Maparaju approach

Okejrå, det är väl dags för en del Peru-bilder att se ljuset istället för att husera i hårddisken.

En kort sammanfattning för att komma till bilden ifråga. Vi landade i Lima och reservationen på lyxbussen jag gjort hemmifrån hade jag tydligen inte alls gjort, så vi blev kvar en natt i Lima. Lima är ju inte världens höjdarstad direkt, speciellt inte under deras vinter (vår sommar). Tänk er att allt är genomgrått och att man på flera månader inte ser himlen överhuvudtaget pga tjocka från havet. Well, well...vi fick till slut plats i en svårt lyxig buss med säten breda som Fred Nicoles underarmar, dessutom fällbara så de blev en säng, najs. Vi damp ned i Huaraz åtta timmar senare på kvällen och blev shanghajade rätt omgående av en guidebyrå som erbjöd sig att köra runt oss till olika ställen att bo på, man är trött när man ankommer Huaraz och därför oerhört mottaglig för allt som förenklar saker och ting. Vi tackade ja och fick ett djävulsrum...såklart;) Vi bodde dock kvar tills vi tre dagar senare åkte upp till Quebrada Quilcayhuanca där vi planerat att stanna i ca två veckor för acklimatisering och bestigning av diverse berg.

Huaraz ligger på 3052 möh och man bör chilla i iallafall två dagar innan man drar vidare uppåt.
Basecamp i Quebrada Quilcayhuanca (eller egentligen en sidodal som heter Quebrada Cayesh) ligger på ca. 4200 möh. Jag funkar rätt bra på höjd men det är alltid mellan 3-4000 möh jag känner mest. Kanske för att jag tänker att det inte är så högt och tar i mer än jag skulle behöva. När vi kom fram till BC bar vi en massa sten för att bygga skydd till kök och för att förankra tälten, helt plötsligt blev jag helt tom i bollen när jag skulle lyfta en tyngre sten. Tjoflöjt så fick jag ligga ned ett tag...skum känsla det där. Hände förra gången också, note to self-ta inte i så du spricker vid BC.

Planen var att slacka i BC i två till tre dagar innan vi skulle upp på det första acklimatiserings berget. Om jag inte minns fel gick vi andra dagen upp till runt 4800 möh för att stasha rep och skrot för att acklimatisera och för att vara lättare och snabbare på morgonen då vi skulle upp på Maparaju 5326 möh. Dagen efter stashen fick Martins Indonesienknä vila lite för att sedan stiga upp runt ett på natten för summitpushen. Det är nu där vi är i bilden, vi har precis plockat upp stashen på runt 4800 möh.

Martin gör det han gillar mest av allt...går upp tidigt när det är mörkt och kallt;) I bakgrunden Cayesh 5721 möh. Kolla in när Prezelj och House gör nyturen The Calling på Cayesh. Sick!