. En halv dag senare gör jag kruxet bara för att inse att jag inte klarar av att toppa ut. Ett av problemen som verkligen skapade ett habegär, troligtvis det första problemet jag skulle åka tillbaka till vid nästa resa till Tinos.

25 november 2010

Håll tungan rätt i mun!

Maria koncentrerar sig med tungan på helt rätt ställe. Troligtvis var det inte så här förstabestigaren gjorde med tanke på problemets namn-Walrus=)

24 november 2010

Supermongo

Padde på Supermongo, 7C, i Sandsjöbacka

Vad hände? Alla var jättesugna, bilderna haglade, betor byttes och grepp rycktes av, i frustration eller stundens hetta, vem vet? vem bryr sig? Det klättrades som satan på detta fina problem. Nu bortglömt. Luckan mellan myggen och snön blev kort. Gör mig inget nu ändå, dags för rep istället. Inne på plasten. Allt för att locka tillbaka pumpen som förhoppningsvis ligger där långt bak någonstans, i träda kanske? nu är det Turkiet som gäller. Får hoppas på mycket tufor där vi kan vila våra sargade kroppar halvvägs upp, om nu den nedrans "fienden" pumpen inte vill infinna sig.
Annars är det ju dags att ge sig ut med hackorna igen. För Peru? eller bara för att hålla själen vid liv genom att på ett eller annat sätt få komma ut i naturen. Läskig miljö att befinna sig i där man står med fyra små punkter fastsatta i isen. Förgäves hoppas man att de sitter kvar, för uppenbarligen gör de inte det för mig i varje fall.

23 november 2010

Oanade möjligheter!

Block så långt ögat kan se. Ytterst lite av det ni kan se på bilden är utvecklat och detta är bara ca en tredjedel av denna dalen med tillhörande ryggar. Det finns fler dalar, fantastiska möjligheter. För att ni ska få en känsla av storleken på blocken kan jag säga att de större blocken på höjden närmast kameran är runt 12-13 meter höga (några ännu högre). Det är kanske här den finns, den renaste linjen. Bilden är tagen från sektor Volax på Tinos.

22 november 2010

Kontraster

Vilka ställen snackar vi om? och framförallt, vilket av dem föredrar du?
Nu är det ju lite mer än en månad kvar tills nyår. Men på det ena stället skall El hombre peludo spendera de nya dagarna på året med storskor, pannlampa och mörker i Utbys skogar. På det andra stället ska vi slappisar låtsas att vi genomför Peruträning medans vi istället slappar, klipper en och annan bult, badar och framförallt käkar go kebab.


The Apple, sektor Paradise, Tinos

Padde på "The Apple" i sektor Paradise. Finaste problemet jag klättrade, eller kanske inte finaste men det jag är mest nöjd över när man slår ihop alla subjektiva variabler över vad som utgör ett fint problem. Klassiskt "sting in the tail" problem.

20 november 2010

Sektor Paradise, Tinos

Varje boulderområde av rang har ett block eller ett problem som heter "Valen". Fontan, Cresciano, Targasonne har alla en val. Här en trevlig schweizare på problemet "The Mangler" på Tinos variant av...ja, ni gissade rätt, valblocket i sektor Paradise. En pyttesektor mitt i ett hav av block, skönt ställe och trestjärniga problem på fin klippa.

19 november 2010

Livada Beach, Tinos

Maria på "Zamonien" i sektor Livada Beach.

18 november 2010

Sektor Meadow, Tinos

Maria på "Anakata" i sektor Meadow. Najs havsutsikt, i viken nedanför ligger en av surfstränderna.

17 november 2010

Meadow

Maria på "Amphore" i sektor Meadow på Tinos. Häftigt ställe med helt fristående block och bättre landning får man leta efter, helt platt!

Tinos

Padde på Chickenhead i sektor Katsika efter ha insett att bilden i guiden ger extrem fulbeta. Var beredda på att få ett hål i handflatan av detta problem.

Det började med att Kalle nämnde Tinos för säkert ett år sedan när vi var på Fabben. Hade aldrig hört talas om det innan. Jag surfade runt lite och hittade en guide jag beställde bara för att jag inte hade något bättre för mig. Tanken hade varit att jag och Maria skulle till Fontan men det är alltid kul med något nytt, och Maria gick igång på idén att dra till ett okänt ställe. Det är ju alltid en chansning, fotografer har en förmåga att få vilket ställe som helst att se bra ut. Som med fallet El Cogul t ex. När jag skannat diabilderna får ni hela den historien också, troligtvis starkt censurerad dock. Ni kan ju fråga Martin varför;)

Resan i korthet; ta flyget till Aten, ta sedan en färja till Tinos. Lätt som en plätt om inte Lufthansa slarvat bort vårat bagage.

Klättringen i korthet; det är granit, ganska grovkornig. Det bästa jag kan jämföra med är Buttermilks. Samma typ av sten och samma typ av block dvs stora barbapappaformer. Det finns ca 6-700 utvecklade problem att skava på och ska man göra en grov gissning är det bara 5-10% som är utvecklat. Den första sektorn vi besökte var Livada Beach. Det blev en besvikelse, eller kanske inte en besvikelse men jag började bli orolig att all klättring skulle vara som där. Livada Beach är en av de mest utvecklade sektorerna med runt 120 problem. Stenen är fin, omgivningarna går inte att toppa (najs strandhäng, surf, slackline och bouldering) men problemen var ju inte direkt mäktiga. Ganska låga och några rätt krystade linjer. Jag skulle rekommendera stället som en slapp bad- och boulderdag. Om ni googlar på bouldering på Tinos är det från Livada Beach de flesta filmklippen kommer, så hav förströstan-det är inte representativt. De andra sektorerna är grymt mycket bättre med fina stolta och estetiska linjer, fast utan strand då.

Vi var där i oktober. Det var varmt! Runt 27 grader och de flesta problemen är sydvända. Man vänjer sig dock och det blir samtidigt lite vanlig semesterkänsla över det hela med bad å allt. Vill man sända på allvar rekommenderas januari-februari, med den sedvanliga risken att vädret är so-so och om man inte är valross är det mest troligt ganska kallt i vattnet också.

Som sagt är utvecklingspotentialen enorm och om rätt folk åker dit och utvecklar stället ser jag ingen anledning till att det inte skulle bli ett av europas större boulderområden till problem sett. Vi borstade upp en del och det hade varit grymt kul att åka dit med 5-10 borstsugna individer, om inte vi gör det så får tyskarna äran (guiden är gjord av en tysk). Jag ska försöka återge lite av känslan att vara där och hur mycket sten det finns i kommande inlägg. Nu börjar vinet ta överhanden, gonatt!

15 november 2010

Mont Dauphin


Nattvy ut över dalarna, sett ifrån Rue de Masque. Hade en ganska spännande natt här med ett helt sanslöst oväder som kom in mitt under kvällsmaten. Grillningen fick först fortsättas under Dectahlons högst mediokra vindskydd för att sedan tvinga oss in i bilarna.
Kan ju summera draget med att lämna tälten kvar i Ceüse som ett av de sämre just då. Molnen skingrade sig dock efter ett tag och vi kunde klämma in oss i bussen. Med öppen dörr kunde vi njuta av en grym stjärnhimmel. Det var en kväll man kunde ligga och stirra ett bra tag. En kväll där man känner tystnaden som följer efter ett rejält oväder. Allt är nytvättat och naturen börjar om i en ny skepnad. Nästan en natt i klass med dem vi fick uppleva uppe i dalarna ni ser i bakgrunden på bilden. Entrayges ligger där i krokarna och bjuder på relativt cool klättring i en grym miljö. Snötäckta berg tillsammans med en kaffe sätter igång morgonen innan det är dags att vada över bäcken. Nu ska det nog finnas en stock att traska på också. Campar gör man på en perfekt äng belägen längst in i dalgången.

12 november 2010

Chevy-57

Mike jobbar på den låga starten. Tillför mycket fin, balansig klättring och blir rätt mycket jobbigare när den väl blir gjord. Någon som testat innan?

10 november 2010

Vilket problem?

Bohuslän igen, men vilket problem kör Calle på?

09 november 2010

Z-sprickan

Alla log i mjugg när de närmade sig Z-sprickan. Innerst inne trodde deras egon att de skulle flasha problemet och åtnjuta de andras beundran under hurrarop och den där goooa klappen på axeln som gör att man känner sig bekräftad och att man är en organism värd att leva livet som det var menat;) Ingen kom upp, det var kanske därför de gick åt vinet extra hårt i bohusstugan under natten?

Niklas förtjänar sin klunk vin.

08 november 2010

Interpretive Dancing

Mike toppar ut Interpretive Dancing, hua!

En helg i bohuslän

Den här helgen får nog räknas som en av de bästa i mannaminne vad gäller vädret. Martin, Mike och Niklas drog upp till bohuslän i fredags och åkte till skaftö. Blev inga barn gjorda där på grund av grov missräkning av tidvattenståndet. Jag åkte upp på lördagen och vi möttes upp på Häller. Konstigt nog fick vi (förutom Ida, Emma, Bobbo och Calle som hängde på de lite högre väggarna) hela stället för oss själva. En fin dag. Efter en blöt natt i bohusstugan åkte vi dagen efter till Hogen och vi hade lyckats lura med Calle från den mörka sidan. Jag som klättrade slut min kropp i Grekland sysselsatte mig med att försöka lura upp pojkarna på de hårigaste linjerna så jag kunde få fina fototillfällen. Detta lyckades över förväntan när alla gick på Walkers arete (odöpt och ograderad överhängande, hög arete med uttoppningskrux till höger om Dance Quintet). Makalöst spännande klättring där Mike var den enda som höll ihop det hela vägen, det killade lite mellan benen när han toppade ur. Nu har jag tagit mig i kragen och redigerat lite bilder, först kommer the bohusweekend unrevealed för att sedan följas av bilder från granitbouldermekkat Tinos i Grekland.


Martin på den läskiga förtoppen på Walkers arete. För en gångs skull har mannen som alltid ser ut som han sover uppspärrade ögon;)

05 november 2010

Var är vi?

En gammal going från svunna tider

03 november 2010

Vilodag

Le zombie & Pansarwagon kurerar sina slitna kroppar i hängmattan under en vilodag i Ceüse.

01 november 2010

Cent Patates

Fransk snubbe vid namn Theo klättrandes på Cent Patates 7b+ i Ceüse, Frankrike.

Här fick jag se en av mina mer minnesvärda klätterupplevelser. Det var David Fält som stod för den när han tokskrikandes tog sig meter för meter upp för sitt dåvarande projekt. Verkade inte som det speelade någon roll hur han tog sig upp till slut. Han skulle bara upp och få ner sina slingor. Ordet f**ta ropades under belägringen av denna klassiker oräkneliga gånger. En bra show helt enkelt.

29 oktober 2010

Les Prophéties de Tronc

Niklas "zombien" Meyersson på Les Prophéties de Tronc 7a+ i Rue de Masque

27 oktober 2010

En gammal klassiker

Födelsedagsbarnet på den engagerande urtoppningen på Instant Classic, 6C, i Mellby

Notera den okände spottarens snarlika zombieimitation som herren på denna bilden har intagit.

26 oktober 2010

Fjällbacka på sensommaren

Sensommar med Said, Dani, Andrea & Björn uppe i Fjällbacka. Här rekning vid Vetteberget inför morgondagens bouldering. Nu har redigeringsarbetet i varje fall satt igång, så nu får vi väl se när denna film blir klar. Satans otyg att man skulle kunna filma med den där rackarns kameran. Ytterligare en sak att sätta sig in i och lägga tid på.

24 oktober 2010

Klistermärken

Har en obotlig sjukdom som jag antagligen har smittats från Padde med. När jag började umgås med honom så började jag inse att han "klibbade" allt han ägde. Först bara skrattade jag, men sen insåg jag att det verkligen var något jag gillade. Nu måste jag sätta klistermärken på allt jag äger. Gör allt så mycket personligare och roligare. Man behöver inte längre fundera på vems nalgeneflaska det är som står där på golvet eller vems dator som ligger och skräpar på centralen. Att det sen är ett jobbigt problem att försöka få fram nya klistermärken hela tiden är en annan sak. 
Den skönaste aha-upplevelsen jag fått var när jag trots alla misstankar om misslyckande testade att sätta klistermärken på min mockabryggare. Trodde de skulle smälta med en gång. Men ack så fel jag hade, de satt vackert kvar och prydde nu en roligare och mer personlig bryggare. Detta var fram tills i somras. Förmiddagarna i Ceüse låter en lätt falla i dvala. Vid ett av dessa tillfällen glömdes kaffet av och det resulterade i brinnnde klistermärken och rinnande plasthandtag.

23 oktober 2010

Per Holm

Ägaren till kritpåsen på förra bilden var ingen mindre än vår inomhusspecialist Per Holm. När alla andra lämnat Ceüse så försökte Per stenhårt drilla oss i brantklättring. Om han hade fått bestämma så hade det blivit alldeles för många ohälsosamma morgnar på Cascade.
Här klättrar han lekandes lätt Super Mickey 7b, på just Cascadesektorn i Ceüse. En riktigt brant och rolig cirkusled där man fick in både spektakulära knälås och perfekta hälkrokar Tydligen fick Hanna även in lite kycklingvingsvilor, dem hittade vi dock aldrig.

22 oktober 2010

Vems kritpåse?

Någon som lyckas sätta vems den är?

21 oktober 2010

Gugus, tube de l'année

Eilidh Rouxel på Gugus, tube de l'année 7b i Rue de Masque

20 oktober 2010

Supermongot

El hombre peludo tillbaka ifrån den Grekiska övärlden. Här hängandes på det äckligt fina sloperproblemet, Supermongot, 7C i Sandsjöbacka.

19 oktober 2010

Abstrakt höst

Mad Mike på Göteborgs testpiece, Abstrakt 8a, i Hylteberget

18 oktober 2010

Sandsjöbacka

Sandsjöbacka i höstfärger. Riktigt bra höst/vinterställe. Synd bara att stenen ska slita så nedrans på huden.

17 oktober 2010

Super Mickey 7b, Ceüse

Ida på superklassikern Super Mickey 7b i Ceüse, Frankrike. Helt otroligt att jag lyckades få en bild på denna leden utan några andra klättrare på väggen i närheten. Bara några dagar tidigare var det runt 30-40 klättrare på denna morgonsektor och folk hängde överallt på väggarna. Hanna fick bittert erfara hur det kan vara här då hon under en hel förmiddag väntade på att få köra på just denna led, färgäves. Italienare var inte populära hos henne den dagen kan jag avslöja. 

15 oktober 2010

Man vs. Beast

Besten var nere för räkning, men har nu rest sig igen. Imorgon är det dags för rond....? Ska ordningen återställas och människan få tygla sin vilda best till slut?

14 oktober 2010

I en annan del av Göteborg

I våras när jag precis köpt min nya kamera så var jag och Jesper ute på stan och testade filmfunktionen på den lite. Hittade nu allt det gamla materialet och tänkte att det kunde vara bra för att fräscha upp redigerinskunskaperna i FCP. Framförallt inför ett kommande filmprojekt som snart det också ska läggas på redigeringsbordet.

13 oktober 2010

Stentempelpiloten

Ytterligare en på Il Americano på Stone temple pilot, Skärkäll, Bohuslän

11 oktober 2010

Bauchet

Jesper på väg tillbaka efter en sjukt svettig kläterdag i Bauchet. Mindre bra på sommar då det känns lite som en regnskog där nere. Men riktigt cool klättring på sjyssta tufaformationer. Ska helt klart besökas under bättre förhållanden någon gång.

10 oktober 2010

Bred är kärleken

Ida på Wide is Love i Verdon