Solen finns i Bohuslän!

Inte trodde man att man på fredagkvällen när man satte sig i bilen för att åka upp till det vackra Bohuslän skulle få två kanondagar med perfekt klättring. Det verkade som att många andra inte heller trodde detta, för på klipporna var det nästintill folktomt. På söndagen mötte vi dock Jossan och Mackan som avverkade leder i samma takt som graddebatter pågår på 8a. Stugan var också den helt tom. Sånär som på en ovälkommen liten besökare som likstel och fastklämd mötte oss i köket. Nu har vi bevis på att de finns där, de är inte längre dolda i det mörka skrymslet på övervåningen. Charlie Martins riggade om fällan med provencale skinka, dock inte helt bekymersfritt. Utan det blev både en och två smällar på fingrarna. Men nu fortsätter kampen mot våra små sovsäcksätande vänner/ovänner.

Väl uppe i stugan på fredagen blev det snabbt lite öl, vin och brasa. Klockan tickade på och sedan blev det utspridd sänggång. Teddyboy hade gett sig tusan på att testa sitt nyköp i fält, så han kröp vid ett-tiden ut i sitt nya Akto. Vi andra intog golv, soffor och sängar.


Då man själv inte direkt är så morgonpigg så låg jag länge kvar medans Smeden glad i hågen hoppade fram till spisen för att sätta igång den sedan länge falnande brasan. Sedan var det frukost och medans diskussionerna kring klippval började surra fritt så inleddes en tejpskola av den högre sorten. Pappan i gänget ville att den skulle dokumenteras väl på bild så att han aldrig skulle glömma hur man gjorde den perfekta jamhandsken.


Valet föll till slut på Tosteröds Vatten. Att vi sedan förra helgen hade oupklarade affärer på detta berget kan ha varit en avgörande faktor i valet. Men det ska dock också sägas att det är en klippa som torkar relativt snabbt efter regn. Trots ihärdigt regnande dagen innan så var det fullt klätterbart runt lunch när vi till slut kom ut. Som vanligt var jag själv väldigt soft i början och ville mest strosa runt och kolla på någon annan som klättrade. När Jocke väl satte igång på Victor så började dock suget så smått komma och det fick bli ett försök på Nixten. Detta finskurna, underbara dider som Ted veckan innan var tvungen att backa tillbaka på. Himmlen öppnade sig då nämligen helt plötsligt ovanför oss och gjorde oss påminda om att det faktiskt är höst, med regn och allt vad det innebär. Psyket verkade vara med mig idag och det rullade på upp till toppen.


Väl nere är Jocke fortfarande kvar vid insteget på Victor. Det har skurit sig mellan våran käre kemist och hans varningssignaler i huvudet, som för fulla muggar varnar för ett farligt insteg. När han lyckats få in en bra kil till slut så gör sig dock pumpen påmind. Att övergreppa alla greppen i ren rädsla i början har satt sina spår. Efter en liten vila så drar han dock lätt upp för resten av den fina sprickan. När han väl får tillbaka sin uthållighet så blir han livsfarlig. Men Jocke, vi såg foten på trädet och i ditt hjärta så vet du ;)

Sedan var det dags för vapendragaren att ta revansch på sin stulna onsight på Nixten. Även där gick det hur lätt som helst. Och det som för en vecka sedan kändes så bra, fick nu avslutas på ett fint sätt i vackert väder istället.




Efter detta var det dags för den hårde av oss i gänget att få bekänna färg på den relativt nyuppsatta Apans tålamod. Också en kamp som börjat vid ett tidigare besök. Den gången emellertid på topprep, så nu var det dags för ledpress. Formen var dock inte som den var vid det tidigare försöket och kaptenen förbarmade sig över att ledpresset inte gjordes då, istället för topprepet. Vi blev i varje fall glada över att det sattes topprep på nytt så även vi lite vekare fick känna på en riktigt häftig led. Att göra dessa tunga laybackmoves på led, med tre dåliga kammar, är jag däremot glad att jag slapp.


En fin klätterdag följdes upp av, som vanligt, öl, vin, grogg och inte minst den franska delikatessen basson.

Söndagsmorgonen började på samma sätt som alltid. Alla uppe, pigga och glada, medans jag själv ligger kvar i sovsäcken en stund till. Vi hade planer på att starta lite tidigare denna morgon. Vinterhalvåret gör ju sig lite smått påmint genom väsentligt mycket kortare dagar. Detta gick ju dock som alltid i stöpet då städning och ihoppackning som vanligt inte var medräknat i kalkylerna.
Väl ute vid Vettekullen, runt lunch idag igen, så sätts det igång relativt fort. Jossan och Mackan var som sagt redan i full gång och avverkade lederna i rasande tempo. Vi höll det dock lite softare. Efter att David och Ted begett sig upp på varsin led följde vi andra i god anda. Sedan fick jag själv skäll av kaptenen för att jag drog benen bakom mig medans det fanns åtminstone tre leder som väntade på att attackeras av mig. Jag valde dock ett fjärde, mycket softare alternativ. Vid min väntan på att insteget skulle bli ledigt fick vi se BigWall Dave glänsa med sina skills i simultanklättring. Vi vet allt att ditt hjärta suktar efter de rejält stora bergen.


Dagen avslutades med en stilstudie i klättring av Charlie som glänste med både sin teknik, styrka och mod när han lekande lätt tog sig upp för det stora Vrålet.
Sedan var det bara dags att hoppa in i bilarna och styra kosan tillbaka mot Göteborg. Snabbt ner till Fabben för att dumpa Ted lagom till jobb med ungdomsklättring.

"A climber's day always starts at the crux: getting out of bed."
Okänd dam/herre