Vi funderade ett tag på att ge oss ut och isklättra. Bossen tänkte ta med oss gröngölingar ut för att testa isklättring för första gången. Med både skräck och glädje mottogs detta. Rädd för att frysa varenda lem av kroppen, men samtidigt med en viss njutning av att äntligen få testa att svinga yxorna i den mystiska isen. Allt detta om mjuk, hård, flakig, blomkål m.m skulle äntligen få lite substans. Till slut så blev det tyvärr ingen klättring ändå. Bossen bestämde sig istället för att köra ett masochistiskt "träna tills du spyr styrkepass" inne på Fabben istället.
Själv hade jag sett fram emot att vara ute i kylan och snön denna söndag. Så istället för att klättra på isfall så bestämde vi oss för att ge oss av neråt i landet till Ramhultafallet. Var där i våras och fotade lite. Verkligen fint ställe att vandra runt på och nu tänkte vi att detta skulle vara ett bar ställe att spendera en söndagseftermiddag. På väg dit så kom vi dock på att ifall vattenfallen vi skulle klättra på var frusna så skulle ju antagligen även detta vara fruset. Kanske lite tråkigt och intetsägande att fota ett stort ishav. Men vi åkte ändå vidare för att kika. Väl där så visade sig våra farhågor besannas. Hela Ramhultafallet var fruset och det var bara en svag rännil som orkade sig ner för berget. Blev som vi trott relativt tråkigt att fota. Men det var desto roligare att snubbla runt på isen med stativ och kamera i handen. Kändes konstigt att stå framför fallet och nu se på formationerna på ett annat sätt. För första gången i livet ur en klättrares ögon. På onsdag smäller det nu istället. Då ska isen få ge vika för min yxa. Under tiden så ska vi imorgon åka upp till Ulricehamn för att spänna på oss skidor och snowboard i backarna.
Samma fall i våras när vinterisen smälte
"Talent is long patience"
Gustav Flaubert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar