Dagen började med regn och därmed långfrukost, ganska skönt om man kunde ta bort oron över att kanske inte få klättra ute. Att logistiken sedan inte fungerade och med det menat att Joel körde till Marstrand istället för till Tjörn var ett mindre problem. Troligen var det en kvarleva av hans gamla dagar som stekare, då han svingade kristallglas fulla med gula änkan på Diplomat, som tog över. Första stoppet var givet, slabprojektet nr 1. Problemet ligger precis brevid vägen mot Rönninge/Skärhamn och ser ganska anspråkslöst ut. Tills man står under det. Tänk er 5,5 meter vattenslipad klippa med en tunn, helt spikrak spricka som löper hela vägen till toppen. Mmmm! Men vänta lite! Rinner det inte vatten ur sprickan precis vid startgreppet? Jo, shit! Allt annat inom 5 mils radie är torrt utom just startgreppet på dagens projekt. Lite molokna funderar vi på att dra vidare, när jag frågar Joel om han har toapapper med sig. Jovisst har han det, så vi sätter igång att täta sprickan med toapapper och krita. Det funkar tillräckligt för att man ska få ett försök mellan tätningarna.
Processen när det gäller bouldrandet för personer över trettio tenderar bli lite mer utdraget. Först måste man dricka kaffe, så det gjorde vi. Sedan ska man tjöta lite, det gjorde vi också.
Efter att ha njutit en stund kom vi på att vi inte kokade tillräckligt mycket kaffe, så vi kokade lite till och då börjar processen om från början igen.
Efter några försök rullade jag upp på toppen. Joel har dock ett allvarligt sjukdomssyndrom att skylla på. Han är en av de få människor i världen som kan få pump efter bara 20 sekunder på klippan. Läkare världen över står handfallna, det borde inte vara fysiskt möjligt!
Joel konstigt nog glad, trots sin allvarliga sjukdomsbild.
Ett förtvivlat tätningsförsök.
Slabprojektet
När det blev mer tätning än klättring drog vi vidare mot Utsikten. Utsikten hittades av Tjörnkonnässören Pontus Aratoun och Ted som satte upp några av områdets finaste bl a Teds Arete och Violent Acts of Beauty. För några veckor sedan satte Jens Thomander områdets kanske finaste ogjorda linje-Vågen. Precis som det låter ser det ut som en våg i granit. Estetiken avgjorde, man kan inte bara gå förbi ett så fint problem utan att prova.
Processen när det gäller bouldrandet för personer över trettio tenderar bli lite mer utdraget. Först måste man dricka kaffe, så det gjorde vi. Sedan ska man tjöta lite, det gjorde vi också.
Efter kaffe och tjöt ligger man lite på paddan och bara njuter, tydligen också något "efter trettio" påhitt.
Efter att ha njutit en stund kom vi på att vi inte kokade tillräckligt mycket kaffe, så vi kokade lite till och då börjar processen om från början igen.
Efter några försök rullade jag upp på toppen. Joel har dock ett allvarligt sjukdomssyndrom att skylla på. Han är en av de få människor i världen som kan få pump efter bara 20 sekunder på klippan. Läkare världen över står handfallna, det borde inte vara fysiskt möjligt!
Här har Joel hängt i 19 sekunder, om exakt 1 sekund är allt slut.
När Joel bara kunde hänga 1-2 sekunder på klippan insåg vi att kaffet var slut, vilket innebar att vi inte kunde påbörja en ny återhämtningsprocess. Allt var slut!
Joel konstigt nog glad, trots sin allvarliga sjukdomsbild.
2 kommentarer:
Ha ha ha, det var en skön dag iaf,
även om kaffet sinade.
Den där slabben går att lösa med... en slabbdyno!
Schysst med Fjollsortblogg!
Skicka en kommentar