Jag vaknade en höstmorgon för snart två år sedan och kunde nätt och jämt lyfta högerarmen. En nervskada menade läkarna. Sedan följde åtta månaders sjukskrivning. Jag tog mig igenom de första stegen i bergsguidesutbildningen med vänster hand. Typ. Efter en ordentlig operation såg framtiden ljus ut men något hände. Skadan blev värre och utbildningen fick läggas på is. Himlen mörknade. Minst sagt.
Bara några dagar senare ringde Erik från Black Diamond till Fjällsport. Grönland? I mitten av juni? Hmm, jo, ja, varför inte. En ljusglimt. Det var fanemej på tiden. Jag köpte en dyr flygbiljett, började rehabträna seriöst och höll tummarna.
De lyckliga kompisarna i Tasermiut Fjord. Peter S, Moi
och Peter L. Nalumasortoq till höger och 4 timmar bort.
Nalumasortoq, nu 45 min bort. Engelska leden startar
alldeles just vänster om lägsta punkten på väggen. 5.12+
650 meter. Vi klättrade den som 5.11+ A0. 27 timmar
tält till tält.
Peter S på första replängden. Nej, det flackade aldrig av.
Ibland blött, ibland brett och ibland brant. Ibland extra allt.
Replängd 12 kanske. Mina arma biceps. Hilde hade tidigare tappat
sin kamera från replängd 9. Den landade i snön och höll. Vi höll fast
i vår.
Det lönar sig att hålla i tummarna.
Tack Peter, Peter, Hanna, Hilde, Oskar och Erik för ett underbart äventyr.
/Magnus
13 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar