Prokrastinering

Fick häromdagen lära mig ett nytt (stort) ord av pappa Heyman. Prokrastinering, eller uppskjutarbeteende som man så fint även skulle kunna kalla det. Vet inte ifall det var en pik från hans sida då jag under gårdagen fick ett mail med en wikipedialänk till ordet. I förrgår kväll kom han nämligen på mig med att sitta på Fabben och dricka kaffe och snacka skit med smeden. Tidigare under dagen hade jag sagt att jag troligtvis skulle ha svårt att hinna med att skicka över några bilder till hans stundande reseberättelse ifrån Turkiet, eftersom jag skulle ha fullt upp med plugg hela dagen.

Hur som helst så känns det som ett ord som passar bra in i mitt liv just nu. Ambivalens skulle nog delvis också kunna passa in där. Jobbigt när man kommer hem ifrån Turkiet och man borde dra igång med otaliga saker för fullt. Dubbla tentor som måste klaras för att skolan skall få fortsätta, jävla stil med krav på avklarade tentor inför vissa terminer. Nu får man surt äta upp att en stack iväg ner till Frankrike och klättrade förra våren istället för att plugga träningsfysiologi. Kunde ju tycka att det borde räcka med att utöva skiten i och med mördaranmarschen i Ceüse. Var fullt inställd på att köra på till sommaren och sedan ta ett uppehåll i skolan lagom tills vi sticker till Peru, men nu börjar likgiltigheten ta över när man inser att dagarna till tentorna kommer närmare och närmare utan att skallen fylls med det som den kanske borde. Finns alldeles för mycket annat intressant att sysselsätta sig med. Filmprojekt som börjar se sitt slut, otaliga nyinköpta och intressanta böcker som ligger hemma på bordet och lockar till intressantare lässtunder, bilder som skall kikas igenom, redigeras och mailas iväg och inte minst kanske lite isklättring snart igen. Får hoppas på att fingret håller för åtminstone några mer dagar. Fontan till våren lockar även det en hel del, alldeles för länge sedan man flöt runt i bokskogarna där nere.

Så vi får helt enkelt se vad som händer framöver. Spännande tider som garanterat kommer leda till roliga upplevelser vad som än sker. Gäller bara att vara öppen för vart träskorna leder en fram. Får uppskatta vägarna som man leds in på och se skönheten i de ibland oväntade sakerna, vare sig de är själsligt eller kroppsligt.

"Those who know do not speak;

Those who speak do not know"

Lugn morgonstund i bergen ovanför Antalya. Lite skillnad på att sitta där nere och se solen stiga upp över Taurusbergens ryggar gentemot att vakna till en gråmulen dag i Götet. Men inte fy skam det heller, bättre än att vakna upp en kall vintermorgon och undra vad fan man gör i Luleå i varje fall.