Kattfångaren

En av de otaliga huskatter som vi hade på Climbers garden. Dock inte den som vi fruktlöst några dagar tidigare försökte rädda kvar i livet.
Efter att ägarna till gården tröttnat på en jamande söt liten varelse som sprang runt bland vårt bohag så blev vi lite blödiga. Folk hade tydligen klagat på att nätterna blev outhärdliga då denna lilla dam sprang runt och lät något enormt, dessutom försökte hon tydligen ta sig in i folks tält under dygnets mörkaste timmar.
Vi fick nys om att de skulle göra sig av med flickebarnet på ett eller annat sätt. Nästkommande natt kunde vi ju då inget annat göra än att kidnappa med oss henne in till våran bungalow. Blev en intressant natt där jag fick små, men vassa kattungeklor i bröstet alldeles för många gånger då hon låg i min sovsäck och vi försökte samsas om den ringa plats som där fanns. Senare på natten bar det av till andra sidan hyttan för att krypa ner i Johans varma säck. Där slickades det tydligen hejvilt i en svettig pojkes armhåla långt fram på småtimmarna. Då helt plöstligt fick damen istället för sig att springa runt hejvilt i rummet och jama och bli superpigg. Trots denna kaotiska och till viss del påfrestande natt med fint dambesök så var det med en viss sorg vi såg kattfångaren nästa dag komma och hämta vår lilla flört.
Man får vara glad för den natt man fick helt enkelt, även ifall Johan kände sig aningens utnyttjad då han blev helt nonchalerad av henne morgonen därpå.

"Förr i tiden hade föräldrar många barn. Nu för tiden har barn många föräldrar"