Dagens bild

Said Belhaj på Laroy 8c i Granitgrottan

Laroy

Då var den tydligen gjord nu då. Bara att gratulera Said till en mycket fin bestigning. Verkar vara en sjysst led ifall den inte hade varit så nedrans blöt hela tiden. Känns som att det tar bort lite av det roliga att klättra en led när man mellan varje press måste upp och torka, bränna dra med wetextrasor och sedan proppa igen sprickor med tamponger.

Laroy

Nedan Said på förlängningen på Leroy 8b+ som har projektnamnet Laroy. Den borde landa på runt 8c när den väl blir gjord. Efter Leroys ankare kommer ett hårt gastoncrux med ett obefintligt fotsteg som bumpar upp graden till som sagt troligtvis 8c. Sedan väntar lättare klättring ut höger upp till toppen av klippan.

Går även ett projekt ut åt vänster som Dani jobbade en hel del på. Han klättrade Leroy relativt lätt för att innan första cruxet få till ett bra knälås och en hyfsad vila. Dock hade han problem med detta movet som ni ser Said göra på bilden. Han gillade verkligen inte det obefintliga fotsteget och försökte en hel del andra lösningar, dessvärre utan någon lycka. På vänstervarianten väntar sedan ytterligare en hård passage utåt vänster innan ankaret nås. Det spekuleras kring 8c+ på den. Dani fick gjort det övre cruxet ganska snabbt, men det nedre gäckade tyvärr honom såpass att han tyvärr aldrig fick gjort den.

Tystnad tagning

Bra mycket mer jobb med att filma än vad man kanske först kan tänka sig. Hela tiden ligga både ett, två och tre steg före klättrarna.

Vakna på morgonen. Sticka upp till klippan en timme före klättrarna för att reka. Filma när de anländer. Springa över åkern för att få dem när de går in mot klippan. Sedan snabbt upp med statiska rep på strategiska ställen. Detta innefattar att ledklättra upp i träd och säkra längst med grenarna på vägen upp. Därefter hänga på plankor, aidstegar och i obekväma selar resten av dagen. När klätterdagen är över och klättrarna beger sig hemåt så är det bara att börja rigga ner allt igen. Efter det hem och tanka över minneskort och ladda batterier för att börja om nästa dag igen.

Men framåt kvällen så kommer timmarna som kan förgylla dagarna. Vare sig man klättrat och är helt slut eller filmat och är detsamma. Då när allt är över så sitter man där trött i hela kroppen och njuter. På något underligt sätt harmonisk i sinnet och dagens slit känns långt borta. Spelar ingen roll ifall man lyckats, misslyckats elller totalt fallerat. Missat att ta bort linslocket eller helt sjabblat bort ett klipp.

Nakna, svettiga, trötta och uttorkade sitter vi vid midantt i bastun. Havet svallar utanför och månen lyser upp vägen till stegen som leder ner i det manetfyllda havet. Första steget ut mot kylan är steget ifrån bänkarna ner på golvet, vilket visade sig vara fruktansvärt halt. Detta resulterade i ett rejält breakdansande med snurrar, piruetter och kullerbyttor ifrån en svensk pansarvagn. Allt detta ackompanjerad av spanska andhämtningar och ett och annat dios mio. Våra spanska vänner var imponerade och förvånade över att vi kunde fortsätta filma nästa dag. De trodde under några sekunder att vi istället skulle behöva styra kosan mot närmaste sjukhus där pansarvagnen mycket väl kunde ha kommit till insikt att han blivit märkt för resten av livet med ett spegelvänt Tylö på skinkan.

Den breakdansande pansarvagnen uppe på väggen där han känner sig mer hemma än naken snurrandes på bastugolvet