15 oktober 2008

Pyspunka!

Det finns vissa fördelar att vara högst i rang på jobbet. Man kan till exempel kolla in vädret på http://www.dmi.dk/ (mycket bättre än SMHI) och planera sin ledighet efter nederbördsmängden. Tisdag såg bäst ut och dmi levererade träffsäkert det väder som var utlovat, 12 grader och sol. Perfekta projekteringsförhållanden m a o. Vi (Joel, Nalle och jag) drog upp till Tjörn (var annars?) med de sedvanliga slabprojekten i siktet. Det blåste dock 9 sekundmeter och de 12 graderna byttes ut mot vad som kändes som 0 grader. Nalle som tålmodigt ligger still och väntar medans vi i undre medelåldern leker av oss, fick lite extrakläder för att hålla sig varm.


Nalle är en hund, inte en finsk klättrare.

Precis enligt vett och etikett värmde vi upp med fika, tjöt och en powernap.



Kaffe? Nej tack!

Projektet i fråga var den slab som Peter, Pontus (grundaren av http://www.globalbouldering.com/) och jag körde på i förra inlägget, vi var då en halvmeter från toppen. Problemet är närmare sex meter högt och ibland önskar jag att känslan för höjder satt i fötterna istället för huvudet. Huvudet säger att -Dude, för f....n nu är det fem och en halv meter till backen. Du kommer slå ihjäl dig! Fötterna däremot hade nog chillat när motsvarigheten till fem och en halv meter för huvudet är fyra för fötterna (jag är dryga 150 cm). Kruxet är ca 25 cm ifrån toppen och är svårt att jobba in just på grund av höjden och att alla grepp är mer eller mindre hudovänliga. Just nu handlar det bara om att jag ska våga belasta högerfoten fullt ut, då kanske jag når toppen...kanske.



Trycket på dalskidan,älskling!
Ska man summera dagen efter prestation ligger vi inte högt i kurs, 25 cm framsteg och tre pyspunkor på en hel dag. Men som Said skulle sagt -Det var änna gööödit ändå!

Ouch! En av tre pyspunkor.

Inga kommentarer: