Inspiration

Hörde på radion idag att vi än så länge har slagit rekord i minst antal soltimmar under november månad. Närmare bestämt så har solen bara kikat fram 3.5 timmar än så länge under denna månaden. Visst blir man sprudlande glad av att höra att vi slår rekord efter rekord när det gäller vårat klimat. Både varmare, blötare och snart säkert mörkare också.
Vad hände med de härliga snöfallen som infann sig för inte allt för många år sedan. Då, 1995, när vi stod där på skolans tak och gjorde volter ner i gigantiska snöhögar. Mitt under det som egentligen skulle varit lektionstid dessutom. Om de numera dyker upp så är det sporadiska och korta besök. Aldrig så att det hinner bli en kärleksrelation. Mer av en sedan länge glömd barndomsförälskelse som då och då dyker upp i ens undermedvetna. Retar och påminner om en tid för länge sedan, då kullarna var större, vägen var längre, somrarna var varmare och framförallt mer varaktiga. Nu är de ju över innan de ens börjat, måste vara klimatets fel det med.
Så vad göra när man känner sig lite moloken över alla plastgrepp som verkar infinna sig i ens liv för tillfället. Det är ju ändå den riktiga stenen vi vill ut till. Känna naturens doft kittla luktsinnet samtidigt som klippans råhet sliter mot huden.
Ett tips är att kika på klippet nedan och börja dedikera sig för de korta stunder vi får ute. Gäller att vara så väl förberedd som möjligt. Nu gäller det att lura moder natur. Istället för uppvärming bland blocken i Utby så har vi gjort detta hemma på brädorna. Styrkan får inte längre tid att i lugn och ro gro fram i naturen. Plast ska snabbt och explosivt få fram den. Kvickt och militäriskt ger vi oss ut och kör korta men givande sessions. Gärna till och med använda den gamsla skolans metoder. Backa upp mot problemet, visa alltid ryggen. Låt det aldrig veta att du kommer. Sedan med brännare, elaggregat och mycket vilja, då funkar allt.
Äntligen har den kommit. Tiden på året som verkligen visar prov på ens ambition, lust och kurage.
Länge leve den mörka halvan!