Ta tillvara på dagarna!

Ja det är ju inte varje dag man blir bortskämd med klarblå himmel och sol under denna mörka halvan av året. Trots att solen sken utanför persiennen så var det otroligt segt att komma upp idag. Mike ringer och väcker mig på tok för sent. Helt exalterad skriker han om att vi ska ut till Fjällbo. Visst säger jag och somnar om. Vaknar på tok för sent och när jag väl ger mig ut så inser man sitt misstag att ligga kvar i sängen. Jesper bangade, men Ted var sugen. Så jag plockar upp honom på vägen och sedan möter vi upp en ivrig Mike som redan traverserar runt på Hollywoodväggen.


Ted var sugen på revansch på Björnbergs, men vi viker oss både och låter Mike istället köra på sitt projekt Cassiopeia. Själv känner jag att det är lite för nära inpå avtagandet av gipset kring handen för att jag vill upp och känna på den. Ted är också han mindre sugen på att köra sport. Han har blivit helt hooked på att peta kil och håller sig numera till det. Så då var rollerna klara. Jag blir dagens fotograf, Ted blir en belayjacka och Mike ska stå för showen.


Först sticker han upp på Ikaros som den hjälte han är. Allt för att hjälpa mig och slänga upp ett rep i ett ankare som jag ska kunna jumma på. Visade sig vara lättare sagt än gjort då den var dyblöt mitt på. Efter alla våra doggningsknep vi kan framamma så är det till slut ren och skär amerikansk styrka som tar honom upp.


Dags för mig att ge mig upp. Försöker effektivisera mitt jummarsystem för att kunna ta mig snabbare upp och ha möjligheten att följa klättrare längs med lederna. Visar sig dock vara helt uselt. Och jag håller stenhårt fast vid detta trots ihärdig uppmuntran från Ted på backen.
- Det är så här de gör på bigwalls. Så det är bara att lära sig, för dit ska vi någon dag.
Om jag någon dag kommer till en sådan så ska jag baske mig se till att förstemannen ska få hissa upp mig.
Får nog ta och skicka iväg ett mail till Keith Ladzinski snart och be om lite insidertips.


Efter detta väntar första presset på Cassiopeia. Allt ser stabilt och bra ut upp till ungefär hälften. Där drar han av och kör sdan vidare resten för att återigen känna in movesen och krita upp greppen lite. I pumpens förtvivlan trodde han ett tag att de var försvunna.


Nästa press ser också bra ut, men till slut kör det ihop sig på samma ställe. Efter lite vila sticker han vidare och bjuder på dagens show då han vid ett klipp slinter med foten och faller precis när han tagit upp repet och ska klippa. Detta resulterar i ett 8-10 meters fall och stopp bara en meter ovanför marken. Tystnad utbryter då ingen fattar något. Sedan kommer skrattet från både mig och Mike.


Sedan följer en rensning som garanterat inte kommer gå in i skolböckerna om hur en clean rensning går till. Mike ser fram emot sin pendel efter att ha tagit bort sista karbinen. det han dock inte tänkte på var att även Ted som står cirka 10 meter bredvid ankaret kommer flyga med. Snabbt och kvickt hänger de både ute i luften efter att ha spelat rugby med ekarna.


När mörkret kommer och kylan även gör sig påmind så inser vi att Jummarrepet sitter i ankaret med Mikes expresser. Ted ställer vänligt upp och jummar upp. Detta skulle han dock bittert ångra då han inser hur ankaret ser ut. Troligtvis ett av Göteborgs värsta ankare som helt klart verkar kännas sketchy om man lyssnar på Ted där uppe.


För att göra dagen fullständig med mysko grejjer så är vi tvugna att fira ner oss för ett tre meters sva på grund av vätan.

"Det samlas inte damm på den som är ute i blåsväder"
Magnus von Platen