Ingen klättring för min del idag. Fingret mådde inte så bra efter gårdagens äventyr i Lexby. Skrämmande hur skraj man kan vara och med det även klämma hårt runt yxorna. Tog det till en ny nivå när båda yxorna satt helt värdelöst lite för långt över senaste skruven för att jag skulle känna mig bekväm. Fick panik och slängde in näven mellan två tappar och försökte handjamma. Sa till Niklas att jag själv inte fattade varför en fortsätter att leda saker på is. Det är ju hemskt. Niklas tyckte att det åtminstone delvis borde ha med Peru att göra. Sant, det var väl så det hela började. Trodde aldrig jag skulle köra is överhuvudtaget under min livstid. Men måste ändå medge att det finns någon osund böjelse för det långt där inne. Enorm tillfredställese och en svårbeskrivlig känsla av att man verkligen lever när man kommer över krönet och vet att man tagit sig upp. Det är den som på något sätt rycker en vidare. Sedan pallar jag bara en lead per dag än så länge, kräver allt psyke jag har förmåga att uppbåda under en dag.
Idag blev det istället lite fotande. Mike fick hybris och utan att han aldrig lett en isled innan så stack hans blick snabbt upp till en fin pelare på övre etagen. Blev en uppvärmning på det nedre, lite mer förlåtande fallet först. Mike ville testa att leda den efter att Padde slagit bort sjukt stora tallrikar över i stort sett hela fallet. Blev mäkta imponerad när han balanserade kvar på väggen då ett flak stort som ett medeltida fågelbad flög rakt mot bröstet på honom.
När väl Mike kom upp till toppen, efter bra krigande, så kom en lite mer ödmjuk kille fram. Nu hade även han fått känna på rädslan och gick med på att bara topprepa pelaren istället.
Lägg förresten märke till Kürts nya skalbyxor. Finns eventuellt att spana på i butiken inom kort. Någon som kan gissa vilket märke det är?
"Life is brought down to the basics: if you are warm, regular, healthy, not thirsty or hungry, then you are not on a mountain... Climbing at altitude is like hitting your head against a brick wall - it's great when you stop."
Chris Darwin
1 kommentar:
hinner verkligen fundera på livet och dess mening när man är bakfull och befinner sig livrädd och tokpumpad på en mesig liten vattenkull och försöker visa hur manlig man är. som tur var så hade jag tajta jeans som fick mig att känna mig lite cool. handskarna passade också in kände som nån jävla action hero fast med bättre kläddstil... i alla fall när jag stog på marken och tänkte på hur det lilla isfallet såg så mesigt ut. det blev en snabb förändring när jag väl hade börjat hacka mej hej vilt uppför skiten. har också kommit till insikt att isklättring är också klättring fast man litar inte på vad man gör-håller i-lägger för säkringar för fem öre. men det var kul!
---m i k e
Skicka en kommentar