Inspiration

Hörde på radion idag att vi än så länge har slagit rekord i minst antal soltimmar under november månad. Närmare bestämt så har solen bara kikat fram 3.5 timmar än så länge under denna månaden. Visst blir man sprudlande glad av att höra att vi slår rekord efter rekord när det gäller vårat klimat. Både varmare, blötare och snart säkert mörkare också.
Vad hände med de härliga snöfallen som infann sig för inte allt för många år sedan. Då, 1995, när vi stod där på skolans tak och gjorde volter ner i gigantiska snöhögar. Mitt under det som egentligen skulle varit lektionstid dessutom. Om de numera dyker upp så är det sporadiska och korta besök. Aldrig så att det hinner bli en kärleksrelation. Mer av en sedan länge glömd barndomsförälskelse som då och då dyker upp i ens undermedvetna. Retar och påminner om en tid för länge sedan, då kullarna var större, vägen var längre, somrarna var varmare och framförallt mer varaktiga. Nu är de ju över innan de ens börjat, måste vara klimatets fel det med.
Så vad göra när man känner sig lite moloken över alla plastgrepp som verkar infinna sig i ens liv för tillfället. Det är ju ändå den riktiga stenen vi vill ut till. Känna naturens doft kittla luktsinnet samtidigt som klippans råhet sliter mot huden.
Ett tips är att kika på klippet nedan och börja dedikera sig för de korta stunder vi får ute. Gäller att vara så väl förberedd som möjligt. Nu gäller det att lura moder natur. Istället för uppvärming bland blocken i Utby så har vi gjort detta hemma på brädorna. Styrkan får inte längre tid att i lugn och ro gro fram i naturen. Plast ska snabbt och explosivt få fram den. Kvickt och militäriskt ger vi oss ut och kör korta men givande sessions. Gärna till och med använda den gamsla skolans metoder. Backa upp mot problemet, visa alltid ryggen. Låt det aldrig veta att du kommer. Sedan med brännare, elaggregat och mycket vilja, då funkar allt.
Äntligen har den kommit. Tiden på året som verkligen visar prov på ens ambition, lust och kurage.
Länge leve den mörka halvan!

Ströbilder IV

Förra bilden vi hade var ifrån El Cogul i Spanien. Ett relativt litet ställe som förhållandevis få har besökt, skulle jag gissa på i varje fall. Även ifall det är ett litet ställe så finns det en del guldkorn där. Bland annat en superfin 7C (Beer Action) som Dave Graham satt upp. Denna herre kommer återkomma senare i veckan.

Nästa bild är också ifrån ett sydligare land. Tunneln som man kan skymta i bakgrunden är en tågtunnel. Helt klart lättaste vägen att gå till den mest populära klippan. Men dessvärre så ger denna vägen en böter på 6.000:- € ifall man blir påkommen. Istället blir man tvingad att gå en via ferrata genom denna dalgång där bilden är tagen.

Västkustens finaste sexa?

Problemet Falsifierbarhet i Hogen (FA Mackan) har fått beskrivningen "Västkustens finaste sexa". Jag är beredd att hålla med, den hamnar ivartfall i topp 5-ligan. Bästa sortens bohusgranit, lagom hög, teknisk och fina omgivningar. Om du känner dig vig kan du testa problemet Dance Quintet till höger, mycket underhållande problem som vållat mycket frustration och ilska.




Västkustens finaste sexa? from Patrik Svensson on Vimeo.

Ströbilder III

Den förra bilden var inte ifrån Fjällbo som Petter skrev, utan ifrån Bräcke. Lite otippat att hela mediaeliten skulle åka ut dit samma dag. Men är det roctrip så är det.
Nästa tänkte jag att vi skulle gissa landet istället.

Ströbilder II

Då kommer del II av våra ströbilder.
Någon som har någon aning om vart Petzl roctrip har varit denna gången?

Escaramuza

Lars el pequenita cerdita sänder Escaramuza, sektor Arrastradero i Albarracin. Fint skickat!




Escaramuza from Patrik Svensson on Vimeo.

Ströbilder I

För att värma upp de kalla klättersjälarna som sitter där hemma på kammaren så tänkte jag framöver skicka upp lite blandade bilder ifrån olika klätterställen.

Första är på Mattias på ett fint klassiskt problem.

Någon som vet vilket?

Vinter = Bouldering

Har så smått börjat förlika mig med tanken på att vintern nu är kommen till detta nordliga land. Med detta konstaterat så börjar jag nu också inse att det börjar bli dags att lägga undan repet och låta paddorna komma fram istället. Efter 3-4 dagar med halvdant väder i förra veckan då vi föröskte klättra rep så gav jag upp. Allt kändes jobbigt, svårt och läskigt. Har en otroligt dålig tendens att övergreppa allt när kylan tränger på och vips så är stockarna till underarmar framme.

Nä då känns det bättre att låta mattorna komma fram och ha möjligheten att ta fram dunjackan var 30:e sekund och sticka in händerna i armhålorna.

Får se vad helgen har att erbjuda. Verkar ju som att det faktiskt ska bli skapligt väder i några dagar. Så vem vet, stenen kanske lyckas bli torr. Men först ska det bli JSM i Eskilstuna. Ska bli skoj att se ungdomarna tävla.

Lite bilder från senaste trippen ut till öarna.

Resa utan kamera

Efter att ha spenderat närmare tre månader i Europa med att klättra, surfa och vandra i dalgångar så känns det nu lite tomt när man sitter här hemma på kammaren och mörkret faller på. För en gångs skull valde jag att inte ta med min kamera när jag reste iväg. Även om valet kändes rätt innan, under och även efter resan så är det ju inte helt utan att man ångrar sig nu när man inte kan bläddra bland några nya bilder från alla vackra ställen vi hann med att uppleva. Får bli lite gamla bilder från tidigare resor i detta inlägg istället.

(Crillo i Targasonne)

Dels var detta ett val för att mer kunna lägga all energi på att klättra. För att få några vettiga bilder inom klättringen så känns det som att man ibland måste lägga ner väldgt mycket tid på att skapa tillfällena. Rigga fasta rep, jummarera upp, hitta rätt vinklar och positioner och sedan det viktigaste vänta på att klättraren ska närma sig detta ställe. Vill man själv klättra så blir det ofta svårt att kombinera dessa två saker under en dag.

(Mattias i Magic Wood)

Det samma gäller lite med landskapsbilder, som jag även det gillar att försöka fånga på bild. Fast där handlar det mer om att hitta fina ställen och sen både en och två gånger återkomma när ljuset faller på rätt. En dalgång kan ju vara väldigt vacker för ögat mitt under dagen, men på bild blir det ganska hårt, kontrastrikt och intetsägande. Att istället återkomma när solen är på väg ner eller upp och himlen har ett av sina fantastiska skådespel med moln som svävar fram kan höja ett landskap och en bild något enormt.

(Roca Puta i Spanien)

Visst saknade jag kameran under stunder där nere, men samtidigt var det skönt att kunna slappna av och bara njuta av dagarna istället. Min önskan under våren var att jag skulle hinna komma hem och åka upp till Sarek under en 10 dagar eller så. Att få vandra i naturen och hela dagarna få se ljuset skifta och med det även landskapet. Tror det är en riktigt häftig upplevelse som naturfotograf när man går där och helt fokuserar på bilder i huvudet. Blir som motsatsen till hur jag nu reste. Får nu hoppas att det blir av en annan gång istället.

(Pyreneerna)

Istället får man sitta här hemma och vara avundsjuk på vännerna som inom några dagar åker ner till Spanien för tre veckors bouldering. De har matat en med filmer, bilder och historier för att locka med mig. Men dessvärre blir det till att stanna hemma denna gången.

(Isle of Sky, Skottland)

(Mattias i Targasonne)

"If you surrender completely to the moments as they pass, you live more richly those moments."
Anne Morrow Lindbergh

Garagesale!

Nu på lördag 10/10 kl. 10:00-16:00 kommer vi att ha vår garagesale (i garaget precis brevid butiken). Det kommer bli den bästa garagesalen i mannaminne. För att läska lite extra kommer ett litet axplock av produkter som kommer att finnas.

Klättermusen Noatun
Klättermusen Brokk
Klättermusens Mithrilserie
Klättermusen Greppet
Houdini Powerhoudi
Houdini Highloft Jacket
Houdinis underställ i Alphaserien

Plus mycket, mycket mer!

Trinity 8c

Igår blev det både en galen och historisk dag i Svanvik. Den en gång "lille" Magnus, lyckades sätta oss alla närvarande på pottkanten när han lekande lätt sög tag i de löjligt små crimparna för att sedan skicka till juggen som ingen tidigare greppat. Så lekande lätt han fick det länge stående projektet att se ut. Att det sedan klassas in runt 8c och med det även kanske är Sveriges hårdaste sportled gör det hela bara ännu mer imponerande.

Mange på väg att skicka till juggen

Efter en lätt uppvärmning på Dummerjöns så börjar han resan upp för NBK. Planen är att sätta upp slingorna på förlängningen, som går under projektnamnet Trinity. När han kommer upp till ankaret så hör jag honom ropa ner till Jesper, som säkrar, att han känner sig fräsch och ska testa att gå på.
Det sista jag hör innan jag själv kämpar vidare på en markant mycket lättare led bredvid är:
- Jag testar att köra, så jag skippar nästa klipp.
Nästa sak jag hör är ett ordentligt skrik när han nyper tag i greppen han aldrig tidigare lyckats hålla under ett redpointförsök. Galet häftigt att vara med om och ingen fattade riktigt att det var klart. Det som är så svårt och har stoppat så många klättrare under många år såg lekande lätt ut när Mange väl fick det att klaffa.

Jag själv hade tänkt att fota hans försök under dagen, men snabbt som det gick så hade jag inte ens fått upp något rep att jumma upp på. Mange var dock vänlig och erbjöd sig att sticka upp ytterligare en gång och köra några press för kameran.

Bara att gratulera Mange. Vill du ha ytterligare en glass så får du bumpa upp det ytterligare en nivå nästa gång. Men då lovar jag att det blir en jumboglass ifrån Triumfglass.

Själv så är det bara att inse att Svanvik helt klart är en klippa som det är en bit kvar till innan man faktiskt har något där att göra. Men ack så häftig och cool klättring det är. Brant, pumpande och tung men på förvånansvärt stora grepp. Sällan man får uppleva denna sortens klättring här hemma. Ännu roligare att sticka dit och köra direkt efter man kommit hem ifrån långa, pumpande kalkstensleder i södra Frankrike.

Annika på Machine Au Line

Även om det kan tyckas att dagens show var klar i och med Manges kross, så bjöds det på ytterligare imponerande klättring. Annika körde på i suverän stil och visade på Machine Au Line att hon själv inte är långt ifrån att vara en maskin. Att hon sedan kör vidare och betar av ytterligare två hårda leder kan väl bara bekräfta detta.

"If Columbus had turned back, no one would have blamed him. Of course, no one would have remembered him either"

Kalle Kebab

Kalle blir dissad när han sänder Kebab Trauma, sektor Taz i Targasonne.


Kebab Trauma from Patrik Svensson on Vimeo.

Elixir

Martin klättrar den fina Elixir, sektor 3 Grasses i Targasonne.


Elixir from Patrik Svensson on Vimeo.

Chris Sharma!

Chris Sharma kommer till Göteborg och Stockholm!

Chris Sharma kommer till Göteborg den 23/9. Det kommer bli en helkväll på Folkets Hus och evenemanget börjar klockan 19:00. Vi säljer naturligtvis biljetterna på Fjällsport. Biljettpriset är 200 kr (160 kr för medlemmar i SKF-naturligtvis mot uppvisande av medlemskort). Dude, own that hold!

UK

Lite bilder från Långe-Lars, Lille-Lars och Omars englandstripp! Enjoy!

Who´s the man? You´re the man!


Det var inte igår!


Brad Pit vs Jack Nicholson.



Not to be taken away!



Ser det inte högt ut är det för att Omar
är så lång. Crescent Arete.



Hang Ten!

Comeback

Jag vaknade en höstmorgon för snart två år sedan och kunde nätt och jämt lyfta högerarmen. En nervskada menade läkarna. Sedan följde åtta månaders sjukskrivning. Jag tog mig igenom de första stegen i bergsguidesutbildningen med vänster hand. Typ. Efter en ordentlig operation såg framtiden ljus ut men något hände. Skadan blev värre och utbildningen fick läggas på is. Himlen mörknade. Minst sagt.
Bara några dagar senare ringde Erik från Black Diamond till Fjällsport. Grönland? I mitten av juni? Hmm, jo, ja, varför inte. En ljusglimt. Det var fanemej på tiden. Jag köpte en dyr flygbiljett, började rehabträna seriöst och höll tummarna.

De lyckliga kompisarna i Tasermiut Fjord. Peter S, Moi
och Peter L. Nalumasortoq till höger och 4 timmar bort.


Nalumasortoq, nu 45 min bort. Engelska leden startar
alldeles just vänster om lägsta punkten på väggen. 5.12+
650 meter. Vi klättrade den som 5.11+ A0. 27 timmar
tält till tält.



Peter S på första replängden. Nej, det flackade aldrig av.
Ibland blött, ibland brett och ibland brant. Ibland extra allt.








Replängd 12 kanske. Mina arma biceps. Hilde hade tidigare tappat
sin kamera från replängd 9. Den landade i snön och höll. Vi höll fast
i vår.


Det lönar sig att hålla i tummarna.
Tack Peter, Peter, Hanna, Hilde, Oskar och Erik för ett underbart äventyr.

/Magnus

REA PÅ FJÄLLSPORT IMORGON 7/8 START KL. 10:00

Tre dagar i Sandefjord!

För tre veckor sedan fick jag tipset att dra till Sandefjord av Matt, en americano numera bosatt i Oslo. Lovorden haglade om grymma problem och fin klippa. Det finns en bra hemsida som heter www.bouldering.no där man får en översikt över boulderingen i Norge. Det var bara att kolla in bilderna på olika problem i Sandefjord och sedan var det inget snack, bara att packa bilen och dra. Enklast är att åka upp till Moss och ta färjan över till Horten för att sedan köra söderut till Sandefjord. Färjan från Strömstad direkt till Sandefjord går sällan, är dyr och tar lång tid. Från Göteborg tar det ca. 4½ timme vilket gör detta till ett alternativ till Kjuge, iaf för Göteborgare. Om man jämför klippan i Sandefjord mot klippan på öarna utan för gbg, kan den sägas vara fastare, mer vattenslipad och ha mjukare former. Lite sämre friktion men som definitivt vägs upp av estetik och kvalité. Chrillo, Nalle och jag bodde på campingen i Ula. Campingen ligger mitt i en av sektorerna (som också heter Ula) och dessutom precis vid stranden, kunde inte bli bättre. Jo förresten, campingen är billig också 140 NOK per tält, så släpa med familjetältet och tryck in så många ni kan. Denna trippen blev lite av en rekogniseringsresa inför fler resor i höst. Det var lite väl varmt nu men sänker man ambitionsnivån så blir ingen besviken.

Dag 1

Chrillo på ett sloperproblem i sektor Egglösning.

Första dagen bestämde vi oss för att kolla in Området Ula. Ula innehåller ca åtta olika sektorer och ligger som sagt

vid campingen. Jag hade kollat in ett problem som heter Egglösning på nätet så det var där vi hamnade första dagen.

Chrillo på Twin i sektor Egglösning. Problemet till

vänster är Egglösning-hoppstart till två slopers för

för att sedan med mer eller mindre snygga lösningar

ta sig vidare.

Dag 2-Regn=rekogniseringsdag.

Chrillo nedanför den mäktiga Moon Wall på Vesteröya.
Vi vaknade av att det smattrade på tältduken, inte helt oväntat då vi är i Norge. Men att scouta nya områden funkar bra även i regn. Det kan sägas att några av toposarna inte gav den bästa översikten, det var mer tur än skicklighet att vi hittade alla sektorerna på Vesteröya.

Kolla! Fettot behöver nya jeans! Padde hittar ett Hönöblock på sektor Ula.

Chrillo testar moven på Arafat sektor "Ved Veien" på Vesteröya. Nalle ser

skeptisk ut.

Ett fint väggproblem som heter Nokia på sektor
Ula.

När man har klättrat i några år är det mer och mer sällan man börjar
hyperventilera av upphetsning över ett problem. Dagros hade definitivt den
inverkan på mig, det ser nästan ut som om någon har smält ned graniten till
oerhört erotiska former:)





Dag 3 Klätter- och hemresedag.

Padde på Hvalross, mystiskt svår urtoppning-jag skyller på värmen.




Fredrik från Drammen på urtoppningen på Hvalross i sektor Ula.

Byn Ula. Det finns klippa för alla som synes.
Norrmännen är bortskämda, så är det bara. Det finns mycket nytt att göra så ta med stålborste. Vi kommer absolut åka tillbaka i höst, då urtoppningarna är lättare.

Happy camper!

Lite bilder från det lilla men naggande goda boulderområdet vid Siviks camping.

Pontus på Hunter S Thomson.

Estetisk arete.

Pontus på Spela död. Märkligt jobbig avslutning.

Rainman

Slacklineträffen blev som vanligt en blöt fest! Idag hade vi gett oss dän på att spänna upp linorna trots orosmolnen på himlen. Vi fick till slut upp alla linorna och precis när vi skulle börja gå så kom det svalkande regnet. Första gången vi har gått på lina i spöregn, men vi kan meddela att det fungerar alldeles utmärkt. Det blir lite extra svårt bara:)

Jesper aka Dharma Bum tar sikte på backen.

Några glada deltagare!

Herr Kallbrand in action.


Dharma Bum gör själ för namnet.

Subtil smygreklam.